Nu kommer dom igen, pappa. Dom där tårarna som jag inte vill visa för hela världen...
... men som ändå hittar ut när som helst. Dom där tårarna som jag bara vill visa för dig. Och för dom som ligger nära hjärtat. Jag saknar dig så mycket. Minnen är odödliga. Minnen finns för att kunna se tillbaka i tiden. Som en mental tidsmaskin. Jag vill hellre åka tillbaka i tiden. Vad som helst för att få vara med dig. Vi hör ju ihop. Det är inte meningen att vi ska vara ifrån varandra.
När jag ser dig på foton, hör din röst på filmer och ser dina miner i mitt huvud - då är det bara det som existerar. Inget annat.
Bara du, jag och alla minnen.
När jag ser dig på foton, hör din röst på filmer och ser dina miner i mitt huvud - då är det bara det som existerar. Inget annat.
Bara du, jag och alla minnen.
När man dör... försvinner man då?
Nu bor vi här, pappa. I natt var första natten här. Jag har fått din och mammas säng. Jag har hela tiden vetat vilken sida som ska vara min. Jag sover på din sida. I din säng. Din sida där du alltid har legat om nätterna. Då visste jag var du var. Förut. Nu vet jag inte. Man kan inte bara försvinna. Hjärtat måste hamna någonstans. Kärleken. Känslorna. Jag vill vara där du varit. Gå i dina fotspår. Bli lika bra som du. Lika stark. Med samma hjärta.
Tar alla änglar hand om varandra där du är?
Tar alla änglar hand om varandra där du är?
Jag hatar cancer.
Ibland känner man sig ensam på jorden.
Nu regnar det. Är det du som gråter?
Det är bra att man inte får tända ljus på kyrkogården nu, för då skulle alla ljusen utanför lyktan slockna. Av regnet. Av dina tårar. Och det vill jag inte. Istället lyser din plats upp av alla blommor. Och av ditt namn. Av din själ.
I natt är det sista natten i huset. Sista natten i det här huset utan dig. Efter morgondagen får vi sova utan dig i ett nytt hus. En ny plats. En främmande plats som blivit mer och mer nära. Kanske kommer vi närmare dig. Eller så kommer du närmare oss.
Det är bra att man inte får tända ljus på kyrkogården nu, för då skulle alla ljusen utanför lyktan slockna. Av regnet. Av dina tårar. Och det vill jag inte. Istället lyser din plats upp av alla blommor. Och av ditt namn. Av din själ.
I natt är det sista natten i huset. Sista natten i det här huset utan dig. Efter morgondagen får vi sova utan dig i ett nytt hus. En ny plats. En främmande plats som blivit mer och mer nära. Kanske kommer vi närmare dig. Eller så kommer du närmare oss.
Din blick är framför mig.
Hej älskade du!
Ikväll har jag varit på möte med killarna och alla föräldrar inför nästa säsong. Det ska bli jättespännande och det kändes bra att stå där inför alla med dom andra bredvid mig. Vissa stunder kändes det som att jag var du.
Jag hade glömt bort en sak innan jag kom till mötet... och det var att det stod ett foto där inne i huset. Ett foto på dig. Och bredvid det, ett foto på Viktor. Det var fint. Du hade en blomma bredvid. En gul. Mitt i rummet står du. Mitt i Bele-huset. Fina pappa. Det är tomt utan dig.
Ikväll har jag varit på möte med killarna och alla föräldrar inför nästa säsong. Det ska bli jättespännande och det kändes bra att stå där inför alla med dom andra bredvid mig. Vissa stunder kändes det som att jag var du.
Jag hade glömt bort en sak innan jag kom till mötet... och det var att det stod ett foto där inne i huset. Ett foto på dig. Och bredvid det, ett foto på Viktor. Det var fint. Du hade en blomma bredvid. En gul. Mitt i rummet står du. Mitt i Bele-huset. Fina pappa. Det är tomt utan dig.
Det finns tankar som kan bryta ner en hel framtid.
Sitter och försöker förstå hur det var.
Sitter och tänker på ditt sista andetag.
Det sista andetaget som jag inte fick uppleva.
Sitter och tänker på ditt sista andetag.
Det sista andetaget som jag inte fick uppleva.
Jag vill inte.
Jag vill inte ha lugna stunder.
Jag vill inte få chansen att tänka.
Jag vill inte få chans att tänka för djupt.
Jag vill inte sitta och fälla tårar mitt på jobbet.
Jag vill inte. Men jag kan inte hjälpa det, pappa.
Jag vill inte vara utan dig och allt du förde med dig.
Jag vill inte. Jag vill aldrig. Jag vill aldrig. Jag vill aldrig.
Olika platser.
Vad vi än skulle göra - så skulle vi inte få tillbaka dig.
