Bilder tar mig tillbaka. Det tar fram tårarna.
Pappa,
när jag ser den här bilden trycker tårarna på med all sin kraft ända från djupet. Man ser att du är uppgiven. Man ser att du är rädd. Man ser att du är ledsen. Att du försöker. Man ser att du är medveten. Just här vet ditt hjärta om att det är din sista julafton med oss. Hur kunde du veta? Du försökte så mycket, pappa. Starkaste pappa. Du försökte vara stålmannen för våran skull. Jag älskar dig för det. Men jag kommer alltid vara din dotter - och jag kunde se igenom. Det fångades till och med på bild. Ditt tappra försök. Din medvetenhet. Din sorg. Du ville inte lämna oss. Jag älskar dig för det. Jag saknar dig något fruktansvärt. Inget är sig likt utan dig. Inte för någon. Varje dag ser jag ett hål som du har lämnat efter dig. Mörka hål. Vissa djupare än andra. Tänk den dagen då jag kan se ljus i dom hålen. Ljus i form av minnen som får mig att minnas och efter det le istället för att gråta. Du ville inte lämna oss. Du ville inte.
Jag hatar att du blev tvingad till det. Jag älskar dig.
när jag ser den här bilden trycker tårarna på med all sin kraft ända från djupet. Man ser att du är uppgiven. Man ser att du är rädd. Man ser att du är ledsen. Att du försöker. Man ser att du är medveten. Just här vet ditt hjärta om att det är din sista julafton med oss. Hur kunde du veta? Du försökte så mycket, pappa. Starkaste pappa. Du försökte vara stålmannen för våran skull. Jag älskar dig för det. Men jag kommer alltid vara din dotter - och jag kunde se igenom. Det fångades till och med på bild. Ditt tappra försök. Din medvetenhet. Din sorg. Du ville inte lämna oss. Jag älskar dig för det. Jag saknar dig något fruktansvärt. Inget är sig likt utan dig. Inte för någon. Varje dag ser jag ett hål som du har lämnat efter dig. Mörka hål. Vissa djupare än andra. Tänk den dagen då jag kan se ljus i dom hålen. Ljus i form av minnen som får mig att minnas och efter det le istället för att gråta. Du ville inte lämna oss. Du ville inte.
Jag hatar att du blev tvingad till det. Jag älskar dig.
Jag vill visa dig för hela världen. Världens bästa pappa. Idag tändes första ljuset för julen. För dig.
Det är en sån där bok som man får läsa när man vill, hur länge man vill. Jag brukar sluta mitt i. När det blir för sant.
"Vad gör jag
nu när du är borta?
När inger särskilt händer,
vilket är ganska ofta,
sitter jag i ett hörn och
jag gråter
tills jag är
alltför bedövad
för att känna.
Paralyserad, orörlig
för en kort stund,
är det helt stilla
inuti och runtomkring mig.
Sedan tänker jag på
hur mycket jag saknar dig.
Då känner jag
rädsla
smärta
ensamhet
förtvivlan.
Då
gråter jag
tills jag är
alltför bedövad
för att känna.
Intressant tidsfördriv."
nu när du är borta?
När inger särskilt händer,
vilket är ganska ofta,
sitter jag i ett hörn och
jag gråter
tills jag är
alltför bedövad
för att känna.
Paralyserad, orörlig
för en kort stund,
är det helt stilla
inuti och runtomkring mig.
Sedan tänker jag på
hur mycket jag saknar dig.
Då känner jag
rädsla
smärta
ensamhet
förtvivlan.
Då
gråter jag
tills jag är
alltför bedövad
för att känna.
Intressant tidsfördriv."
"Våga vilja leva vidare efter en svår förlust"
"
Skräcken att jag skulle
komma hem en dag och
upptäcka att du lämnat mig
har förbytts
mot verkligehetens
smärta.
"Vad gör jag om det händer?"
brukade jag fråga mig.
Vad gör jag
nu när det har
hänt?
"
Håller du min hand även fast vi inte är bredvid varandra längre?
Två levande händer. Från två levande personer.
Vingarna är ditt kännetecken där du är. Saknaden är mitt där jag är.
