Minnen av dig på väggen i Idre
Du är med oss överallt
Hela tiden
Det var bättre förr, pappa
Samma plats
Men ändå så stor skillnad
Du var inte där i år
Du fick inte
Eller var du det pappa?
Var du där?
Såg du mamma på platsen där ni stod förut?
Tillsammans
Mamma är halv utan dig pappa
Hon är inte hel
Hon behöver dig
Det var bättre förr, pappa
Så, snälla, älskade pappa, kom tillbaka
Till mig
Till mamma
Till Johan
Till alla andra
Till oss
Vi behöver dig
Här
Det gör ingenting
Alla mina myggbett kliar som bara den pappa
Men vet du? Det gör inget
För jag får myggbetten varje gång jag är hos dig
Vid din grav
Nära dig
Så det gör inget
Det gör ingenting
Men vet du? Det gör inget
För jag får myggbetten varje gång jag är hos dig
Vid din grav
Nära dig
Så det gör inget
Det gör ingenting
Mirakel finns inte
Tänk om det fanns mirakel
Jag har gett upp det hoppet
För länge sen
Ordet 'mirakel' försvann helt från mig den 10 mars 2009
Strax innan klockan två på dagen
Mirakel finns inte
Inte längre
Inte hopp heller
Inte längre
Det fanns förut
I någon form
Men inte längre
Inte längre
Inte här i alla fall
Jag saknar dig så mycket
Jag har gett upp det hoppet
För länge sen
Ordet 'mirakel' försvann helt från mig den 10 mars 2009
Strax innan klockan två på dagen
Mirakel finns inte
Inte längre
Inte hopp heller
Inte längre
Det fanns förut
I någon form
Men inte längre
Inte längre
Inte här i alla fall
Jag saknar dig så mycket
Din säng är bäddad
Hej pappa!
Jag kom precis hem från Malin. Vi åkte till din grav för att säga hej och se så att allt såg lika fint ut som igår, och sen gick vi en lång promenad där omkring, nere vid vattnet och inne i skogen. Det var så fridfullt. Vi gick och pratade om allt mellan himmel och jord. Hon och Robbin var hos dig förra veckan.
Det är många som inte riktigt kan förstå vad som faktsitkt har hänt. Jag vill inte förstå. För det är så fel. Allting. Fan.
Mamma och och fikar hos Anders nu - din fina vän. Han är bra att ha. Han är så snäll.
Världens bästa pappa. Världens bästa.
Din säng är bäddad. Det ser ut som att någon ska komma och lägga sig där för att sova, och sen vakna upp nästa morgon. Om och om igen. Varje morgon. Varje kväll. Men den är tom. Din säng är tom. Bäddad för dig.
Djurgårdsfärger är dina färger
Visst blev det fint pappa? Det var jag och mamsen som gjorde det. Djurgårdsfärger. Dina färger. Djurgårdsfärger är dina färger. Gult. Rött. Blått. Din plats. Våran plats. Våra stenar. För alltid är vi tillsammans. Tillsammans är vi för alltid.
Jag saknar dig så oerhört mycket. Jag skulle göra vad som helst - bara för att få se dig igen. Prata med dig igen. Säga att jag älskar dig. Krama dig. Skratta med dig. Även fast jag gjort det miljontals gånger, så vill jag göra det igen.
Kom tillbaka...
OHANA
Din grav lyser upp hela platsen
Hej papi (som jag viskade för mig själv när vi kom till dig ikväll. Till graven).
Efter jobbet idag kom mamma och hämtade mig. Hon hade varit och köpt nya blommor till dig, i dom färgerna som vi tre tillsammans hade bestämt. Hon, jag och Johan. Gula, röda och blåa blommor. Djurgårdsfärgerna. Dina färger.
Sen åkte vi till dig och satte oss och började plantera, tog bort alla blommor som var vissna. Vi gjorde det jättefint pappa. Precis som det ska vara - jättefint. Din grav lyser upp hela platsen. Precis som du gjorde med våran vardag. Vi la dit nya stenar också. Stenar från huset i Idre. Vårat hus. Ditt favoritställe. Och våran sten la vi i mitten, där den låg innan också.
Det sista mamma la dit var tre mindre stenar. Hon frågade om vi skulle ha tre stenar där, och jag tyckte det. Vet du vad jag tror att de tre stenarna symboliserar? - Oss tre. Mamma, mig och Johan. Vi är hos dig hela tiden. Både med tankar och hjärtan.
När vi hade varit hos dig körde mamma mig till Sandvikspåret, så att jag kunde köra mina intervaller för veckan. Varje gång när jag hade sprungit klart en intervall, och var helt slut, så slog jag mig själv hårt på vänster axel och tittade uppåt mot himmelen. Jag tänkte att du kanske var ovanför mig och peppade mig. Någonstans. Hjälpte mig. Fanns där. Som så många gånger förr. Alltid. Jag sa åt mig själv att inte ge upp. För det hade inte du gjort. Och då gör inte jag det heller - för jag är som du. Jag vill vara som du. Bäst. Stark.
Vi åkte hem till farmor och fikade efter det. Det var mysigt. Vi började prata om hennes förra landställe, och då kom jag ihåg filmen vi har där du sprang upp för backen med mig och Johan i skottkärran när vi var små. Inte bara en gång om man säger så, utan vi sa "en gång till" - många gånger. Och du gjorde det. Du gjorde alltid så att vi var glada och nöjda. Oavsett hur gamla vi var. Oavsett plats. Alltid.
Du fick mig alltid att le.
Du får mig fortfarande att le.
Minnena består.
För alltid.
Efter jobbet idag kom mamma och hämtade mig. Hon hade varit och köpt nya blommor till dig, i dom färgerna som vi tre tillsammans hade bestämt. Hon, jag och Johan. Gula, röda och blåa blommor. Djurgårdsfärgerna. Dina färger.
Sen åkte vi till dig och satte oss och började plantera, tog bort alla blommor som var vissna. Vi gjorde det jättefint pappa. Precis som det ska vara - jättefint. Din grav lyser upp hela platsen. Precis som du gjorde med våran vardag. Vi la dit nya stenar också. Stenar från huset i Idre. Vårat hus. Ditt favoritställe. Och våran sten la vi i mitten, där den låg innan också.
Det sista mamma la dit var tre mindre stenar. Hon frågade om vi skulle ha tre stenar där, och jag tyckte det. Vet du vad jag tror att de tre stenarna symboliserar? - Oss tre. Mamma, mig och Johan. Vi är hos dig hela tiden. Både med tankar och hjärtan.
När vi hade varit hos dig körde mamma mig till Sandvikspåret, så att jag kunde köra mina intervaller för veckan. Varje gång när jag hade sprungit klart en intervall, och var helt slut, så slog jag mig själv hårt på vänster axel och tittade uppåt mot himmelen. Jag tänkte att du kanske var ovanför mig och peppade mig. Någonstans. Hjälpte mig. Fanns där. Som så många gånger förr. Alltid. Jag sa åt mig själv att inte ge upp. För det hade inte du gjort. Och då gör inte jag det heller - för jag är som du. Jag vill vara som du. Bäst. Stark.
Vi åkte hem till farmor och fikade efter det. Det var mysigt. Vi började prata om hennes förra landställe, och då kom jag ihåg filmen vi har där du sprang upp för backen med mig och Johan i skottkärran när vi var små. Inte bara en gång om man säger så, utan vi sa "en gång till" - många gånger. Och du gjorde det. Du gjorde alltid så att vi var glada och nöjda. Oavsett hur gamla vi var. Oavsett plats. Alltid.
Du fick mig alltid att le.
Du får mig fortfarande att le.
Minnena består.
För alltid.
Den måste ju vara någonstans?
Pappa,
alla vet att du var Djurgårdare. Att du höll Djurgården extra varmt om hjärtat och aldrig svek. Det var länge sen det gick så här dåligt som det har gjort för Djurgården hittills i allsvenskan. Och vet du vad jag tror är en anledning till det pappa? Jag tror att det är för ett av deras största fan är på fel sida, i himmelen. Att du hejar på dom från fel sida. Från fel håll. Du ska sitta på läktaren eller vid tv:n och följa dom.
Hoppas att det inte går lika dåligt för Djurgården i hockeyn i år, som det har gjort för fotbollen hittills. Eller hur pappa? Du får heja extra mycket därifrån, så att dom reser sig. Det vet jag att du gör.
Jag gav dig flaggan som du köpte till mig när jag var mindre, när du och jag alltid var på hockey tillsammans och hejade på Djurgården, på din begravning. Jag la den på kistan. Jag la dit dina solglasögon också, ifall det är soligt där du är och så kan du ha dom på dig som Magnus Uggla, som du tyckte om. Har du sol pappa?
Har du flaggan pappa? Har du solglasögonen? Jag la dit ett foto på dig och mig också. Har du det? När jag kollar på väggen där flaggan brukade hänga, i mitt rum ovarför min säng, och att den nu inte hänger där, så tänker jag att du har den. Den måste ju vara någonstans? Och det var vid dig den låg sist. Den fick följa med dig.
alla vet att du var Djurgårdare. Att du höll Djurgården extra varmt om hjärtat och aldrig svek. Det var länge sen det gick så här dåligt som det har gjort för Djurgården hittills i allsvenskan. Och vet du vad jag tror är en anledning till det pappa? Jag tror att det är för ett av deras största fan är på fel sida, i himmelen. Att du hejar på dom från fel sida. Från fel håll. Du ska sitta på läktaren eller vid tv:n och följa dom.
Hoppas att det inte går lika dåligt för Djurgården i hockeyn i år, som det har gjort för fotbollen hittills. Eller hur pappa? Du får heja extra mycket därifrån, så att dom reser sig. Det vet jag att du gör.
Jag gav dig flaggan som du köpte till mig när jag var mindre, när du och jag alltid var på hockey tillsammans och hejade på Djurgården, på din begravning. Jag la den på kistan. Jag la dit dina solglasögon också, ifall det är soligt där du är och så kan du ha dom på dig som Magnus Uggla, som du tyckte om. Har du sol pappa?
Har du flaggan pappa? Har du solglasögonen? Jag la dit ett foto på dig och mig också. Har du det? När jag kollar på väggen där flaggan brukade hänga, i mitt rum ovarför min säng, och att den nu inte hänger där, så tänker jag att du har den. Den måste ju vara någonstans? Och det var vid dig den låg sist. Den fick följa med dig.
Vi var lyckliga
God morgon pappa!
Nu har jag varit på jobbet i en och en halv timme, och det är ganska lugnt här än så länge. Nu skulle du också ha varit på jobbet i en och en halv timme. Du brukade komma till jobbet strax innnan 8, om du inte skulle någon annanstans på morgonen, till en kund eller så. Jag saknar att se dig komma in i köket tjugo över 7 på morgonen och säga "hej" med ett leende. Jag saknar att säga till mamma att "nu går han upp", när hon frågar om du har gått upp ännu, när jag hör dig gå upp på det sättet som bara du lät på. Jag kände igen om det var du som gick på golvet, eller om det var någon annan.
Jag kommer aldrig mer få se dig gå upp på morgonen. Jag kommer aldrig mer få se dig gå och lägga dig på kvällen.
Vet du vad jag tror pappa? Eller nej, tror är fel ord. Vet du vad jag vet pappa? - Att du tyckte om ditt liv. Att du var lycklig. Att du var glad.
Du var lycklig. Vi var lyckliga. Vi var lyckliga. Tillsammans.
Ditt hjärta var fyllt av oss.
Dutt hjärta är fyllt av oss.
