Hej min fina pappa!

Idag är det Valborg. Det betyder att din pappa fyller år. Farfar. Han saknar dig, det vet jag, även fast han inte alltid säger så mycket om det. Man kan se det på honom. Man ska inte förlora sina barn när man själv lever. Jag har alltid sagt att jag vet hur du kommer att se ut när du blir gammal. "Du kommer att se ut som farfar när du blir gammal, pappa". Ni är lika som bär, du och farfar. Men du hann aldrig bli gammal. Och lillen är lik dig. Han kommer säkert se ut som du när han blir lite äldre. Och som farfar när han blir gammal. Det är som att ha dig nära, förutom alla foton och minnen.

Ikväll ska vi grilla hemma hos Nikolina. Jag längtar efter dom, så det ska bli så härligt att träffas nu efter två månader utan varandra. Fina människor. Människor som jag mår bra utav att krama. Människor som jag alltid skrattar med. Alltid. Stjärnor. Dom är stjärnor. Precis dom du. Stjärnor som lyser.

God morgon min hjälte.

Jag ville bara berätta att jag har kommit hem nu pappa. Så du behöver inte vara orolig mer. Det var så underbart att få krama mamma, Johan och Johan igen. Imorgon får jag krama Elin också. Igår morse kom jag hem till huset som vi har bott i tillsammans. Allihopa. Tillsammans. Familj. Hem till huset som vi ska lämna om en månad. Utan dig. Fast ändå med dig. För du är alltid med.
Jag vill inte gå igenom din garderob. Jag vill inte. Men jag måste. Vi kan inte spara allt. Det har skjutits upp sen dag ett men snart måste jag. Säga hej då till dina kläder. Jag vet precis vad jag vill spara om jag måste välja ut vissa klädesplagg. Fina pappa. Jag vill inte att din doft ska försvinna. Det brukar komma dofter ibland som luktar som du, men jag tror att det bara är jag som kan känna det för stunden, för att det är inom mig som jag känner doften. För mig själv. Inom mig.

Jag älskar dig - varje dag.

PS. Du var med i min dröm i natt.

Hej himlens klaraste stjarna!

I tisdags fyllde mamma 50 ar. Den dagen skulle du aldrig missa. Den dagen skulle ni ju uppleva tillsammans. Den dagen skulle ni fira tillsammans, bada 50 ar. Det skulle ju bli en harlig dag. Ni skulle ju bli gamla tillsammans, du och mamma. Det kanns inte ens som att ni hann bli lite aldrade. Det var sa langt kvar. Hela livet.
Jag kunde inte vara hemma och krama henne, ge henne presenter, som det var planerat. For vi ar fast har, i Bangkok. Det gjorde sa ont i hjartat att veta det dagen innan hon fyllde ar. Men annu ondare pa fodelsedagen. Jag skulle vara dar pappa. Du ocksa. Vi. Tillsammans.
Hon blev overraskningsfirad. Det fick jag veta. Men jag ville vara dar. Mamma. Du ville ocksa vara dar. Vi tror att du gav henne en present; solen. Hon fick sol pa sin dag.
Sin dag som hon inte vill uppleva utan dig.
Vi vill inte uppleva nagon dag utan dig. Men vi maste. Nu lever vi for dig. Jag tror att man kan leva pa alla minnen man har. For dom finns alltid dar. Som dina andetag. Minnena. Dina andetag.

Hej pappa! Min angel av guld.

Imorgon ska vi aka fran Bangkok. Hoppas vi. Och hem. Hoppas vi. Kan inte du och alla andra snalla anglar blasa tillsammans sa att det dar askmolnet aker bort for alltid? Sa att vi far komma hem till vara familjer? Snalla pappa? Du kan vifta med dina vingar. For du ar stark. Starkast i varlden. Min pappa. Min angel. Bast i varlden.

Hur kandes det att hela tiden veta att du inte langre skulle fa andas tillsammans med oss snart? Var du radd? Du maste ha varit radd. For vi var det. Men du var lugn. Ocksa. For du visste. Men du ville inte. Vi ville inte. Jag vill inte att du ska vara radd pappa.
Jag vill hem nu. Mota mamma, Johan och Johan pa Arlanda pa tisdag morgon som planerat och krama om dom och aldrig slappa taget. Precis som jag hade gjort om du ocksa varit med. Som du alltid har varit.
Du ar alltid med. Varje dag. Det vet jag. Det vet du.

Kom tillbaka. Jag vill skratta med dig. Halla din hand. Kanna ditt lugn. Lugnet som alltid har funnits nara. Som alltid gick att fa tag pa. Ditt skratt har alltid gjort mig lugn. Men nu nar jag hor det i mitt huvud varje - fran hjartat - sa kommer dom dar tararna som bara ar for dig fram. Dom gor ont.
Nar kommer den dagen, pappa? Dagen da jag kommer kunna le at allt som du gjort, allt som vi gjort?

Jag saknar dig nagot fruktansvart. Nar ses vi igen?

Hej alskade alskade pappa!

I morse satt jag och skrev till dig. Men jag blev avbruten med skrik om att vi skulle springa upp i bergen. Det var en tsunamivarning. Vi sprang for vara liv, och da insag jag att jag upplevde skrack. Inte den sortens skrack som nar jag visste att jag skulle forlora dina andetag. Det har var nagot annat. En annan skrack. Jag var livradd pappa, och jag tankte pa dig, mamma och Johan hela tiden. Och Johan. Elin. Jag skakar fortfarande. Jag behover ditt lugn. Din styrka.

Det jag ville saga i morse var att Djurgarden har tagit sig till SM-final i hockeyn. Som om du inte visste det... Djurgarden ar ju en del av ditt hjarta. En del av varat hjarta. Meningen var ju att du skulle fa uppleva det igen, men nu far jag gora det at dig istallet. Dom ska vinna. Vi ska vinna.

Jag saknar dig hela tiden.
Idag ar det molnigt har. Jag tanker pa dig i alla vader, men du ar solen. For den lyser starkast.

Jag alskar dig - varje dag!