Du är våran ängel nu. Du är min ängel nu. Kanske en skyddsängel. Med stora, vita vingar. Vingar som inte vi här hemma kan se. Vingar som bara du och andra änglar kan se. För det är erat kännetecken. Vingarna. Ni känner igen varandra genom vingarna. Förstår varandra. Precis som vårat kännetecken här nere är saknaden. Den kan faktiskt synas utanpå ibland. Men inte alltid. Men när det visar sig, så visar den sig tydligt. Då är det vårat kännetecken. Saknaden. Vi känner igen varandra genom saknaden. Förstår varandra. Saknaden som bara vi som saknar kan se. Den är fylld av ovisshet, orättvisa och kärlek.
Ibland vill jag se dina vingar. Flyga iväg med dig. Då mitt kännetecken slår mig så hårt i magen. Den där tryckande känslan under ögonen knackar på sitt hårdaste. Jag kämpar för dig. Vi kämpar för dig. För att du fick vingar. Vi kommer aldrig kunna byta kännetecken. Bara täcka det med andra, mindre kännetecken.
Jag vill inget hellre än att du ska komma hem igen.
Det är för dig, pappa.
Att duka middagsbordet för tre - det är fel.
"Om tårar kunde bilda en trappa
och minnena en stig,
skulle vi gå upp till himlen
och hämta hem dig."
Vi tre. Så att vi blir fyra igen.
Det är änglapappornas dag idag också.
Idag är det alla pappors dag. Det är din dag idag, pappa. Och farfars. Människor runt omkring har pratat om vad dom ska köpa i fars dag-present till sina pappor. Att dom har mysiga fars dag-dagar idag. Här hemma väljer vi vilket ljus vi ska tända hos dig. Vad vi ska köpa för blomma. Det gör ont att vara utan dig såna här dagar. Lite jobbigare än vissa andra dagar. Pappas dag. Bara för att så många andra kan vara extra glada idag - så är jag lite extra ledsen. Men jag vet att jag inte är ensam. Det finns många änglapappor som det tänds ljus för idag. Jag hoppas att du fick frukost på din himmelsäng i morse.
Grattis på fars dag världens bästa pappa. Änglapappornas dag är idag den också. Den finns bara i min kalender. Jag saknar dig. Jag älskar dig - varje dag.
I fredags blev en ängel till. I rummet bredvid ditt änglarum. Ta emot henne.
Grattis på fars dag världens bästa pappa. Änglapappornas dag är idag den också. Den finns bara i min kalender. Jag saknar dig. Jag älskar dig - varje dag.
I fredags blev en ängel till. I rummet bredvid ditt änglarum. Ta emot henne.
Det var svårt för alla. Det är svårt för alla. Att du är borta.
"Jag undrar fan om man inte hellre försvinner i en bilolycka än såhär, så att man slipper vara med om lidandet. Så att man inte har en aning om vad som händer. Att det bara är över. Då har man levt medan allt var bra." /Din storebror.
Det gör ont utan dig.
När det gör fysiskt ont - då tänker jag ännu mer på dig. Tomheten gör sig ännu mer synlig när saknaden och sorgen slår mig hårt i magen och jag nästan mår illa. Jag saknar dig så mycket pappa. Det gör ont utan dig, samtidigt som jag har lärt mig tåla mer smärta. För det finns inget som gör så ont som att ha förlorat dig och ha fått se dig försvinna. Allt annat känns på något vis... litet i jämförlelse. Störst av allt är kärleken. Kom hem till oss. Så börjar vi tillsammans om igen där vi blev avbrutna. Precis som att vi tillsammans slutade andas med dig. Precis som att vi nu tillsammans lever för dig.
Min ängel. Min ängel. Min ängel. För evigt. För evigt. För evigt.
"Det var en gång
för länge sedan,
då jag var oskuldsfull.
Jag visste inte
vad kärlek var.
Smärta var när man
föll från ett träd."
Från din födelsedag. Vi var hos dig igår också. Du fick ljus, blommor, tårar och klappar.
"Att glömma är svårt.
Att minnas, värre."
Sorg tar tid att läka.
Är sorg en sjukdom? Isåfall är jag sjuk på livstid. Det gör ont att vara utan dig. Det är som att du var min sköld förut. Våran hjälte. Den starkaste utav alla. Världens sämsta förlorare. Ändå var det du som rycktes bort. Var det för att du gjorde så mycket för oss - la all kraft, omtanke och kärlek på oss? Eller hade vi bara en väldans otur? Jag förstår inte.
