Pappa
Varje dag går jag runt med en känsla i magen. En orolig känsla. En elak känsla. En ömmande känsla. Jag går runt och mår illa av allt jag har i huvudet pappa. Alla tankar om allt mellan himmel och jord. Det gör ont. Jag mår illa. Jag saknar dig.
Kan man säga att "det är mycket nu"? Har jag rätt att klaga på det? Eller ska jag vara glad att jag står upp? Det undrar jag... Jag låter det vara osagt.

Vi var på graven ikväll. Det var så fint. Solen lyste på din plats, och det var ännu mer blommor där nu än förra gången. Det är familj och vänner där hela tiden och tittar till dig pappa. Det känns lika konstigt varje gång jag är där. Det stämmer inte. Det är fel, du ska inte ligga där. Det ska inte stå "Roland Johnsson" vid en grav. Hade någon sagt det till mig för ett halvår sedan, att du inte kommer finnas kvar hos oss, hade jag trott att den personen var helt dum i huvudet och inte visste vad den snackade om. Du hör ju ihop med oss pappa.

Vissa dagar sitter jag för mig själv och tänker att "fan vad bra vi hade det tillsammans". Och efter den tanken följer "hade vi det för bra?". Efter den andra tanken kommer min slutsats - "är det här straffet? Är det här straffet för att vi var världens lyckligaste familj utan några problem?" Det kommer jag alltid undra pappa. Vad tror du? Hade vi det för bra? Kan man ha det för bra? Jag saknar dig så oerhört mycket, och vill inget hellre än att du ska komma tillbaka till mig, Johan och mamma.

Vi älskar dig - varje dag

Hej bästa pappa!

Idag är det mors dag, och jag och lillen hade köpt en bok och en tröja till mamma som hon fick i morse. Hon började gråta. Mamma grät. Mamma grät på mors dag. Det var inte meningen. Men kanske blev hon mer påmind om att hon faktiskt är mamma till två barn också, inte bara änka (usch, det är ett sånt fult ord). Hon saknar dig så mycket pappa. Du var (och är) hennes bästa vän. Ni hör ihop. Det är ni två. Ni har gjort så mycket tillsammans. Ni hade ett liv tillsammans.
På presenten stod det "Till världens bästa mamma på mors dag. Vi älskar dig". Hon blev glad också.
Mamma säger att vi är det allra viktigaste för henne, att hade hon inte haft oss, så vet hon inte vad hon hade gjort. Hon är den viktigaste för oss också. Tillsammans med dig pappa. Det hoppas jag att hon har förstått. Vi saknar dig. Älskade pappa.
Vi var hos farmor som vi alltid brukar vara på mors dag. Fast det är ju din mamma. Du brukar vara med. Nu var du inte det. Vi plockade syréner till farmor, i tre olika färger. Mörklila, vita och ljuslila. Vi plockade dom från våran tomt. Fint va? Du vet hur det ser ut. Det luktade sommar. Riktig sommar.
Fast det här kommer inte bli någon riktig sommar. Oavsett om det luktar syréner.

Jag älskar dig mest av allt - varje dag
Snälla, kom tillbaka?

Pappa, jag har legat hela dagen i solen och läst boken som jag berättade om igår - "Du är hos mig ändå" - och det är många känslor som kommer fram. Minnen. Jag känner igen mig i så många av dom ungdomarna, och det är när man läser den som man märker på allvar att man faktiskt inte är ensam i en sådan här situation. Även om det kan kännas så många gånger, oavsett hur mycket stöd man får.
Jag saknar dig pappa.

Jag undrar om det kommer en dag i framtiden, då jag kommer att kunna se att allt det positiva med dig överväger det negativa, att du är död. Kommer den dagen komma?
Du var bäst pappa. Du är forfarande bäst. Det kommer du alltid vara i mina ögon. Det kommer du för alltid vara i mångas ögon.

Jag älskar dig - varje dag
Nu ska jag fortsätta med boken.

Ps. Ja, älskade finaste pappa, jag är försiktig ute i solen.

Telefonen ringde...