Våra hjärtan är fyllda av dig.
Vi saknar dig så mycket pappa.
Allihopa.
Dutt hjärta är fyllt av oss.
Våra hjärtan är fyllda av dig.
Vi saknar dig så mycket pappa.
Allihopa.
Med oss. Här. Skratta.
God morgon pappa, har du sovit gott?
Jag sov hemma hos Sophy i natt, och ligger i hennes säng nu medan hon är och sliter på jobbet. Vet du vad som är så bra med Sophie? Det är att jag kan vara mig själv med henne, från topp till tå. Med hennes familj också. Vad hade jag gjort utan mina vänner, familjen och alla i släkten pappa? Utan dom - då tror inte jag att livsglädjen hade funnits kvar efter det att du somnade för alltid.
Men att vara sig själv fullt ut hela tiden - det får ta den tiden det tar för oss alla. Man får inte ha så bråttom, eller hur pappa?
Jag vill att du ska vara dig själv. Att du ska andas som oss. Att du ska leva som oss. Med oss. Här. Skratta.
Skratta med mig pappa.
Var inte ledsen.
Kom tillbaka till oss.
Så att allt löser sig.
Jag sov hemma hos Sophy i natt, och ligger i hennes säng nu medan hon är och sliter på jobbet. Vet du vad som är så bra med Sophie? Det är att jag kan vara mig själv med henne, från topp till tå. Med hennes familj också. Vad hade jag gjort utan mina vänner, familjen och alla i släkten pappa? Utan dom - då tror inte jag att livsglädjen hade funnits kvar efter det att du somnade för alltid.
Men att vara sig själv fullt ut hela tiden - det får ta den tiden det tar för oss alla. Man får inte ha så bråttom, eller hur pappa?
Jag vill att du ska vara dig själv. Att du ska andas som oss. Att du ska leva som oss. Med oss. Här. Skratta.
Skratta med mig pappa.
Var inte ledsen.
Kom tillbaka till oss.
Så att allt löser sig.
Kanske överallt
Man måste lära sig
Lära sig att leta
Söka
Söka efter tecken
Och tolka dom
Precis så som man vill
För att få en bekräftelse
En bekräftelse på att du finns
Någonstans
Bara någonstans
Eller kanske överallt
Kanske överallt
Jag saknar dig
Lära sig att leta
Söka
Söka efter tecken
Och tolka dom
Precis så som man vill
För att få en bekräftelse
En bekräftelse på att du finns
Någonstans
Bara någonstans
Eller kanske överallt
Kanske överallt
Jag saknar dig
Min pappa och vän som jag delar hjärta och humor med
Hej pappa!
Nu har vi precis kommit hem från Maria och Jonas. Vi har firat Alfred som fyller 3 år idag. Tiden går så fort. Det var lika härligt som vanligt att träffa alla i släkten (vi är ju bäst tillsammans) och dom får mig alltid att le. Och nu känner man sig lika rund som vanligt när man ätit massa tårta och bullar. Men det hör till, eller hur? Det vet jag att du tycker. Kommer du ihåg när jag inte ville äta tårta, inte ens på min 18-årsdag förra året, och du tyckte att jag var lite "fjantig" som inte kunde göra det. Då tog du iallafall ett foto på tårtan med mitt glada ansikte bredvid, så att det skulle se ut som att jag skulle äta. Det var ju bättre än ingenting, eller hur? Fina pappa. Numera vräker jag i mig sånt där, bra va? Eller bra och bra. Du förstår vad jag menar... att jag har lärt mig att inte tänka så.
Nu ska jag packa ihop lite saker och sen bege mig till Sophie och ha mys -och svullokväll. Det ska bli skönt, för jag behöver henne. Hon är så bra. Hon är verkligen bra. En vän att behålla. Eller hur pappa? Du hann inte träffa Sophie mycket alls, men jag har berättat mycket om henne för dig, så du har nog fått den bästa uppfattningen av henne ändå. För det finns inte så många sätt att beskriva henne på, för alla ord leder ändå till att hon är toppen.
Du var min pappa. Du är min pappa.
På samma gång har du varit som min vän.
Min pappa och vän som jag delar hjärta och humor med.
Nu har vi precis kommit hem från Maria och Jonas. Vi har firat Alfred som fyller 3 år idag. Tiden går så fort. Det var lika härligt som vanligt att träffa alla i släkten (vi är ju bäst tillsammans) och dom får mig alltid att le. Och nu känner man sig lika rund som vanligt när man ätit massa tårta och bullar. Men det hör till, eller hur? Det vet jag att du tycker. Kommer du ihåg när jag inte ville äta tårta, inte ens på min 18-årsdag förra året, och du tyckte att jag var lite "fjantig" som inte kunde göra det. Då tog du iallafall ett foto på tårtan med mitt glada ansikte bredvid, så att det skulle se ut som att jag skulle äta. Det var ju bättre än ingenting, eller hur? Fina pappa. Numera vräker jag i mig sånt där, bra va? Eller bra och bra. Du förstår vad jag menar... att jag har lärt mig att inte tänka så.
Nu ska jag packa ihop lite saker och sen bege mig till Sophie och ha mys -och svullokväll. Det ska bli skönt, för jag behöver henne. Hon är så bra. Hon är verkligen bra. En vän att behålla. Eller hur pappa? Du hann inte träffa Sophie mycket alls, men jag har berättat mycket om henne för dig, så du har nog fått den bästa uppfattningen av henne ändå. För det finns inte så många sätt att beskriva henne på, för alla ord leder ändå till att hon är toppen.
Du var min pappa. Du är min pappa.
På samma gång har du varit som min vän.
Min pappa och vän som jag delar hjärta och humor med.
Kom tillbaka, snälla pappa. Vi har mycket kvar att göra tillsammans.
Vi delar hjärta
Håller du i ditt hjärta hårt pappa?
Det gör jag. För alltid.
Vi delar hjärta.
Du och jag.
Livstid är också en tid
Jag har fortfarande en pappa
Till och med världens bästa pappa
Han är bara inte hemma
På en väldigt lång tid
En livslång livstid
Borta i en livstid
Men det är också en tid
Livstid
Till och med världens bästa pappa
Han är bara inte hemma
På en väldigt lång tid
En livslång livstid
Borta i en livstid
Men det är också en tid
Livstid
Aldrig mer igen
Hej älskade pappa.
Idag var det lika lite som vanligt att göra på jobbet, men tiden gick ganska fort ändå. Efter jobbet gick jag till vårat gym bredvid jobbet och körde i en timme. Det var skönt, och imorgon kommer jag ha träningsvärk för det var ett tag sen jag gymmade sist. I skolan. Jag saknar skolan.
Mamma ringde förut och sa att dom kanske åker hem imorgon. Då kände jag lycka, för jag saknar dom så mycket och det är så tomt utan dom här. Vi brukade vara fyra. Nu för tiden ska vi vänja oss vid att bara vara tre stycken. Och nu är jag själv. En person. Ensam. Jag längtar efter dom.
Mest längtar jag efter dig pappa. Förklaringen till det är nog att jag vet att du inte kommer tillbaka. Aldrig mer igen.
Jag älskar dig - varje dag
Idag var det lika lite som vanligt att göra på jobbet, men tiden gick ganska fort ändå. Efter jobbet gick jag till vårat gym bredvid jobbet och körde i en timme. Det var skönt, och imorgon kommer jag ha träningsvärk för det var ett tag sen jag gymmade sist. I skolan. Jag saknar skolan.
Mamma ringde förut och sa att dom kanske åker hem imorgon. Då kände jag lycka, för jag saknar dom så mycket och det är så tomt utan dom här. Vi brukade vara fyra. Nu för tiden ska vi vänja oss vid att bara vara tre stycken. Och nu är jag själv. En person. Ensam. Jag längtar efter dom.
Mest längtar jag efter dig pappa. Förklaringen till det är nog att jag vet att du inte kommer tillbaka. Aldrig mer igen.
Jag älskar dig - varje dag
Dom får mig att orka
Tårar i ögonen... Längs kinderna... Tänker på dig...
Hej pappa!
Nu har jag kommit hem från första innebandyträningen den här säsongen. Det var ovant. Men härligt som vanligt.
Somliga orkar inte fortsätta med sin "hobby" efter att de varit med om en stor personlig förlust, en enorm sorg eller dylikt. För att dom inte finner orken. För att dom inte finner styrkan. Viljan. För mig är det snarare helt tvärt om - det är med laget som jag hittar min styrka och ork. Dom tar fram min vilja. Dom får mig att orka. Det där fungerar nog olika hos olika individer, tror inte du det? Alla är vi unika. På något sätt. Till och med jag.
Ikväll är första natten som det känns jobbigt att vara ensam hemma. I natt är det ingen som sover här, men jag tror att jag skulle behöva det. Men jag vill inte be någon komma hit med så kort varsel. Jag får bara ta och försöka somna. Trots tårarna. Tankarna. Tårarna. Tankarna. Tårarna.
God natt pappa.
Önskar att du var här.
Eller med mamma och lillen.
Jag kommer inte kunna tänka positivt förrän jag vet med säkerhet att du har det bra. Att du inte har ont. Tar det en evighet - så får det ta en evighet. Jag vill vara säker. Du måste ha det bra. Jag älskar dig. Mest av allt i hela universum. Världens bästa pappa.
Min pappa.
Hej pappa!
Nu har jag kommit hem från första innebandyträningen den här säsongen. Det var ovant. Men härligt som vanligt.
Somliga orkar inte fortsätta med sin "hobby" efter att de varit med om en stor personlig förlust, en enorm sorg eller dylikt. För att dom inte finner orken. För att dom inte finner styrkan. Viljan. För mig är det snarare helt tvärt om - det är med laget som jag hittar min styrka och ork. Dom tar fram min vilja. Dom får mig att orka. Det där fungerar nog olika hos olika individer, tror inte du det? Alla är vi unika. På något sätt. Till och med jag.
Ikväll är första natten som det känns jobbigt att vara ensam hemma. I natt är det ingen som sover här, men jag tror att jag skulle behöva det. Men jag vill inte be någon komma hit med så kort varsel. Jag får bara ta och försöka somna. Trots tårarna. Tankarna. Tårarna. Tankarna. Tårarna.
God natt pappa.
Önskar att du var här.
Eller med mamma och lillen.
Jag kommer inte kunna tänka positivt förrän jag vet med säkerhet att du har det bra. Att du inte har ont. Tar det en evighet - så får det ta en evighet. Jag vill vara säker. Du måste ha det bra. Jag älskar dig. Mest av allt i hela universum. Världens bästa pappa.
Min pappa.
Du är min hjälte
Hej älskade pappa.
Just nu är det lugnt här på jobbet, så jag sitter här och dricker mitt te och kollar runt lite på internet. Jag läser så mycket överallt, på alla nyhetstidningar, om hjältar.
Vet du vem som är min hjälte pappa? Det var du. Det är du. Du är min hjälte. Min superhjälte. Världens starkaste människa. Världens bästa människa. Världens snällaste människa.
Just nu skulle jag behöva din styrka pappa. Jag behöver den hela tiden. Din styrka. Ditt mod. Ditt tålamod, som inte var likt någon annans. Ditt tålamod var på en annan nivå. Jag behöver dig.
Jag behöver min hjälte
Din styrka, min styrka
Din glädje, min glädje
Just nu är det lugnt här på jobbet, så jag sitter här och dricker mitt te och kollar runt lite på internet. Jag läser så mycket överallt, på alla nyhetstidningar, om hjältar.