Jag saknar dig så att det gör ont, pappa. Kom hit och skratta med mig.
Jag saknar dig så att det gör ont, pappa. Kom hit och skratta med mig.
Jag kommer aldrig att se en mening med att du togs ifrån oss.
En stjärna lyser extra starkt ovanför vårat hus.
Hösten är här och löven faller ner.
Jag kan inte förstå att jag inte får se dig mer.
Saknaden är oerhört djup för oss alla.
Jag kommer aldrig glömma dina händer så kalla.
Då du somnade blev för alltid en sorgedag.
Ibland känns det även som du tog med dig mina andetag.
En dag kanske jag lyckas knyta ihop minnes -och sorgesäcken.
Mina ögon riktas varje dag upp mot en himmel med hopp om att hitta levande tecken.
Alldeles för fort kom den där overkliga dagen.
Dagen då du med oss tog dom sista andetagen.
Att du aldrig vaknade igen är i allas hjärtan fel.
Det gör att ingen av oss någonsin kommer bli hel.
Det var du som hela tiden gjorde att jag tog nya tag.
Jag älskar dig - varje dag.
Jag kan inte förstå att jag inte får se dig mer.
Saknaden är oerhört djup för oss alla.
Jag kommer aldrig glömma dina händer så kalla.
Då du somnade blev för alltid en sorgedag.
Ibland känns det även som du tog med dig mina andetag.
En dag kanske jag lyckas knyta ihop minnes -och sorgesäcken.
Mina ögon riktas varje dag upp mot en himmel med hopp om att hitta levande tecken.
Alldeles för fort kom den där overkliga dagen.
Dagen då du med oss tog dom sista andetagen.
Att du aldrig vaknade igen är i allas hjärtan fel.
Det gör att ingen av oss någonsin kommer bli hel.
Det var du som hela tiden gjorde att jag tog nya tag.
Jag älskar dig - varje dag.
Det lyser där du är.
Hej älskade pappa.
Jag och mamma var hos dig igår. På din plats. Där finns för evigt en del utav dig. Där finns för evigt en del utav oss. Din plats lyser upp hela området. Jag älskar det. Det är så fridfullt där. Precis som du tycker om. Din storasyster var där när vi kom. Det har aldrig hänt förut - att det är någon annan där samma tid som vi kommit till dig.
Så många olika färger. Lite tårar. Kramar. Otal med gula löv som fallit ner på marken. Grå himmel. Höst. Men ändå lyser det upp. Din plats. Där du är. Det lyser så klart. Det lyser även när mörkret har fallit. Somliga ljus brinner aldrig ut. Precis som att kärleken inte rinner ut. Det enda som kan rinna ut är tid. Inte minnen, sorg, känslor och kärlek. Det finns alltid där. Blir aldrig gamla. Minnen. Känslor. Saker man kan ta på. Saker man inte kan ta på. Allt finns för all framtid. Men man måste ta hand om allt. Vara varsam. Försiktig. Tålmodig.
Jag saknar dig med hela mig. När kommer du hem?
Jag och mamma var hos dig igår. På din plats. Där finns för evigt en del utav dig. Där finns för evigt en del utav oss. Din plats lyser upp hela området. Jag älskar det. Det är så fridfullt där. Precis som du tycker om. Din storasyster var där när vi kom. Det har aldrig hänt förut - att det är någon annan där samma tid som vi kommit till dig.
Så många olika färger. Lite tårar. Kramar. Otal med gula löv som fallit ner på marken. Grå himmel. Höst. Men ändå lyser det upp. Din plats. Där du är. Det lyser så klart. Det lyser även när mörkret har fallit. Somliga ljus brinner aldrig ut. Precis som att kärleken inte rinner ut. Det enda som kan rinna ut är tid. Inte minnen, sorg, känslor och kärlek. Det finns alltid där. Blir aldrig gamla. Minnen. Känslor. Saker man kan ta på. Saker man inte kan ta på. Allt finns för all framtid. Men man måste ta hand om allt. Vara varsam. Försiktig. Tålmodig.
Jag saknar dig med hela mig. När kommer du hem?
