Det gör ont utan dig.

När det gör fysiskt ont - då tänker jag ännu mer på dig. Tomheten gör sig ännu mer synlig när saknaden och sorgen slår mig hårt i magen och jag nästan mår illa. Jag saknar dig så mycket pappa. Det gör ont utan dig, samtidigt som jag har lärt mig tåla mer smärta. För det finns inget som gör så ont som att ha förlorat dig och ha fått se dig försvinna. Allt annat känns på något vis... litet i jämförlelse. Störst av allt är kärleken. Kom hem till oss. Så börjar vi tillsammans om igen där vi blev avbrutna. Precis som att vi tillsammans slutade andas med dig. Precis som att vi nu tillsammans lever för dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0