För tre år sedan idag, fick du släppa taget pappa. Som du kämpade för att vara kvar, för att du var orolig att vi inte skulle klara oss. När du fick veta att vi skulle klara oss... då slutade ditt hjärta att slå. Du är våran hjälte. Och någonstans slår ditt hjärta alltid vidare. Någonstans är vi alltid tillsammans. Du, jag, mamma och Johan. Våra hjärtan och våra minnen. Allt där emellan lever vidare i all framtid. I all oändlighet. Överallt. Jag önskar att du fick vara här och leva med oss. Leva vårat liv tillsammans. Se hur allt är. Se mig och Johan bli stora på riktigt. Få fira din sons födelsedag imorgon. Få skratta med oss varje dag. Bli gammal med mamma. Det är tur att man inte vet vad som ska hända i livet. Då skulle man nog sluta leva ordentligt. Det var tur att vi levde tillsammans så fint. Allihopa. Att vi blev dom vi blev tillsammans. Att vi andades tillsammans och levde på riktigt. För allt det lever kvar och får mig att kämpa lite extra varje dag. Vi saknar dig så mycket. Jag förstår inte att tiden rullar framåt utan dig pappa. Utan dina andetag. Men vi klarar oss, det ska du och ditt hjärta veta. Så att du kan vila i lugn och ro. Vi älskar dig i all oändlighet - varje dag.