(jag) - Hej, det är Lisa!
(försäljare) - Hej, jag söker Roland Johnsson! Har du han hemma?
(jag, med klump i hals och mage) - Nej, han är död.
(försäljare) - Han är död? Okej.

Klick

Tillbaka i det svarta hålet. Igen, igen och igen.

Det tar emot att säga ordet som börjar på "d", pappa. Det hör liksom inte hit.

Hej världens bästa.
Idag har det varit en kanondag gällande vädret pappa. Elin sov här i natt, hon är toppen. Hon får mig alltid att le. Precis som du fick.
Jag, Sophy the trophy, Jullan och Wii åt lunch ute i solen idag. Efter det drog jag in mot stan och köpte mors-dag-present. En bok och en tröja. Tröjan såg väldigt liten ut, men mamma har gått ner så mycket i vikt de senaste månderna, så att till och med mycket av mina kläder är för stora för henne. Lilla mamma. Hoppas hon blir glad. För hon älskar ju att läsa böcker också, eller hur?
Vi har fått en bok som heter "Du är hos mig ändå", där allt handlar om hur det är för ett barn eller en ungdom att mista en förälder. Det är barn och ungdomar som har skrivit och berättat i den. Jag ska läsa den, även fast jag - som du om någon vet - hatar att läsa böcker.
Jag var hos Brännis idag och slingade mitt hår och klippte bort det slitna. Det blev fint. Ser du det?
När jag kom hem från stan sa mamma att vi beställer mat från pizzerian istället för att laga mat, hon var så trött. Hon är trött pappa. Hon sover inget om nätterna. Hon saknar dig. Jag saknar dig.
Mamma åkte till din grav för en stund sen. Hon skulle åka dit och vattna och se så att allt såg fint ut, för hon hinner inte dit imorgon. Hon ska åka ner med din storebror till Jönköping och köpa en bil så hon är borta hela dagen imorgon. Vi kan inte ha kvar din tjänstebil. Det känns ändå bara jobbigt att se bilen och att åka i den, när inte du kör någon gång alls.
Det sitter ett foto på dig längst fram i bilen pappa, ett gammalt passfoto. Svartvitt. Du vet det där fotot där du gör din speciella min? Det går inte att låta bli att le, men samtidigt gråta. Den minen som bara du, jag och lill-Johan kan göra. Ingen annan. Det var och är våran min. Våran min. Tillsammans. Vi tre. Pappa, dotter och son. För alltid. Vi saknar dig pappa.
Vid den här tiden skulle du ha somnat i soffan. På din plats. Det är ju fredagkväll. Jag vet inte vem jag ska gömma fjärrkontrollen för ikväll. Det blir nog inte för någon. Kan du komma tillbaka? Kom tillbaka och skratta med mig pappa. På det sättet som bara du kan. Har du någon att skratta med?
Jag saknar dig.
Jag kan höra ditt skratt i mitt huvud hela tiden, när som helst.
Och snälla pappa, jag ber dig idag igen, gör så att inte Veronica måste komma på besök till dit där du är. Tack pappa.

Jag älskar dig - varje dag. OHANA

Det finns inga ord...
Pappa - du vet Violas mamma, Veronica? Du vet att Viola och hennes familj har kämpat, och fortfarande kämpar, i 5 år nu? Jag kommer ihåg att det var det första jag sa när jag hade lugnat ner mig efter ditt besked om att du hade fått cancer, att "tänk Viola och hennes familj, dom har kämpat i flera år. Då kan vi också." Vi kunde i 3 månader. Sen tog det stopp mot våran vilja. Vi ville, men vi kunde inte. Varför? För att den här dumma världen är så orättvis.
Viola och hennes familj kämpar fortfarande, dom är starka. Men nu har det börjat komma besked även till dom, som dom inte alls vill uppleva. Inte någon av dom. Men dom måste ändå. Varför? För att den här dumma världen är så orättvis. Dom är en familj precis som vi var, mamma pappa storasyster och lillebror. Fina. Glada. Lyckliga. Och ledsna. Och rädda.
Kan inte du säga åt någon där, där du är, att Veronica inte ska dit? Inte ännu. Snälla? För Viola och hennes familjs skull. Jag litar på dig pappa. Du har lärt mig att man inte ska ge upp. Att man ska kämpa.
Kan allt jävla skit som uppstår bara stoppas? Allt som förstör. Allt som går emot folk. Allt som inte är nödvändigt. Livet är ett orättvist spel. Pappa, kan du se till att himlen inte blir en ängel rikare än på ett tag? Och kan du ordna att Viola och hennes familj får spela något annat spel än orättvisans? Dom kanske kan få spela fia med knuff istället..?