Vet du vem som är min hjälte pappa? Det var du. Det är du. Du är min hjälte. Min superhjälte. Världens starkaste människa. Världens bästa människa. Världens snällaste människa.
Just nu skulle jag behöva din styrka pappa. Jag behöver den hela tiden. Din styrka. Ditt mod. Ditt tålamod, som inte var likt någon annans. Ditt tålamod var på en annan nivå. Jag behöver dig.
Jag behöver min hjälte
Din styrka, min styrka
Din glädje, min glädje
Kvar på ruta ett
Pappa,
varje dag minut tänker jag på dig. Jag tänker på dig hela tiden.
På alla sätt och vis. Ur olika perspektiv.
Och det slår mig varje gång att det känns som att det bara var dagen innan som du somnade. Att det var igår som du somnade för alltid. Sorgen kommer aldrig övervinnas. Aldrig i mitt liv.
Jag står kvar här istället. Jag står kvar här. Kvar på ruta ett.
Jag saknar dig hela tiden.
Varje dag.
Ska vi skratta snart pappa?
Tillsammans.
Som vanligt.
Snälla.
varje dag minut tänker jag på dig. Jag tänker på dig hela tiden.
På alla sätt och vis. Ur olika perspektiv.
Och det slår mig varje gång att det känns som att det bara var dagen innan som du somnade. Att det var igår som du somnade för alltid. Sorgen kommer aldrig övervinnas. Aldrig i mitt liv.
Jag står kvar här istället. Jag står kvar här. Kvar på ruta ett.
Jag saknar dig hela tiden.
Varje dag.
Ska vi skratta snart pappa?
Tillsammans.
Som vanligt.
Snälla.
Jävla vetskap
Hej pappsen.
Har du haft en bra dag idag? Det lyste strålar från himlen idag. Du är våran solstråle. Och vet du? Jag saknar dig något fruktansvärt. Förut hade jag en definition av saknad. Då var det värsta om man inte hade träffat sina nära och kära på ett tag. Nu är saknad något helt annat. Nu är det en riktig saknad. Saknaden efter dig. Vetskapen om att jag aldrig kommer få träffa dig igen. Vetskapen om att jag aldrig mer kommer få skratta med dig. Krama dig. Jävla vetskap. Fast jag hoppas att vi någon dag kommer ses igen. Någonstans. Vart vet jag inte. Men ses - det ska vi. Det ska vi pappa. Eller hur?
Ikväll hade vi fysträning i Hagaparken. Jag, Nea, Fia och Jossan cyklade dit. Det tog ungefär 50 minuter. Ja, älskade pappa, jag var försiktig. Och ja, särskilt på hemvägen. Du behöver inte vara orolig. Jag ringde mamma direkt när jag hade kommit hem också. Du kanske till och med såg mig? Skyddade mig. Som du alltid har gjort. Från dag ett. Från dag noll. Världens bästa pappa.
God natt papi. Världens finaste papi.
Jag älskar dig - varje dag.
Vi saknar dig så mycket.
Finns det ingenting som kan ta dig tillbaka?
Ingenting?
Tillbaka till oss.
Din familj.
Dina vänner.
Har du haft en bra dag idag? Det lyste strålar från himlen idag. Du är våran solstråle. Och vet du? Jag saknar dig något fruktansvärt. Förut hade jag en definition av saknad. Då var det värsta om man inte hade träffat sina nära och kära på ett tag. Nu är saknad något helt annat. Nu är det en riktig saknad. Saknaden efter dig. Vetskapen om att jag aldrig kommer få träffa dig igen. Vetskapen om att jag aldrig mer kommer få skratta med dig. Krama dig. Jävla vetskap. Fast jag hoppas att vi någon dag kommer ses igen. Någonstans. Vart vet jag inte. Men ses - det ska vi. Det ska vi pappa. Eller hur?
Ikväll hade vi fysträning i Hagaparken. Jag, Nea, Fia och Jossan cyklade dit. Det tog ungefär 50 minuter. Ja, älskade pappa, jag var försiktig. Och ja, särskilt på hemvägen. Du behöver inte vara orolig. Jag ringde mamma direkt när jag hade kommit hem också. Du kanske till och med såg mig? Skyddade mig. Som du alltid har gjort. Från dag ett. Från dag noll. Världens bästa pappa.
God natt papi. Världens finaste papi.
Jag älskar dig - varje dag.
Vi saknar dig så mycket.
Finns det ingenting som kan ta dig tillbaka?
Ingenting?
Tillbaka till oss.
Din familj.
Dina vänner.
Mitt hjärta gråter för dig
Tänker på dig
Tänker på det sista jag såg av dig
När jag la mitt huvud bredvid dig
Du andades inte
Men du fanns där
Så stilla
Tänker på dig
Tänker på det sista vi gjorde tillsammans
Tänker på stunderna då vi skrattat
När allt var bra
När orättvisan inte hade visat sig ännu
När allt var som vanligt
När vi var lyckliga
När du levde
När du andades
Mitt hjärta gråter pappa
Mitt hjärta gråter för dig
Jag saknar dig så
Tänker på det sista jag såg av dig
När jag la mitt huvud bredvid dig
Du andades inte
Men du fanns där
Så stilla
Tänker på dig
Tänker på det sista vi gjorde tillsammans
Tänker på stunderna då vi skrattat
När allt var bra
När orättvisan inte hade visat sig ännu
När allt var som vanligt
När vi var lyckliga
När du levde
När du andades
Mitt hjärta gråter pappa
Mitt hjärta gråter för dig
Jag saknar dig så
Tålamodet måste bli min vän.
I bilen med världens bästa faster idag:
- Dom säger ju att tiden läker alla sår, men...
- ... det är bara rent skitsnack.
- Ja, det handlar om att man ska lära sig att leva med det.
- Precis.
Jag undrar om jag någonsin kommer att lära mig det pappa - att leva med sorgen. Det är mitt livs utmaning. Jag måste godta den. Jag har inget val. Men jag vill lära mig på en gång pappa, som jag alltid har velat göra med vad det än har gällt. Men jag antar att jag inte får ha så bråttom. Egentligen vill jag inte alls. Kan inte du lära mig? Du har ju lärt mig så enormt mycket annat. Kan du hjälpa mig nu också?
Tålamodet måste bli min vän.
Jag saknar dig.
Jag älskar dig - varje dag.
God natt världens bästa pappa
God natt världens bästa människa
Jag drömmer om dig många nätter
Att du finns
Det är ditt och mitt hjärta
Du log mot mig, en sista gång
Du var så lugn
Som om du redan gett dig av
Du såg på mig, att jag var rädd
Hur kan man någonsin vara beredd?
Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv, i varje andetag
Du togs bort från mig alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel
För en stund
Du gav mig allt ett hjärta kan
Du lever kvar i mig, så länge livet ger mig tid
Du sa till mig - "Var inte rädd"
Men säg mig hur kan man någonsin vara beredd?
Jag fick låna en ängel, som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig, alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel
För en stund
Min ängel...
Jag fick låna en ängel
Du spred ditt ljus
I mitt liv, i varje andetag
Du togs bort från mig, alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel
Jag fick låna en ängel
För en stund
Vet du? När jag för första gången hörde den här låten (det var måga år sedan), tänkte jag direkt för mig själv att "den här låten hör hemma på en fin begravning". Vad jag inte visste var att jag några år senare själv skulle få välja den låten till min egen pappas begravning. Det var ett självklart val.
Innan begravningen kände jag mig relativt lugn hemma. Utanför kyrkan också. När jag väl kom in, då blev det lite värre. Det kom tårar. Många tårar. Jag tappade nog räkningen efter hundra. När musiken sedan började spelas i högtalarna, såg jag ingenting längre. Tårarna tog över. Likaså snyftandet. Jag kunde mima med alla texter. Jag hade ju varit med och noggrant valt ut låtarna.
När prästen läste upp mitt brev till dig, blundade jag, hade huvudet nedåt knät och läste tyst med honom. För mig själv. Varenda ord. Det var ju mina ord. Mina ord till dig.
Under hela begravningen höll mamma i mig och Johans hand. Johans högra hand. Min vänstra hand. Samma hand som jag hade ditt och mitt hjärta på. Du hade ditt på vänster handled också. Alltid. Det var ditt och mitt hjärta. Det är ditt och mitt hjärta. För alltid. Det är alltid med dig. Där du är.
Jag saknar dig så
Min ängel
Jag behövde få gråta
Igår satt jag och lyssnade på de tre låtarna från din fina begravning. Samtidigt kollade jag på foton. Jag grät. Jag grät som aldrig förr. Och jag gjorde det när jag var ensam.
Då tänkte jag att "jag får skylla mig själv som gav mig in på det", men samtidigt tänkte jag att "jag gjorde det av en anledning". Jag behövde få gråta. Jag behövde få göra precis det som jag själv kände behövdes. Jag behövde få minnas vilken fin människa du var. Och fortfarande är. Någon annanstans ifrån. Du lever för alltid kvar i mig.
Jag är så arg pappa. Jag mår illa inombords. Att du, av alla människor som finns på jorden, skulle behöva gå igenom det här, och dessutom med det hemskaste resultatet - det är bara så fel.
Det gör så ont. Så otroligt ont. För mig kommer det aldrig sluta smärta.
Jag ska bara lära mig att leva med den smärtan. Det måste gå. Vad händer annars?
Det måste gå.
Jag behöver dig.
Älskade pappa.
Hur kan man någonsin vara beredd?
Jag är rädd utan dig pappa.
Då tänkte jag att "jag får skylla mig själv som gav mig in på det", men samtidigt tänkte jag att "jag gjorde det av en anledning". Jag behövde få gråta. Jag behövde få göra precis det som jag själv kände behövdes. Jag behövde få minnas vilken fin människa du var. Och fortfarande är. Någon annanstans ifrån. Du lever för alltid kvar i mig.
Jag är så arg pappa. Jag mår illa inombords. Att du, av alla människor som finns på jorden, skulle behöva gå igenom det här, och dessutom med det hemskaste resultatet - det är bara så fel.
Det gör så ont. Så otroligt ont. För mig kommer det aldrig sluta smärta.
Jag ska bara lära mig att leva med den smärtan. Det måste gå. Vad händer annars?
Det måste gå.
Jag behöver dig.
Älskade pappa.
Hur kan man någonsin vara beredd?
Jag är rädd utan dig pappa.
Ett sista leende
Hej världens bästa pappa.
Din fina syster kom och hämtade mig vid halv ett idag, och så åkte vi till dig. Hon hade köpt mörkgula, jättefina rosor. Jag plockade blommor på tomten den här gången. Gula, lila, rosa och vita. Du är helt omfamnad av blommor. Det är världens vackraste plats.
Faster sa att hon många gånger åker till din grav, istället för att träffa någon väninna. Hon saknar dig så mycket. Vet du vad hon sa, samtidigt som hon hukade sig ner mot dig? "Jag har aldrig träffat någon annan som inte haft en enda ovän. Bara vänner". Det är sant pappa. Du var så omtyckt.
Vi pratade mycket, jag och faster, om hur allt är, hur vi reagerar och känner. Vi pratade känslor. Vi båda letar konstant efter små tecken. Tecken som man aldrig annars skulle leta efter, om allt var som vanligt. Tecken på att du ser oss. Tecken på att du finns någonstans. Någonstans.
När vi hade varit hos dig en lång stund åkte vi och åt lunch. Där pratade vi ännu mer. Om saker från när ni var små. Om saker från nutiden. Vi pratade mycket om din humor. Om eran humor. Om våran humor. Den är samma.
