Idag har det varit en lugn dag i skolan - slutspurten nu innan studenten, innan jag springer ut. Till mamma. Till Johan. Men du, du kommer inte stå där som du skulle ha gjort. Men jag kommer kolla uppåt, och hoppas att du ser mig den dagen.
Jag vet att du är någonstans. Någonstans. Vart vet jag inte riktigt, och det kommer jag förmodligen inte få veta än på ett tag heller. Men du är någonstans mer förutom i mitt hjärta och mina tankar. Det vill jag tro.
Det är jobbigt att komma hem efter skolan varje dag och se att din bil står parkerad på garageuppfarten, men inne i huset - där är det tomt. Ingen pappa. "Bara" foton och alla dina saker. Alla våra saker. Vem ska jag gömma fjärrkontrollen för numera för att vi inte vill se samma tv-program? Vem ska jag sitta och skratta med åt dina och mina tråkiga skämt? Kom tillbaka pappa.
Faster var precis här, hon lämnade böcker. Böcker om att bearbeta sorg.
Jag vill inte läsa. Jag vill skrika och slå.

Ikväll bär det av till Bosön för träning, vi ska springa, så snälla fina du - knuffa mig framåt.

Jag älskar dig - varje dag