OHANA

ps. jag tänker på dig Viola. På din mamma. På din lillebror. På din pappa. Försök andas.

Hej pappa. Världens bästa pappa. Hur har du det? Vad gör du? Andas du? Spelar du innebandy? Har du träffat mormor och morfar? Det är så mycket man undrar, som man aldrig antagligen aldrig kommer få svaret på heller. Men jag vill veta. Jag vill inte veta för att lämna jorden, utan för att försäkra mig om att du har det bra, så bra som du kan ha, att du inte har ont längre. Och att du ler. Vart du nu än är någonstans. Jag saknar dig hela tiden. Finaste pappa. Världens bästa människa.

Barca vann igår pappa! Jag sa ju det! Jag hejade åt mig och åt dig. Bra va?

Ikväll ska jag vara med Elin, och vi ska sova över antingen här hemma eller hos henne. Elin är bra pappa, det vet jag att du också tyckte. För vet du? Hon är inte som alla andra vänner, hon är unik. Kommer du ihåg när vi var i Prag med innebandylaget pappa? Kommer du ihåg hur roligt jag, Elin och Niko hade det? Det var där våran resa började. Min och Elins. Du hade det också jättekul, det kommer jag ihåg att du sa när vi hade kommit hem.

Nu är det inte långt kvar tills jag tar studenten pappa. Det är blandade känslor. Jag vill. Och jag vill inte. Det kommer inte vara samma sak när inte du är där på samma sätt som mamma kommer vara. Ni ska ju stå där båda två tillsammans. Jag kommer kunna krama mamma. Jag kommer inte kunna krama dig. Det gör ont. Bästa pappa.
Jag ska berätta en sak sen, som jag skrev i boken. Det kommer strax.

Jag älskar dig - varje dag. Du är bäst.
OHANA

God morgon finaste pappa! Har du sovit gott? Hoppas det. Vart du nu än sover. Ingen som vet.
Idag är jag ledig (nu hade du sagt med din speciella ton i såna här lägen att "vad är det för skola egentlige?") och det är så skönt. Mamma är också ledig idag, det är hon varje onsdag eftersom hon har börjat jobba 25% nu efter den långa sjukskrivningen när du låg på sjukhuset. Mamma var och hälsade på på sjukhuset förra veckan, och pratade med Ninna. Henne minns du va? Hon är jättegullig. All personal där var jättegullig, men hon stack ut mest tycker jag. Men till slut orkade du inte tycka att någon av personalen var snäll, för du ville inte vara i den situationen du var i. Du var så ledsen pappa. Att se dig ligga där var olidligt, och du kämpade längre än vad du borde kunnat göra enligt läkarna. Mamma säger att du kämpade för oss. Samtidigt som du var så himla ledsen, så sa du till oss att det som fortfarande gjorde dig lycklig var att ditt hjärta var fyllt av oss tre, mamma, mig och Johan. Och att vi älskade (älskar) dig över allt annat. Familjen var viktigast för dig.
Tänk att man tillsammans skapade en "vardag" och ett "liv" på sjukhuset pappa. Älskade pappa. Herregud.
Det är många, otroligt många, som saknar dig.

Ikväll är det Champions League-final pappa. Kan du se den? Du kanske till och med kan se den bättre än oss andra? Jag kommer heja på Barca, för det vet jag att du hade gjort.
Djurgården vann igår förresten pappa, äntligen! Det hade gjort dig glad. Jag blev glad för dig istället.