Något som vi pratade mycket om, var dagarna innan du somnade. En dag som faster var hos dig. Och vet du? Då hade ni skrattat. Du hade skrattat. Ni hade suttit och pratat massa minnen. Hon fick dig att skratta. Hon slutade aldrig att hoppas och tro att du skulle bli frisk. När hon hörde skrattet trodde hon ännu mer på det. Då blev mamma glad. Hon blev glad av att höra dig skratta. För det hade du inte gjort sedan du hade fått beskedet om att du var sjuk. Hon satt och lyssnade lite på vad ni två pratade om.
Du hade till och med skämtat om saker den dagen. Humorn försvann aldrig.
Du orkade dela med dig av ett sista skratt. Ett sista leende.
Tiden gick så snabbt. Sex dagar senare fick dom istället se dig somna för alltid. För all framtid.
Jag är tacksam att våran stora släkt är så nära varandra. Vi har fått höra att vi är unika, för alla är vänner och alltid glada med varandra. Vi älskar varandra. Det är inte samma sak när inte du är där. Du fattas pappa. Du fattas hos så många.
Faster saknar dig så mycket. Hon sa idag att "det finns nog ingen som har haft så bra bröder som jag, och fortfarande har".
Jag tror på henne.
Faster tog emot mig för dig.
När jag tog studenten, så skulle du ha stått där med dom andra och tagit emot mig.
Det gjorde du inte. Det fick mig att gråta. Jag grät när jag sprang ut. För att det gjorde ont att du inte fick stå där du borde ha stått. Du levde inte. Du andades inte.
Och vet du pappa? Precis innan jag sprang ut, så regnade det inte. Men när jag kom ut, då öste det ner hårda droppar. Dom slog. Vet du vad vi som var där tänkte då? Att du ville visa att du finns där uppe. Att du är arg och ledsen för att du inte får vara där med oss. Vi tog det som ett tecken.
Jag saknar dig och älskar dig - varje dag.
Din fina syster kom och hämtade mig vid halv ett idag, och så åkte vi till dig. Hon hade köpt mörkgula, jättefina rosor. Jag plockade blommor på tomten den här gången. Gula, lila, rosa och vita. Du är helt omfamnad av blommor. Det är världens vackraste plats.
Faster sa att hon många gånger åker till din grav, istället för att träffa någon väninna. Hon saknar dig så mycket. Vet du vad hon sa, samtidigt som hon hukade sig ner mot dig? "Jag har aldrig träffat någon annan som inte haft en enda ovän. Bara vänner". Det är sant pappa. Du var så omtyckt.
Vi pratade mycket, jag och faster, om hur allt är, hur vi reagerar och känner. Vi pratade känslor. Vi båda letar konstant efter små tecken. Tecken som man aldrig annars skulle leta efter, om allt var som vanligt. Tecken på att du ser oss. Tecken på att du finns någonstans. Någonstans.
När vi hade varit hos dig en lång stund åkte vi och åt lunch. Där pratade vi ännu mer. Om saker från när ni var små. Om saker från nutiden. Vi pratade mycket om din humor. Om eran humor. Om våran humor. Den är samma.
Något som vi pratade mycket om, var dagarna innan du somnade. En dag som faster var hos dig. Och vet du? Då hade ni skrattat. Du hade skrattat. Ni hade suttit och pratat massa minnen. Hon fick dig att skratta. Hon slutade aldrig att hoppas och tro att du skulle bli frisk. När hon hörde skrattet trodde hon ännu mer på det. Då blev mamma glad. Hon blev glad av att höra dig skratta. För det hade du inte gjort sedan du hade fått beskedet om att du var sjuk. Hon satt och lyssnade lite på vad ni två pratade om.
Du hade till och med skämtat om saker den dagen. Humorn försvann aldrig.
Du orkade dela med dig av ett sista skratt. Ett sista leende.
Tiden gick så snabbt. Sex dagar senare fick dom istället se dig somna för alltid. För all framtid.
Jag är tacksam att våran stora släkt är så nära varandra. Vi har fått höra att vi är unika, för alla är vänner och alltid glada med varandra. Vi älskar varandra. Det är inte samma sak när inte du är där. Du fattas pappa. Du fattas hos så många.
Faster saknar dig så mycket. Hon sa idag att "det finns nog ingen som har haft så bra bröder som jag, och fortfarande har".
Jag tror på henne.
Faster tog emot mig för dig.
När jag tog studenten, så skulle du ha stått där med dom andra och tagit emot mig.
Det gjorde du inte. Det fick mig att gråta. Jag grät när jag sprang ut. För att det gjorde ont att du inte fick stå där du borde ha stått. Du levde inte. Du andades inte.
Och vet du pappa? Precis innan jag sprang ut, så regnade det inte. Men när jag kom ut, då öste det ner hårda droppar. Dom slog. Vet du vad vi som var där tänkte då? Att du ville visa att du finns där uppe. Att du är arg och ledsen för att du inte får vara där med oss. Vi tog det som ett tecken.
Jag saknar dig och älskar dig - varje dag.
Jag kommer aldrig att glömma din handstil
God morgon pappa!
Ja, jag vet, jag brukar inte gå upp så här sent, men jag och Johan var ju vakter igår och i natt till klockan 5, men det visste du ju redan om. Jag skrev det till dig i skrivboken.
Vi hade med oss tidningar och lite annat till stället igår, så att vi skulle ha något att göra under natten. Jag hade med mig vårat Yatzy-spel också. Det spelet har alltid varit med oss, till alla ställen vi åkt. Kommer du ihåg hur mycket vi spelat det, och hur många gånger du sagt att du inte förlorat någon gång? Särskilt när vi varit i Idre. När jag och Johan skulle börja spela det igår, kändes det som att någon slog mig i bröstet. Hårt och hänsynslöst. I kartongen låg massa gamla Yatzy-papper med resultat. Vi hade spelat. Jag, du, mamma och lill-Johan. Där du hade spelat stod det ditt namn eller pappa. Det gjorde ont att se. Likaså att det på alla papper var din handstil. Jag kommer aldrig att glömma din handstil. Dessutom höll du alltid i en penna på ett speciellt sätt. Det såg inte alls bekvämt ut.
Och vet du pappa? Du hade sparat Yatzy-papper och resultat från 1997. Det är tolv år sedan. Från 1997 och framåt låg det papper kvar i kartongen. Och alla hade du skrivit på. Du hade skrivit datum på en del av dom.
Jag är så tacksam över att du alltid tänkt på allting, att spara allt för att det kan vara kul att ha senare i livet. Så sa du alltid när du filmade - "ni kommer vara glada för det här när ni blir äldre". Och du, pappa, jag är så oerhört tacksam för att du har filmat så mycket under alla år. Vi har så otroligt många filmer från alla år. Jag är så glad att dom finns nu, även fast jag inte är "äldre" ännu. Varje gång jag kollar på någon av filmerna, och ser dig eller hör din röst, kommer tårarna.
Det är ledsna tårar för att du inte får vara här. För att du har tagits ifrån oss. För att jag saknar dig med hela mitt hjärta.
Det är glada tårar för att du har varit du. Att jag har fått vara med dig i 19 år. För allt du har givit mig och gjort.
För alla miljoner skratt du har givit mig
För alla miljoner oförglömliga ögonblick
Jag saknar dig hela tiden
Ja, jag vet, jag brukar inte gå upp så här sent, men jag och Johan var ju vakter igår och i natt till klockan 5, men det visste du ju redan om. Jag skrev det till dig i skrivboken.
Vi hade med oss tidningar och lite annat till stället igår, så att vi skulle ha något att göra under natten. Jag hade med mig vårat Yatzy-spel också. Det spelet har alltid varit med oss, till alla ställen vi åkt. Kommer du ihåg hur mycket vi spelat det, och hur många gånger du sagt att du inte förlorat någon gång? Särskilt när vi varit i Idre. När jag och Johan skulle börja spela det igår, kändes det som att någon slog mig i bröstet. Hårt och hänsynslöst. I kartongen låg massa gamla Yatzy-papper med resultat. Vi hade spelat. Jag, du, mamma och lill-Johan. Där du hade spelat stod det ditt namn eller pappa. Det gjorde ont att se. Likaså att det på alla papper var din handstil. Jag kommer aldrig att glömma din handstil. Dessutom höll du alltid i en penna på ett speciellt sätt. Det såg inte alls bekvämt ut.
Och vet du pappa? Du hade sparat Yatzy-papper och resultat från 1997. Det är tolv år sedan. Från 1997 och framåt låg det papper kvar i kartongen. Och alla hade du skrivit på. Du hade skrivit datum på en del av dom.
Jag är så tacksam över att du alltid tänkt på allting, att spara allt för att det kan vara kul att ha senare i livet. Så sa du alltid när du filmade - "ni kommer vara glada för det här när ni blir äldre". Och du, pappa, jag är så oerhört tacksam för att du har filmat så mycket under alla år. Vi har så otroligt många filmer från alla år. Jag är så glad att dom finns nu, även fast jag inte är "äldre" ännu. Varje gång jag kollar på någon av filmerna, och ser dig eller hör din röst, kommer tårarna.
Det är ledsna tårar för att du inte får vara här. För att du har tagits ifrån oss. För att jag saknar dig med hela mitt hjärta.
Det är glada tårar för att du har varit du. Att jag har fått vara med dig i 19 år. För allt du har givit mig och gjort.
För alla miljoner skratt du har givit mig
För alla miljoner oförglömliga ögonblick
Jag saknar dig hela tiden
Ditt och mitt hjärta. För alltid hos dig. För alltid hos mig. Vänster handled.
Begravningen har satt sina spår. För alltid.
Inte ett ord
Hej finaste pappa!
Igår var jag och Elin på bio, åt massa glass och skrattade ännu mer. Det behövdes, och det är oundvikligt att inte skratta när jag är med henne. Efter det åkte vi hem hit, hoppade studsmatta (jag kände mig som liten igen) och la oss i sängen och kollade på Vänner. Kommer du ihåg hur mycket jag har kollat på Vänner? För mycket egentligen, men jag tröttnar aldrig. Det vet du också.
I morse åkte vi och handlade, och sen ställde sig Elin och stekte pannkakor. Jag stod mest och kollade på, men berömde henne också. Hon var ju lika duktig på att göra pannkakor som du.
Nu har hon precis åkt härifrån och jag kommer sakna henne som bara den, nu när hon åker till Rhodos imorgon bitti och blir borta i två veckor. Det är hon värd - en skön semester. Så mycket som hon tänker på andra hela tiden. Nu ska hon få tänka mycket på sig själv också.
Kommer du ihåg när jag var på Rhodos förra sommaren i två veckor? Du var med och lämnade mig på Arlanda, och du var där och hämtade mig när de två veckorna hade gått. Jag ringde hem till dig och mamma varje dag. Bara för att få prata med er. Höra era röster.
Jag kan fortfarande ringa mamma för att prata och höra hennes röst. Men dig - dig kan jag inte ringa. Jag kan inte ringa och säga hej. Jag kan inte ringa och fråga vad du gör. Jag kan inte ringa för att få höra din röst. Inte ett ord.
På den här bilden är det mig du håller armen om
Det är dags att komma hem nu pappa
Så att jag får hålla armen runt dig
Det blir ännu mer definitivt
Det känns bra att din gravsten äntligen är på plats
Nu är det världens vackraste plats
Världens bästa plats
För mig
Samtidigt blir tårarna allt fler när jag ser gravstenen
Vet du varför, pappa?