Den där gnagande känslan av maktlöshet i hjärtat.
Vad är det då vi försöker vara starka för, pappa?
Jag vet helt varför nu. Tror jag.
Det är för att vi fortsätter att leva för dig.
För vi är alltid tillsammans.
Vi är bara på olika platser.
OHANA.
Drömmarnas värld.
I natt drömde jag en mardröm. Men du kom och räddade mig.
Det här är också en mardröm - vardagen utan dig. Och nu kan du inte komma och rädda mig. Det går inte.
Bara i drömmarnas värld. Där kan allt hända. Det är därför det heter drömmarnas värld. Det är därför det här heter livet; för här kan inte allt hända.
Det här är också en mardröm - vardagen utan dig. Och nu kan du inte komma och rädda mig. Det går inte.
Bara i drömmarnas värld. Där kan allt hända. Det är därför det heter drömmarnas värld. Det är därför det här heter livet; för här kan inte allt hända.
Du är mitt hjärta.
Hej himlens klaraste stjärna.
Idag har jag varit hos Brännis och fixat håret. Det är kul med förändringar. Eller hur? Lagom stora förändringar. Inte såna förändringar som innebär att man känner sig halv - att orättvisan bildar förändringar. Det är fel sorts förändring. Förändringar åt fel håll. Fel förändringar bildar mörka moln och regn i form av tårar. Bra förändringar bildar blå himmel och leenden byggda av sol.
Ikväll har jag gjort fyspasset som jag missade igår kväll. Jag tror att det här kommer bli bra. Tror inte du det? Jag vet att du tror på mig. Det har du sagt. Och skrivit. Jag ska kämpa för mig och för dig.
Nästa helg bor vi inte kvar här. Då bor vi i ett annat hus. Aldrig mer ska vi bo här. Här där du alltid varit med oss. Här där vi har varit en familj. Här där du och vi blev oss. Vi bor här. Du bor här.
Det kommer bli bra - för jag vet att du följer med oss dit vi går.
Idag har jag varit hos Brännis och fixat håret. Det är kul med förändringar. Eller hur? Lagom stora förändringar. Inte såna förändringar som innebär att man känner sig halv - att orättvisan bildar förändringar. Det är fel sorts förändring. Förändringar åt fel håll. Fel förändringar bildar mörka moln och regn i form av tårar. Bra förändringar bildar blå himmel och leenden byggda av sol.
Ikväll har jag gjort fyspasset som jag missade igår kväll. Jag tror att det här kommer bli bra. Tror inte du det? Jag vet att du tror på mig. Det har du sagt. Och skrivit. Jag ska kämpa för mig och för dig.
Nästa helg bor vi inte kvar här. Då bor vi i ett annat hus. Aldrig mer ska vi bo här. Här där du alltid varit med oss. Här där vi har varit en familj. Här där du och vi blev oss. Vi bor här. Du bor här.
Det kommer bli bra - för jag vet att du följer med oss dit vi går.
I den där världen som inte finns.
Tänk om inte sorg fanns. Tänk om inte saknad fanns.
Skulle det betyda att man inte kunde försvinna, pappa?
I så fall skulle jag vilja leva i den världen. I den där världen där jag inte skulle se skymten av orättvisa och lidande. Bara se glädje och lycka.
I den där världen skulle jag vilja leva ibland. I den där världen som inte finns. Kanske kan man spola tillbaka tiden där också? I den där världen som inte finns...
Skulle det betyda att man inte kunde försvinna, pappa?
I så fall skulle jag vilja leva i den världen. I den där världen där jag inte skulle se skymten av orättvisa och lidande. Bara se glädje och lycka.
I den där världen skulle jag vilja leva ibland. I den där världen som inte finns. Kanske kan man spola tillbaka tiden där också? I den där världen som inte finns...
Du är min ängel nu. Min skyddsängel. Min peppande ängel.
Jag är ledsen för min egen skull. Ibland.
Men jag är som mest ledsen för din skull. Alltid.
Jag försöker vara glad för min egen skull. Ibland.
Men jag försöker vara gladast för din skull. Alltid.
Jag försöker vara stark för min egen skull. Ibland.
Men jag försöker vara starkast för din skull. Alltid.
Du har gjort mig till den jag är - och då ska jag fortsätta vara som du.
Jag ska försöka. Alltid. Du är min ängel. Världens starkaste ängel. Med dom största vingarna. Vingarna som jag aldrig hann se.
Men jag är som mest ledsen för din skull. Alltid.
Jag försöker vara glad för min egen skull. Ibland.
Men jag försöker vara gladast för din skull. Alltid.
Jag försöker vara stark för min egen skull. Ibland.
Men jag försöker vara starkast för din skull. Alltid.