Jag älskar dig mest av allt - varje dag. Och jag saknar dig.
OHANA

Tack för att du knuffade på mig sista varven igår. Jag tänkte på dig under varenda varv av dom 15, och tänkte att jag skulle kämpa för dig. Du är med mig i varje steg jag tar, både framåt och bakåt.
Jag och Sophy the Trophy kom på igår att vi banne oss ska ta en sista-minuten-resa dagarna efter vi sprungit ut, och vara borta en vecka och bara njuta. Skönt va? Jag vet att du hade tyckt att det var en bra idé.
Faster hade varit och planterat lite mer blommor på din grav igår, så nu är det ännu mer blommor där och ännu finare. Jag och mamma ska sätta oss ner ikväll och bestämma hur gravstenen ska se ut. Vi vill ha hjärtan som symbol ovanför ditt namn. Och så ska det stå "varje dag!" under hjärtanen. Jag kommer till dig vid graven ikväll finaste pappa. Och då ska jag göra som vanligt när jag går därifrån - torka av några tårar på stenen som ligger där, där det står "Vi älskar dig - varje dag. Monica Lisa Johan." Det gör jag varje gång vi är där, för du skrev till mig i ditt brev att jag ska tänka att varje tår som jag fäller för din skull, tar du emot som en varm puss. Älskade bästa finaste pappa. Jag saknar dig så att det gör ont.
Vi är så ledsna. Igår log mamma. Igår skrattade mamma, det var härligt att se och höra. Det är inte varje dag. Hoppas du får en bra dag, vart du än är. Här är det strålande sol! Hoppas du har en fin bil och dina solglasögon som jag la med vid begravningen. Jag tänkte att du ville ha med dig dom.

Massa varma pussar (tårar) till dig pappa. Jag älskar dig - varje dag.
OHANA

Idag har det varit en lugn dag i skolan - slutspurten nu innan studenten, innan jag springer ut. Till mamma. Till Johan. Men du, du kommer inte stå där som du skulle ha gjort. Men jag kommer kolla uppåt, och hoppas att du ser mig den dagen.
Jag vet att du är någonstans. Någonstans. Vart vet jag inte riktigt, och det kommer jag förmodligen inte få veta än på ett tag heller. Men du är någonstans mer förutom i mitt hjärta och mina tankar. Det vill jag tro.
Det är jobbigt att komma hem efter skolan varje dag och se att din bil står parkerad på garageuppfarten, men inne i huset - där är det tomt. Ingen pappa. "Bara" foton och alla dina saker. Alla våra saker. Vem ska jag gömma fjärrkontrollen för numera för att vi inte vill se samma tv-program? Vem ska jag sitta och skratta med åt dina och mina tråkiga skämt? Kom tillbaka pappa.
Faster var precis här, hon lämnade böcker. Böcker om att bearbeta sorg.
Jag vill inte läsa. Jag vill skrika och slå.

Ikväll bär det av till Bosön för träning, vi ska springa, så snälla fina du - knuffa mig framåt.

Jag älskar dig - varje dag

Livet kan vändas upp -och ner på ett ögonblick, på en vecka, på 3 månader eller varför inte under flera år? Fredagen den 12 december 2008 runt 20-tiden på kvällen fick jag och min familj bevisat för oss på tydligaste sätt att livet är ett orättvist spel, som man aldrig kommer komma ifrån. Hur mycket man än vill. Antingen måste man leva det, eller försvinna från det. Ge upp.
Min pappa, min älskade pappa, var (och är från någon annanstans) världens snällaste människa, som alltid fick alla i sin omgivning att le och känna sig trygga. Jag har aldrig någonsin under mina 19 år sett min pappa arg. Förutom några gånger när Djurgården förlorat i fotboll eller ishockey, men det räknas knappt. Han satte mig, min lillebror och våran mamma i förstahand - alltid.
Vi sa att vi skulle klara oss genom det här, tillsammans. Det blev inte som vi sa.
Den 10 mars 2009 somnade den bästa människan i våra liv in efter 3 månaders kamp mot cancer.

Sedan den dagen har jag skrivit till pappa varje dag i en bok, som nu är flera böcker, och jag tänker fortsätta här. Minst ett hej varje dag. Till dig pappa.
Dela känslor. Det kan vara bra.

Jag saknar dig så mycket pappa - varje dag
Jag älskar dig - varje dag