För att när jag tittar på den, så inser jag att det är på riktigt
Det blir ännu mer definitivt
Att du är borta för evigt
För all framtid
Jag vill inte förstå
För att det är så fel
Så otroligt fel
Nu är det världens vackraste plats
Världens bästa plats
För mig
Samtidigt blir tårarna allt fler när jag ser gravstenen
Vet du varför, pappa?
För att när jag tittar på den, så inser jag att det är på riktigt
Det blir ännu mer definitivt
Att du är borta för evigt
För all framtid
Jag vill inte förstå
För att det är så fel
Så otroligt fel
Jag saknar att få ett sms från dig varje dag
"Jag älskar dig - varje dag. /Pappa"
Jag vill att du ska få leva
Man tänker djupare
Hej pappa.
Idag kom Sandra och hämtade mig efter jobbet. När jag öppnade bildörren hade hon satt blommor i dörren. Mörkröda och lila. Dom blommorna skulle hon sätta hos dig. Vid graven. Från dig till henne. Vi åkte och köpte en ros också. Den var från mig. Till dig. En röd ros.
När vi kom dit såg jag att gravstenen hade kommit, den stod så fint där. Och gjorde din plats ännu finare. Sandra sa att det var som jag sa, att det var fint när solen lyste på. Det gjorde den idag - lös.
Jag sa att jag inte orkade gråta. Men Sandra sa att jag fick göra det. Gråta.
Vi stod och pratade vid dig. Om att allt var overkligt. Om att man tänker helt annorlunda när något sådant här inträffar i sin egen närhet. Man tänker på ett helt annat sätt än vad man skulle göra annars. Man tänker djupare. Man söker efter något som man inte hade sökt efter i vanliga fall.
Det här är inget vanligt fall.
Vi gick runt och kikade på andras gravstenar också. Tänk vad många familjer som är med om samma sak som vi. Ändå känner man sig så ensam om situationen.
Efter det åkte vi hem till henne, spelade kubb (jag vann - jag sa ju att jag skulle vinna allt för dig pappa!) och åt middag. Senare åkte vi hem till oss och senare kom Sophie. Vi tre skrattade mycket. Sandra åkte för en stund sen, och Sophie är kvar över natten och håller mig sällskap.
God natt världens bästa pappa.
Jag älskar dig - varje dag.
Hit kan jag åka om jag vill vara nära dig.
Jag saknar dig så oerhört mycket pappa.
Ditt namn på en gravsten - en overklig mardröm.
Numera en verklig mardröm.
Vi lever i den nu.
Nu och för alltid.
Idag kom Sandra och hämtade mig efter jobbet. När jag öppnade bildörren hade hon satt blommor i dörren. Mörkröda och lila. Dom blommorna skulle hon sätta hos dig. Vid graven. Från dig till henne. Vi åkte och köpte en ros också. Den var från mig. Till dig. En röd ros.
När vi kom dit såg jag att gravstenen hade kommit, den stod så fint där. Och gjorde din plats ännu finare. Sandra sa att det var som jag sa, att det var fint när solen lyste på. Det gjorde den idag - lös.
Jag sa att jag inte orkade gråta. Men Sandra sa att jag fick göra det. Gråta.
Vi stod och pratade vid dig. Om att allt var overkligt. Om att man tänker helt annorlunda när något sådant här inträffar i sin egen närhet. Man tänker på ett helt annat sätt än vad man skulle göra annars. Man tänker djupare. Man söker efter något som man inte hade sökt efter i vanliga fall.
Det här är inget vanligt fall.
Vi gick runt och kikade på andras gravstenar också. Tänk vad många familjer som är med om samma sak som vi. Ändå känner man sig så ensam om situationen.
Efter det åkte vi hem till henne, spelade kubb (jag vann - jag sa ju att jag skulle vinna allt för dig pappa!) och åt middag. Senare åkte vi hem till oss och senare kom Sophie. Vi tre skrattade mycket. Sandra åkte för en stund sen, och Sophie är kvar över natten och håller mig sällskap.
God natt världens bästa pappa.
Jag älskar dig - varje dag.
Hit kan jag åka om jag vill vara nära dig.
Jag saknar dig så oerhört mycket pappa.
Ditt namn på en gravsten - en overklig mardröm.
Numera en verklig mardröm.
Vi lever i den nu.
Nu och för alltid.
Det var du och jag
God morgon pappa.
Just nu är det lugnt här på jobbet, så jag passar på att även skriva till dig. Inte bara tänka på dig.
Idag är det en i personalen här som har med sig sin dotter till jobbet. Dottern ser ut att vara runt tre-fyra år. När jag såg dom i morse, gåendes hand i hand, så tänkte jag på alla gånger jag var med dig på ditt jobb. Jag var lika glad varje gång jag skulle följa med dit. Jag kommer ihåg att jag frågade många gånger om jag fick följa med dig vissa dagar som det inte alls gick. När jag skulle till skolan eller så. Jag gillade att vara där. Och då var vi alltid tillsammans också. Det var du och jag.
Du var så duktig på ditt jobb. Så otroligt duktig. Men du gjorde aldrig något väsen utåt att du var framgångsrik. Det har jag fått veta såhär lite i efterhand. Du var verkligen duktig. Duktig på riktigt.
Jag saknar dig pappa.
Jag saknar dig hela tiden.
Just nu är det lugnt här på jobbet, så jag passar på att även skriva till dig. Inte bara tänka på dig.
Idag är det en i personalen här som har med sig sin dotter till jobbet. Dottern ser ut att vara runt tre-fyra år. När jag såg dom i morse, gåendes hand i hand, så tänkte jag på alla gånger jag var med dig på ditt jobb. Jag var lika glad varje gång jag skulle följa med dit. Jag kommer ihåg att jag frågade många gånger om jag fick följa med dig vissa dagar som det inte alls gick. När jag skulle till skolan eller så. Jag gillade att vara där. Och då var vi alltid tillsammans också. Det var du och jag.
Du var så duktig på ditt jobb. Så otroligt duktig. Men du gjorde aldrig något väsen utåt att du var framgångsrik. Det har jag fått veta såhär lite i efterhand. Du var verkligen duktig. Duktig på riktigt.
Jag saknar dig pappa.
Jag saknar dig hela tiden.
Från mamma till dig, pappa
Sitter och tänker på dig
Fyller mitt hjärta med dig
Vill inte vara utan dig
Så jag sparar dig i mig själv
Hör hur du pratar med mig
Känner din värme i mig
Vill inte vara utan dig
Så jag sparar dig i mig själv
Finner din styrka i mig
Känner ditt hopp i mig
Vill inte vara utan dig
Så jag sparar dig i mig själv
Mamma är inte hel utan dig pappa.
Hon är trött på tillvaron.
Som bara du kan
Hej älskade pappa!
Johan är hos mig nu och håller mig sällskap. Det är skönt att inte vara helt ensam i det här stora huset. Jag hatar att vara ensam, men du vet ju varför - jag har kollat på för många skräckfilmer. Varje gång jag sa att jag hade sett en skräckfilm, så log du alltid på samma finurliga sätt. Som bara du kan.
Jag och Johan satt och kollade på lite gamla Idol-klipp på Youtube, och då klickade vi oss fram till den där unga, knäppa killen som sjöng jättelåg och opera. Kommer du ihåg? Då tänkte jag på hur mycket du och jag skrattade åt den när vi såg den på TV. Herregud vad du och jag skrattade då. Och efter det brukade du härma honom, och du gjorde det riktigt bra. Oj, vad vi skrattade.
Vi har skrattat så otroligt mycket. Du och jag. Det saknar jag så mycket - att få skratta med dig.
Jag kan höra ditt skratt när som helst. Jag kan ta fram det ur mig vilket ögonblick som helst. När jag vill.
Imorgon ska Sandra hämta mig från jobbet, och så ska vi åka till dig pappa. Till graven. Sandra ville dit. Hon sa att det är det minsta hon kan göra. Hon är så snäll. Du gillade Sandra. Du frågade alltid hur det gick för henne i innebandyn, och så fort du såg på text-TV att hon hade gjort mål så ropade du på mig. Det var liksom som att du och jag var lika stolta över henne. Hon är duktig. Du sa ofta att hon var duktig. Duktig på riktigt.
Sov gott sen pappa.
Vid det här laget skulle du ha kunnat vara uppe i Idre med dom andra. Du älskade att vara i Idre. Det var där du trivdes som allra bäst. Du längtade till varje gång vi skulle åka upp dit. Vi skulle ha åkt dit under julen/nyår som var i år, men det gick bara inte. Det var för tumult då, med det nya beskedet om att du var sjuk. Du orkade inte. Det gick inte.
Du som alltid har klarat allt, varit den starkaste av alla, orkade inte. Du var så ledsen. Så rädd.
Altanen hann inte bli helt färdig i Idre. Men den är fin ändå. Du gjorde alltid alla projekt så fina. Dom sitter på altanen nu om kvällarna där uppe. Altanen som du har byggt.
Jag tänker så ofta på när du var ledsen.
När du grät.
När du var rädd.
När du kämpade.
När du hoppades.
När du hade gett upp.
Ögonen blir fuktiga.
Och rinner sakta men säkert över.
Över kanten.
Jag gråter.
Jag saknar dig så.
Du förtjänade inte det här.
Älskade pappa.
Sov gott.
Johan är hos mig nu och håller mig sällskap. Det är skönt att inte vara helt ensam i det här stora huset. Jag hatar att vara ensam, men du vet ju varför - jag har kollat på för många skräckfilmer. Varje gång jag sa att jag hade sett en skräckfilm, så log du alltid på samma finurliga sätt. Som bara du kan.
Jag och Johan satt och kollade på lite gamla Idol-klipp på Youtube, och då klickade vi oss fram till den där unga, knäppa killen som sjöng jättelåg och opera. Kommer du ihåg? Då tänkte jag på hur mycket du och jag skrattade åt den när vi såg den på TV. Herregud vad du och jag skrattade då. Och efter det brukade du härma honom, och du gjorde det riktigt bra. Oj, vad vi skrattade.
Vi har skrattat så otroligt mycket. Du och jag. Det saknar jag så mycket - att få skratta med dig.
Jag kan höra ditt skratt när som helst. Jag kan ta fram det ur mig vilket ögonblick som helst. När jag vill.
Imorgon ska Sandra hämta mig från jobbet, och så ska vi åka till dig pappa. Till graven. Sandra ville dit. Hon sa att det är det minsta hon kan göra. Hon är så snäll. Du gillade Sandra. Du frågade alltid hur det gick för henne i innebandyn, och så fort du såg på text-TV att hon hade gjort mål så ropade du på mig. Det var liksom som att du och jag var lika stolta över henne. Hon är duktig. Du sa ofta att hon var duktig. Duktig på riktigt.
Sov gott sen pappa.
Vid det här laget skulle du ha kunnat vara uppe i Idre med dom andra. Du älskade att vara i Idre. Det var där du trivdes som allra bäst. Du längtade till varje gång vi skulle åka upp dit. Vi skulle ha åkt dit under julen/nyår som var i år, men det gick bara inte. Det var för tumult då, med det nya beskedet om att du var sjuk. Du orkade inte. Det gick inte.
Du som alltid har klarat allt, varit den starkaste av alla, orkade inte. Du var så ledsen. Så rädd.
Altanen hann inte bli helt färdig i Idre. Men den är fin ändå. Du gjorde alltid alla projekt så fina. Dom sitter på altanen nu om kvällarna där uppe. Altanen som du har byggt.
Jag tänker så ofta på när du var ledsen.
När du grät.
När du var rädd.
När du kämpade.
När du hoppades.
När du hade gett upp.
Ögonen blir fuktiga.
Och rinner sakta men säkert över.
Över kanten.
Jag gråter.
Jag saknar dig så.
Du förtjänade inte det här.
Älskade pappa.
Sov gott.
Våra hjärtan gråter
"Sov gott. Skönt att Johan är hos dig. Det är tomt inne hos oss, bara två istället för fyra. Inget är sig likt... :( Tur att Royne och Inger finns nära. Om du skriver till pappa så säg att mitt hjärta gråter efter honom mer o mer för varje dag. Hoppas att han hinner hålla ett öga på både dig där hemma o oss här uppe. Var rädd om dig gumman. Kram från mams."
Gör du det pappa? Håller du ett öga på oss?
Våra hjärtan gråter. Vår hjärtan blöder.
Vi vill ha dig här. Här hos oss. Där du hör hemma.
Vi är alltid tillsammans
Bland de första dagarna på sjukhuset.
Du låg fortfarande på Karolinska.
I ett litet rum.
Persiennerna var neddragna.
Dina ögon var så känsliga.
Din syn.
Det var en lördag.
Vi var där.
Det tog emot lika mycket varje gång,
att gå därifrån.
Säga hej då.
För att sen komma tillbaka igen.
Vi skulle åka hem för kvällen.
Jag sa hej då till dig och kramade dig.
Jag kramade dig länge.
Det gjorde de andra också.
Jag gav dig en puss på pannan innan jag gick.
Då började du fälla tårar.
Du började gråta.
Du kurade ihop dig i sjukhussängen.
I fosterställning.
Omfamnade kudden.
Som ett litet barn som var rädd.
Du var ledsen.
Så oerhört ledsen.
Du var rädd.
Så oerhört rädd.
Du grät.
Innan hade jag sett dig vara tårögd.
Nu såg jag dig gråta.
Nu hörde jag dig gråta.
Jag gick tillbaka till dig.
Och grät med dig.
Vi är alltid tillsammans.
Vi är alltid tillsammans.
"... för varje tår som du fäller för min skull, så tänk att jag tar emot den som en varm puss."
Jag försöker pappa.
Men det går inte.
Jag kommer aldrig någonsin glömma ditt mobilnummer
Hej världens bästa pappa.
Mamma, Johan och de andra är framme i Idre nu, allt gick bra. Så att du vet. du hade velat veta annars också, om man skulle någonstans längre bort utan dig. Då skulle man ringa. Det går inte nu. Jag kommer aldrig någonsin glömma ditt mobilnummer. Aldrig. Det har jag kunnat sen jag var liten. Jag saknar att ringa dig vid fyra, halv fem-tiden på eftermiddagarna och fråga vad du gör, vart du är någonstans. Eller om du ringde vid den tiden för att säga att du sitter i bilkö. "Hej, det är Lisa". "Hej, det är pappa. Hur mår du då?". Inte längre. Det kommer aldrig stå "pappa" i displayen på mobilen. Jag kommer aldrig mer få höra din röst i telefonen. Jag kunde ha nöjt mig med att bara få höra din röst i andra sidan luren pappa. Veta att du finns. Att du lever. Att du andas. Det är inte en möjlighet längre.
Sen jag kom hem från jobbet idag, har jag gråtit. Kollat på foton på dig, tänkt på dig, hur du mådde, hur fel och orättvist allt var. Jag kröp ihop i soffan och försökte se någonting. Jag saknar dig så att det gör ont pappa. Det gör så ont. Ondast gör det att du inte får vara här. Det var ju det du ville.
Det här finns inte.
Jo, det gör det.
Världens bästa föräldrar, i Idre år... 2006 (?).
Världens bästa mamma är i Idre år 2009.
Världens bästa pappa är inte i Idre år 2009.
Inte längre.
Mamma, Johan och de andra är framme i Idre nu, allt gick bra. Så att du vet. du hade velat veta annars också, om man skulle någonstans längre bort utan dig. Då skulle man ringa. Det går inte nu. Jag kommer aldrig någonsin glömma ditt mobilnummer. Aldrig. Det har jag kunnat sen jag var liten. Jag saknar att ringa dig vid fyra, halv fem-tiden på eftermiddagarna och fråga vad du gör, vart du är någonstans. Eller om du ringde vid den tiden för att säga att du sitter i bilkö. "Hej, det är Lisa". "Hej, det är pappa. Hur mår du då?". Inte längre. Det kommer aldrig stå "pappa" i displayen på mobilen. Jag kommer aldrig mer få höra din röst i telefonen. Jag kunde ha nöjt mig med att bara få höra din röst i andra sidan luren pappa. Veta att du finns. Att du lever. Att du andas. Det är inte en möjlighet längre.
Sen jag kom hem från jobbet idag, har jag gråtit. Kollat på foton på dig, tänkt på dig, hur du mådde, hur fel och orättvist allt var. Jag kröp ihop i soffan och försökte se någonting. Jag saknar dig så att det gör ont pappa. Det gör så ont. Ondast gör det att du inte får vara här. Det var ju det du ville.
Det här finns inte.
Jo, det gör det.
Världens bästa föräldrar, i Idre år... 2006 (?).
Världens bästa mamma är i Idre år 2009.
Världens bästa pappa är inte i Idre år 2009.
Inte längre.
Och nu är du inte med.
Hej världsbästa pappa!
Jag hade rätt - din gravsten kommer bli den finaste på hela kyrkogården. Jag gjorde en liten korrigering när vi var och kollade på den idag. Det var en liten detalj, men ack så viktig för mig. Och för Johan. Och då blev den viktig för mamma med. Det var att utropstecknet skulle flyttas upp en centimeter. Stenen ska vara perfekt.
Mamma och Johan är hos dig nu, vid graven och säger hej då innan dom åker till Idre imorgon bitti. Till huset. Utan dig. Det kommer säkert kännas lika hemskt att vara där nu, som det gjorde när vi var där på påsklovet. Ingenting är sig likt utan dig. Den här gången har mamma med sig massa foton och ramar som hon ska sätta upp på väggarna där uppe. Jag följer inte med eftersom att jag jobbar hela tiden, så jag tar hand om allt här hemma och hoppas på att mamma kan få relativt bra veckor där uppe med dom andra. Det är inte lätt. Det är allt annat än lätt, och alla andra ord som hör därtill. Det är svårt. Du hör ju ihop med oss, med allt vi gjort tillsammans. Och nu är du inte med. Tillvaron är vänd upp -och ned. Tur att mamma och Johan inte åker upp själva. Det hade nog inte fungerat.
Jag ska åka till dig flera gånger den här veckan. Sandra kanske följer med i veckan också. Snällt av henne va, pappa? Kommer du ihåg när jag och Sandra var med varandra jätteofta, och spelade innebandy i våran hall? Kommer du ihåg när du hämtade mig hemma hos henne nästan varje fredagkväll ett tag? Jag tror att hon saknar dig också.
Jag kommer åka dit till dig många gånger pappa. Nu när jag är ensam hemma länge också. Då behöver jag dig ännu mer. Känna att du finns någonstans. Vart vet jag inte. Inte riktigt. Men en del av dig finns vid graven. Vi var ju själva där och la ner det. Jag saknar dig så
Personen på fotot andas inte längre...
... och för mig är det lika svårt att ta in som för fyra månader sen.
Om inte ännu svårare. För det är obegripligt. Fel. Otroligt fel.
Jag saknar så enormt mycket att höra dina andetag pappa.
Världens bästa pappa. Världens bästa Rolle.
Om inte ännu svårare. För det är obegripligt. Fel. Otroligt fel.
Jag saknar så enormt mycket att höra dina andetag pappa.
Världens bästa pappa. Världens bästa Rolle.
Ni sitter fortfarande ihop
- "Jag älskar dig. Förlåt för att vi fick dig att gråta. Hoppas filmen är bra ikväll. Kram"
- "Det var inte ni som fick mig att gråta, jag är bara så trött på tillvaron, vill ha pappa hos mig. Ha det så bra ikväll. Jag älskar dig oxå. Kram"
Ni hör ihop
Ni ska inte vara ifrån varandra
Inte på det här sättet
Ni sitter fortfarande ihop
Fast från olika platser
Från olika håll
- "Det var inte ni som fick mig att gråta, jag är bara så trött på tillvaron, vill ha pappa hos mig. Ha det så bra ikväll. Jag älskar dig oxå. Kram"
Ni hör ihop
Ni ska inte vara ifrån varandra
Inte på det här sättet
Ni sitter fortfarande ihop
Fast från olika platser
Från olika håll
Den är bäddad. Men den är tom.
God morgon älskade pappa.
Nu skulle du ha varit på jobbet i två timmar, om allt var som vanligt, för du brukade komma dit vid 8-tiden varje dag.
Det tar emot att titta in i erat sovrum varje morgon och kväll, och se att du inte ligger där. Att din säng är tom. Den är bäddad. Men den är tom. Jag har ingen att väcka när jag känner att det är dags. Jag saknar att säga till dig lite försiktigt att "pappa, klockan är kvart över sju, så att du vet". Då brukade du resa dig från sängen, duscha och sen äta frukost. Filmjölk med såna där crunchy-flingor. Och du som alltid sa till mig och Johan att vi inte ska äta för mycket socker hela tiden, så sitter du själv och äter en sockerbomb till frukost varje morgon. Du är rolig du. Jag saknar att säga det till dig. Jag saknar att skratta med dig pappa. Snälla, kom tillbaka.
Just nu är det inte så mycket att göra här på jobbet. Så jag sitter mest och tänker på dig.
Idag efter jobbet kommer mamma och hämtar mig, så ska vi åka och titta på din gravsten som är färdig nu. Jag hoppas att den är så fin som jag förväntar mig. Du kommer få den finaste gravplatsen på hela Görväln när stenen kommer dit. Finast av alla. Precis som du förtjänar.
Det kommer kännas ännu mer främmande att se ditt namn på en gravsten. Ännu mer främmande - det trodde jag inte var möjligt. Men för varje dag som går, så blir allt mer och mer främmande, eftersom att man kommer närmare och närmare den dagen då man fullt ut måste inse och acceptera att du är borta. Att du är d... jag klarar inte av att säga ordet som börjar på "d". Det hör inte ihop med dig. Inte alls. Du har gått bort. Du har somnat in. Du har inte d _ _ _.
Världens bästa, finaste pappa.
Jag saknar dig hela tiden.
Varje dag.
OHANA
familj
Jag ska vinna för dig
Papi, igår kväll var jag, Johan och Berra och spelade minigolf vid Brostugan.
Tänk vad med minigolf vi har spelat där och på andra ställen. Du, jag, mamma och Jonteponte. Och lika många gånger som du sagt "jag har aldrig förlorat" och varje gång vi har dragit på smilbanden lika mycket vid dom tillfällena. Kommer du ihåg när jag vann över dig en gång där? I minigolf. Det glömmer jag aldrig. Det har du säkert inte gjort heller. Det vet jag. Du var - tillsammans med mig - världens sämsta förlorare. Det lever kvar. Vidare.
När vi tre var där igår, så tänkte jag så mycket på när vi har varit där och spelat. Vi brukade åka dit någon vardagkväll lite då och då under somrarna. Och vet du pappa? Jag vann igår! Såg du det?
Jag ska aldrig mer förlora. Aldrig. Jag ska kämpa för dig. Jag ska vinna för dig. I allt.
Jag kämpar för dig - varje dag
Jag vill skrika och jag vill slå
Hej bästa pappa.
Ikväll, vid middagen, dök det upp en mening. "Snart måste man gå igenom alla kläder..." Och det följdes av stumma sekunder och tårfyllda ögon. Vad ska vi göra med alla dina kläder pappa? Alla tröjor, byxor och skjortor? Jag vägrar skicka iväg dom, om det så ska vara att jag måste ha dom i mitt eget rum. Dina kläder ska inte vara någon annanstans än här, hos oss. Din familj. Jag vill att allt som har med dig att göra, ska finnas kvar. Nära. Tillhands.
Jag kommer ihåg många gånger som mamma sagt att man inte ska köpa t-shirts eller skjortor till dig i present, för att du redan hade så många så att de inte fick plats mer i garderoberna. Men jag har köpt tröjor till dig iallafall. Det gör ingenting. Eller hur?
Jag vill köpa presenter till dig. Att du ska kunna ta emot presenter. Att du ska finnas. Leva.
Så fort jag får en lugn stund med endast mig själv, så blir mina ögon blöta. Fyllda med tårar. Det spelar ingen roll vilken plats jag är på. Det kan vara hemma, och det kan vara på tunnelbanan bland hundratals andra människor. Jag kan inte förstå att du är borta. Jag kan fortfarande inte förstå att du aldrig mer kommer komma tillbaka.
När jag ser på alla foton på dig, som är uppsatta överallt, så kommer alltid samma tanke fram. Att den där fina personen på fotot har tvingats lämna oss, att han har funnits och gjort så mycket för oss, och att det är min älskade pappa som jag har gjort så oerhört många saker med. Allt är så fel.
Jag vill skrika. Jag vill skrika och jag vill slå.
Jag kan inte förstå.
Jag kan bara inte förstå.
Att du aldrig mer kommer vara här.
Aldrig mer.
Du fanns. Du finns. Det gör ont utan dig.
Jag älskar dig för all framtid.
Ikväll, vid middagen, dök det upp en mening. "Snart måste man gå igenom alla kläder..." Och det följdes av stumma sekunder och tårfyllda ögon. Vad ska vi göra med alla dina kläder pappa? Alla tröjor, byxor och skjortor? Jag vägrar skicka iväg dom, om det så ska vara att jag måste ha dom i mitt eget rum. Dina kläder ska inte vara någon annanstans än här, hos oss. Din familj. Jag vill att allt som har med dig att göra, ska finnas kvar. Nära. Tillhands.
Jag kommer ihåg många gånger som mamma sagt att man inte ska köpa t-shirts eller skjortor till dig i present, för att du redan hade så många så att de inte fick plats mer i garderoberna. Men jag har köpt tröjor till dig iallafall. Det gör ingenting. Eller hur?
Jag vill köpa presenter till dig. Att du ska kunna ta emot presenter. Att du ska finnas. Leva.
Så fort jag får en lugn stund med endast mig själv, så blir mina ögon blöta. Fyllda med tårar. Det spelar ingen roll vilken plats jag är på. Det kan vara hemma, och det kan vara på tunnelbanan bland hundratals andra människor. Jag kan inte förstå att du är borta. Jag kan fortfarande inte förstå att du aldrig mer kommer komma tillbaka.
När jag ser på alla foton på dig, som är uppsatta överallt, så kommer alltid samma tanke fram. Att den där fina personen på fotot har tvingats lämna oss, att han har funnits och gjort så mycket för oss, och att det är min älskade pappa som jag har gjort så oerhört många saker med. Allt är så fel.
Jag vill skrika. Jag vill skrika och jag vill slå.
Jag kan inte förstå.
Jag kan bara inte förstå.
Att du aldrig mer kommer vara här.
Aldrig mer.
Du fanns. Du finns. Det gör ont utan dig.
Jag älskar dig för all framtid.
Idag skedde det. Det ofattbara.
Pappa,
Idag skedde det. Det ofattbara.
Idag svävade en till ängel upp till dig. Violas mamma, Veronica.
Ta väl hand om henne pappa. Lova det? Det har jag sagt till Viola att du ska göra.
Och jag litar på dig lika mycket nu, som så många gånger förr. Som alltid.
Jag är så ledsen. Så ledsen.
Så arg. Så otroligt arg.
Det finns inga ord.
Välkomna henne pappa. Ta hand om Veronica för familjen Enarssons skull.
Ge henne och dom en gnutta trygghet. För det här är allt annat än lätt.
Det vet vi också. Det försvinner inte. Man går i motvind. Stark motvind.
Ta hand om henne.
Jag litar på dig.
Jag älskar dig.
PS. Veronica - kan du snälla (om du känner det här) ge min pappa en kram från mig, mamma och Johan, och berätta för honom att vi saknar honom mer än något annat? Tack. Vila fridfullt. Sov gott. DS.
Idag skedde det. Det ofattbara.
Idag svävade en till ängel upp till dig. Violas mamma, Veronica.
Ta väl hand om henne pappa. Lova det? Det har jag sagt till Viola att du ska göra.
Och jag litar på dig lika mycket nu, som så många gånger förr. Som alltid.
Jag är så ledsen. Så ledsen.
Så arg. Så otroligt arg.
Det finns inga ord.
Välkomna henne pappa. Ta hand om Veronica för familjen Enarssons skull.
Ge henne och dom en gnutta trygghet. För det här är allt annat än lätt.
Det vet vi också. Det försvinner inte. Man går i motvind. Stark motvind.
Ta hand om henne.
Jag litar på dig.
Jag älskar dig.
PS. Veronica - kan du snälla (om du känner det här) ge min pappa en kram från mig, mamma och Johan, och berätta för honom att vi saknar honom mer än något annat? Tack. Vila fridfullt. Sov gott. DS.
För evigt
Jag saknar dig
Jag saknar dig så mycket
Jag saknar dig så oerhört mycket
Varje dag.
Hela tiden
1959.10.26 - 2009.03.10
Idag är det fyra månader sedan.
Fyra månader sedan som jag la mitt huvud bredvid dig.
För allra sista gången.
Där du låg, så stilla.
Så stilla otroligt stilla.
För evigt.
Du hade hjärtat runt handleden.
Ditt och mitt hjärta.
För evigt.
Du är överallt
Fyra månader. Fyra månader.
Idag är den fyra månader sedan du somnade in älskade pappa.
Fyra månader.
Jag vet inte om det är en kort tid, eller om det är en evighet.
Fyra månader.
Jag vet inte.
Det är en kort tid för många.
Att leva i fyra månader är en kort tid.
Men hade du varit kvar hos oss i fyra månader till, så hade det varit en lång tid.
Inte en evighet - men en lång tid.
Och fyra månader utan dig, det är en evighet.
För mig.
För oss.
En sak är saker - och det är att tiden inte står stilla.
Aldrig.
Aldrig någonsin.
Om det ändå vore så väl.
Tänk om.
Då hade jag stannat tiden för ungefär två år sedan.
Så kunde vi ha levt därifrån.
Och stannat där.
Tillsammans.
För evigt.
Den här bilden tog du på dig själv och skickade som MMS till mig.
Det var bland dina första dagar på sjukhuset.
Bland dina första kvällar på sjukhuset.
Bland dina första nätter på sjukhuset.
Du skrev god natt.
På något sätt ser det inte ut som du.
Något stämmer inte.
Du är ledsen.
Du har ledsna ögon.
Inget stämmer.
Förutom att du håller ditt och mitt hjärta nära.
Det kommer du och jag göra i all framtid.
Ditt och mitt hjärta.
Jag älskar dig
Jag saknar dig
Du är bäst
Världens bästa pappa
Fyra månader.
Jag vet inte om det är en kort tid, eller om det är en evighet.
Fyra månader.
Jag vet inte.
Det är en kort tid för många.
Att leva i fyra månader är en kort tid.
Men hade du varit kvar hos oss i fyra månader till, så hade det varit en lång tid.
Inte en evighet - men en lång tid.
Och fyra månader utan dig, det är en evighet.
För mig.
För oss.
En sak är saker - och det är att tiden inte står stilla.
Aldrig.
Aldrig någonsin.
Om det ändå vore så väl.
Tänk om.
Då hade jag stannat tiden för ungefär två år sedan.
Så kunde vi ha levt därifrån.
Och stannat där.
Tillsammans.
För evigt.
Den här bilden tog du på dig själv och skickade som MMS till mig.
Det var bland dina första dagar på sjukhuset.
Bland dina första kvällar på sjukhuset.
Bland dina första nätter på sjukhuset.
Du skrev god natt.
På något sätt ser det inte ut som du.
Något stämmer inte.
Du är ledsen.
Du har ledsna ögon.
Inget stämmer.
Förutom att du håller ditt och mitt hjärta nära.
Det kommer du och jag göra i all framtid.
Ditt och mitt hjärta.
Jag älskar dig
Jag saknar dig
Du är bäst
Världens bästa pappa
Vi var vid graven idag pappa. Tre röda rosor
Där du är
När det har regnat ser det inte lika fint ut
Men när solen dyker upp
då kan det vara en av de vackraste, fridfullaste platserna
på hela hela hela jorden
Trots att det är fel att platsen finns
En del av dig är där
För alltid
Jag kan gå dit
Till dig
Vi kan gå dit
Till dig
Och på något sätt har man någon slags kontakt
Snart sätts stenen dit också
Då blir det jordens vackraste, fridfullaste plats
Där du är
Jag saknar dig så mycket
Som jag brukar viska när jag kommer till graven...
Hej papi - som jag brukar viska när jag kommer till graven...
Din gravsten har kommit nu, så vi tre ska åka och kolla på den och "godkänna" den på måndag efter jobbet. Jag tror att den kommer vara jättefin. Du ska ha det finaste.
"Pappas gravsten" - låter det inte fel? "Rolle Johnssons gravsten" - låter det otroligt inte fel? Allt som kan kopplas till att du har ryckts ifrån oss är fel pappa. Så oerhört fel. Orätt.
Faster var här ikväll och åt middag med oss. Hon hade köpt med sig mat. Vi pratade mycket om dig. Hon nämnde mycket saker från när ni alla syskon var små. Vi skrattade mycket. Gud, vad vi saknar dig.
Jag fick med mig lill-Johan och Johan ut på en joggingtur ikväll, och snart är det dags att hoppa i säng så att huvudet är hyfsat med imorgon på jobbet.
Jag kom och tänka på att det är vecka 28 den här veckan. Då brukade du börja din semester ungefär.
Du har tagit en livslång semester nu pappa.
Det borde inte vara tillåtet.
Finns det ingen som kan skicka tillbaka dig? Hit till alla oss.
Tänk om.
En livslång semester.
Kom tillbaka.
Din gravsten har kommit nu, så vi tre ska åka och kolla på den och "godkänna" den på måndag efter jobbet. Jag tror att den kommer vara jättefin. Du ska ha det finaste.
"Pappas gravsten" - låter det inte fel? "Rolle Johnssons gravsten" - låter det otroligt inte fel? Allt som kan kopplas till att du har ryckts ifrån oss är fel pappa. Så oerhört fel. Orätt.
Faster var här ikväll och åt middag med oss. Hon hade köpt med sig mat. Vi pratade mycket om dig. Hon nämnde mycket saker från när ni alla syskon var små. Vi skrattade mycket. Gud, vad vi saknar dig.
Jag fick med mig lill-Johan och Johan ut på en joggingtur ikväll, och snart är det dags att hoppa i säng så att huvudet är hyfsat med imorgon på jobbet.
Jag kom och tänka på att det är vecka 28 den här veckan. Då brukade du börja din semester ungefär.
Du har tagit en livslång semester nu pappa.
Det borde inte vara tillåtet.
Finns det ingen som kan skicka tillbaka dig? Hit till alla oss.
Tänk om.
En livslång semester.
Kom tillbaka.
Jag ville aldrig släppa
När mamma skjutsade mig till träningen ikväll, så åkte vi förbi Karolinska sjukhuset pappa. Där du låg innan du flyttades till det fina sjukhuset närmare hemma. Närmare oss. Sjukhuset där ditt rum såg ut som ett stort hotellrum. Där vi alla fick plats. Men ändå satt och låg man så nära varandra. Höll varandra i handen. Fast ett hotellrum med massa slangar, maskiner och syrgas. Och en rullstol av något slag. Men det var fint. Fast det var ju inte hemma.
Det första mamma sa när vi åkte förbi var "nu var det länge sen vi var här, jag får dåliga vibbar". Jag satt tyst. Tyst som en stum människa. Jag vill inte erkänna för mig själv, acceptera, att du är borta pappa. Borta. Inte här med oss. Att ingenting är sig likt.
Jag saknar att komma till det fina rummet, se dig ligga där (även om det gjorde oerhört ont att se dig i en främmande situation) och gå fram försiktigt och se om du sov eller var vaken, se om du andades någorlunda, och ge dig en lång kram. Jag ville aldrig släppa. Aldrig någonsin.
Jag förstår inte hur jag kunde åka därifrån vissa gånger. Egentligen ville jag nog inte det. Och särskilt inte såhär i efterhand. Det jobbigaste var att åka därifrån. Säga god natt och hej då. Även om man kom tillbaka snabbt därpå. Ändå.
God natt pappa.
Jag älskar dig - varje dag.
Det första mamma sa när vi åkte förbi var "nu var det länge sen vi var här, jag får dåliga vibbar". Jag satt tyst. Tyst som en stum människa. Jag vill inte erkänna för mig själv, acceptera, att du är borta pappa. Borta. Inte här med oss. Att ingenting är sig likt.
Jag saknar att komma till det fina rummet, se dig ligga där (även om det gjorde oerhört ont att se dig i en främmande situation) och gå fram försiktigt och se om du sov eller var vaken, se om du andades någorlunda, och ge dig en lång kram. Jag ville aldrig släppa. Aldrig någonsin.
Jag förstår inte hur jag kunde åka därifrån vissa gånger. Egentligen ville jag nog inte det. Och särskilt inte såhär i efterhand. Det jobbigaste var att åka därifrån. Säga god natt och hej då. Även om man kom tillbaka snabbt därpå. Ändå.
God natt pappa.
Jag älskar dig - varje dag.
Tiden läker inte alls alla sår
Du ska ha den finaste graven på hela kyrkogården. Det ska synas att du är saknad av många. Det ska synas. Det har vi kommit överens om här hemma.
Har du tvingats dit på det här sättet, så ska vi göra det bästa vi kan för att det ska vara så fint som möjligt. Finast. Det är många som besöker dig där ofta pappa. Jag vill besöka, träffa, dig på riktigt - att du ska vara här.
Tiden läker inte alls alla sår. Det är en lögn. Man måste bara lära sig att leva med smärtan.
Jag brukar inte ha svårt för att lära mig saker. Men i det här måste jag se mig underlägsen.
Men på något vis ska jag lära mig att leva med det onda. Att hjärtat gråter. För alltid.
Man måste. Man kan inte ge upp. Man ska aldrig ge upp.
Aldrig.
Vi som aldrig brukar förlora...
Hej pappa!
Det åskar och dundrar ute, och jag ska strax åka till fysträningen. Jag längtar verkligen efter alla i laget. Tänk vad bra det är att vara en del av ett lag. Eller hur pappa? Det tycker du med.
Regnat mycket har det gjort också - grät du mycket idag?
Vi försöker. Vi försöker verkligen pappa. Så gott vi kan försöka.
Att leva vidare som en familj trots att du inte är här är det svåraste jag någonsin behövt möta. Det känns så som mamma skrev förut; att vi skulle behöva lite hjälp. Det skulle göra all skillnad i världen om vi visste att du såg oss och kunde ge dig till känna på något vis. Kanske i en dröm? Ord räcker inte till för att beskriva smärtan.
Vi kämpar hela tiden. Men herregud, pappa, vad svårt det är. Jag som alltid har velat klara allt, vinna allt, kan helt plötsligt inte vinna mot smärtan. Det hjälper tydligen inte att vara världens sämsta förlorare. Du och jag - vi hatade att förlora lika mycket. Men som tur är har vi aldrig förlorat särskilt mycket. Är det här priset för det? Att vi förlorade dig? Jag skulle gå med på att förlora allt jag ställde upp i, bara du fick komma tillbaka.
Det hjälpte inte att vi alla i familjen är tävlingsmänniskor. Vi förlorade den tuffaste tävlingen av dom alla ändå.
Vi som aldrig brukar förlora...
Jag saknar dig så mycket.
Jag vill krama dig.
Kan du inte komma med något slags tecken på att du ser oss?
Nu blixtrade det. Är du ledsen?
Jag älskar dig - varje dag. Mest utav allt i hela universum. Jag säger universum, för jag vet ju inte vart du är någonstans.
Visa mig.
Överallt står det "världens bästa pappa"
Hej älskade, saknade pappa!
Idag bar det tillbaka till jobbet igen efter en veckas semster. Jag vill ha sommarlov. Men det är bara att vänja sig, eller hur? Jag ska lära mig. Lära mig att bli vuxen.
När jag kom hem från jobbet plingade Sophie på dörren. Vi pratade en massa, käkade middag, pratade ännu mer och åt jordgubbar framför min tv. Sånt där behövs ibland. Likaså massa skratt fastän allt är upp -och ned. Precis som jag hade med Elin igår kväll. Vad skulle man göra utan sina vänner pappa? Och vad ska jag göra utan dig?
Idag såg jag något nytt här hemma. Eller inte nytt på det sättet. Utan ett nytt minne. På köksbänken. På köksbänken står det blommor. Vita blommor. Vet du vad dom står i? Dom står i kaffemuggen som jag gav dig förut. Kaffemuggen som det står "världens bästa pappa" på. Jag har gett dig strumpor som det står lika dant på förut. Och ett örngott som det också står det på, som du hade på din kudde när du sov. Jag köpte ett till mig med. Som det står samma sak på igen.
Överallt står det "världens bästa pappa". För det var det du var. Och det är det som du fortfarande är. Fast från någon annanstans. Från ett annat perspektiv. Förutom i våra hjärtan. Som du alltid har varit - världens bästa pappa. Världens bästa människa. Men inte till några andra barn. Utan till mig och Johan.
Från vilken plats du fortfarande är världens bästa pappa vet jag inte, och jag kommer antagligen aldrig få reda på din nuvarande plats, låt oss kalla det nuvarande adress, heller. Det känns bättre att kalla det för det. Adress. Som om du har flyttat.
Vart är du någonstans pappa?
Idag bar det tillbaka till jobbet igen efter en veckas semster. Jag vill ha sommarlov. Men det är bara att vänja sig, eller hur? Jag ska lära mig. Lära mig att bli vuxen.
När jag kom hem från jobbet plingade Sophie på dörren. Vi pratade en massa, käkade middag, pratade ännu mer och åt jordgubbar framför min tv. Sånt där behövs ibland. Likaså massa skratt fastän allt är upp -och ned. Precis som jag hade med Elin igår kväll. Vad skulle man göra utan sina vänner pappa? Och vad ska jag göra utan dig?
Idag såg jag något nytt här hemma. Eller inte nytt på det sättet. Utan ett nytt minne. På köksbänken. På köksbänken står det blommor. Vita blommor. Vet du vad dom står i? Dom står i kaffemuggen som jag gav dig förut. Kaffemuggen som det står "världens bästa pappa" på. Jag har gett dig strumpor som det står lika dant på förut. Och ett örngott som det också står det på, som du hade på din kudde när du sov. Jag köpte ett till mig med. Som det står samma sak på igen.
Överallt står det "världens bästa pappa". För det var det du var. Och det är det som du fortfarande är. Fast från någon annanstans. Från ett annat perspektiv. Förutom i våra hjärtan. Som du alltid har varit - världens bästa pappa. Världens bästa människa. Men inte till några andra barn. Utan till mig och Johan.
Från vilken plats du fortfarande är världens bästa pappa vet jag inte, och jag kommer antagligen aldrig få reda på din nuvarande plats, låt oss kalla det nuvarande adress, heller. Det känns bättre att kalla det för det. Adress. Som om du har flyttat.
Vart är du någonstans pappa?
Den femte juli
Idag är det din och mammas årsdag. Eran dag. Mamma har skrivit "Vår dag!" i almanackan och ringat in datumet. Den femte juli. Eran dag.
Vid mamma, på sängkarmen, sitter det foton, bilder. Och din dödsannons. Om fem dagar är det fyra månader sedan du rycktes ifrån oss. Fyra månader har vi "klarat av".
Obegripligt.
Overkligt.
Ofattbart.
Ogreppbart.
Fel.
Så oerhört fel.
OHANA
Jag saknar dig så mycket
Jag såg er två
Hej älskade pappa!
Vi är hemma från Göteborg nu, och resorna gick bra. Som jag skrev i skrivboken när vi percis hade kommit ner, så att du inte skulle vara orolig. Vi har haft fina dagar tillsammans, främst vi tre, men med de andra också. Tänk om du hade funnits kvar, levande. Då hade det inte känts konstigt att åka ner bara vi tre, om man visste att du är här hemma och väntar på oss. Men nu kändes det konstigt att åka. Bara vi tre.
Det är dags att börja vänja sig vid det nu. För det är så verkligheten ser ut. Verkligheten kan vara ens värsta fiende många gånger. Det tror jag. Det vet jag. Det har jag upptäckt. Och här måste vi vara.
När vi var där nere i Göteborg, och bodde hos Nisse och Ingrid, så tänkte jag många stunder på att dom två är så lyckliga tillsammans. I 60 år har dom varit gifta. Ännu längre har dom varit tillsammans. Och fortfarande så lyckliga ihop. När jag såg dom två - så såg jag dig och mamma tillsammans. Jag såg er två. Hur ni skulle ha varit om allt hade varit som vanligt. Att ni skulle bli gamla och lyckliga tillsammans.
Nu går inte det. Det är omöjligt.
Ni fick leva lyckliga. Halva livet. Det är fel. Oerhört fel.
Vi är hemma från Göteborg nu, och resorna gick bra. Som jag skrev i skrivboken när vi percis hade kommit ner, så att du inte skulle vara orolig. Vi har haft fina dagar tillsammans, främst vi tre, men med de andra också. Tänk om du hade funnits kvar, levande. Då hade det inte känts konstigt att åka ner bara vi tre, om man visste att du är här hemma och väntar på oss. Men nu kändes det konstigt att åka. Bara vi tre.
Det är dags att börja vänja sig vid det nu. För det är så verkligheten ser ut. Verkligheten kan vara ens värsta fiende många gånger. Det tror jag. Det vet jag. Det har jag upptäckt. Och här måste vi vara.
När vi var där nere i Göteborg, och bodde hos Nisse och Ingrid, så tänkte jag många stunder på att dom två är så lyckliga tillsammans. I 60 år har dom varit gifta. Ännu längre har dom varit tillsammans. Och fortfarande så lyckliga ihop. När jag såg dom två - så såg jag dig och mamma tillsammans. Jag såg er två. Hur ni skulle ha varit om allt hade varit som vanligt. Att ni skulle bli gamla och lyckliga tillsammans.
Nu går inte det. Det är omöjligt.
Ni fick leva lyckliga. Halva livet. Det är fel. Oerhört fel.