Du har gjort mig till den jag är - och då ska jag fortsätta vara som du.
Jag ska försöka. Alltid. Du är min ängel. Världens starkaste ängel. Med dom största vingarna. Vingarna som jag aldrig hann se.
Vi hann inte skratta färdigt.
Vi hade ju så mycket kvar att göra tillsammans, pappa.
Det känns som att vi blev avbrutna av orättvisan mitt i ett skratt. Så bra hade vi det just då. Allt var bäst. "Vi som hade det så bra..." som du sa.
Vi hade ju inte skrattat klart. Det hade vi faktiskt inte.
Det känns som att vi blev avbrutna av orättvisan mitt i ett skratt. Så bra hade vi det just då. Allt var bäst. "Vi som hade det så bra..." som du sa.
Vi hade ju inte skrattat klart. Det hade vi faktiskt inte.
Du är världens bästa pappa. Det tycker både jag och Johan. För all framtid. Vi är halva utan dig.
Jag älskar dig - varje dag!
Vissa dagar och stunder minns jag tydligare än gårdagen.
Dom där dagarna. Stunderna. Tusen gånger tydligare.
Och vet du, pappa? Du är med i alla dom dagarna och stunderna.
Jag saknar dig. Jag saknar dig så fruktansvärt mycket.
Jag saknar dig med hela mig.
Jag kommer på mig själv att gråta. Mitt bland alla. Folk som jag inte sett förut. Folk som jag inte känner. Det är inte bra att få alltför lugna stunder. För då tänker jag för mycket. Alldeles för mycket. Tillbakablickar. Minnen. Glada som ledsna. Lyckliga som sorgliga. Och det är då... det är då jag kommer på mig själv att jag just då fäller tårar för din skull. Jag saknar dig med hela mig.
Den där skavande känslan i kroppen hatar jag. En gnagande, irriterande känsla. För den slår mig och säger samtidigt: "Vad du än gör Lisa, så kommer du aldrig att få tillbaka din pappa i livet. Du får inte tillbaka hans andetag. Vad du än gör." Att slåss med den känslan och tanken dygnet runt - det tar på krafterna som krävs för att orka stå upprätt hela tiden. Ibland orkar jag inte hålla upp den där fasaden som inte visar att mitt hjärta blöder. Hjärtat och bröstet orkar vill inte alltid dölja att jag känner mig halv. Att du är borta. Att du inte finns mer.
Inte alltid. Någon gång och någonstans måste jag visa det. Och jag väljer mina tillfällen med omsorg.
Men du finns. Någonstans. Eller hur? Eller hur, pappa?
När du grät pappa - då gick mitt hjärta i bitar.
När du gråter pappa - gå går mitt hjärta i bitar.
Den där skavande känslan i kroppen hatar jag. En gnagande, irriterande känsla. För den slår mig och säger samtidigt: "Vad du än gör Lisa, så kommer du aldrig att få tillbaka din pappa i livet. Du får inte tillbaka hans andetag. Vad du än gör." Att slåss med den känslan och tanken dygnet runt - det tar på krafterna som krävs för att orka stå upprätt hela tiden. Ibland orkar jag inte hålla upp den där fasaden som inte visar att mitt hjärta blöder. Hjärtat och bröstet orkar vill inte alltid dölja att jag känner mig halv. Att du är borta. Att du inte finns mer.
Inte alltid. Någon gång och någonstans måste jag visa det. Och jag väljer mina tillfällen med omsorg.
Men du finns. Någonstans. Eller hur? Eller hur, pappa?
När du grät pappa - då gick mitt hjärta i bitar.
När du gråter pappa - gå går mitt hjärta i bitar.
Fågelkvitter.
"Och när du tidig morgon väcks av fågelkvitter,
är det min röst du hör.
Så gråt ej vid min grav."
Hur kunde jag?
"Hej då pappa. Vi ses snart igen." Smekte kinden. Puss i pannan. Steg mot dörren. Dags för hemgång för tre av oss fyra. Steg mot dörren. Stannar upp. Gråt bakom ryggen. Högt. Vänder mig om. Kramar kudden. Krymper ihop av rädsla. Som ett litet barn. Gråter. Vänder stegen. Går tillbaka. Kramas. Gråter. Kramas. Jag ville inte gå. Ville inte att du skulle vara kvar själv. Rädd. Vi också rädda. Ville inte. Jag ville inte gå. Hur kunde jag?
Tårar.
Första gången du grät sattes gränsen för vad jag och mitt hjärta skulle komma klara av att se.
Idag var det min tur. Krympa ihop som ett litet barn, och sakna. Jag tog upp massa fotoalbum och bläddrade igenom. Länge. Sakta. I soffan som vi suttit i tillsammans så många gånger... där satt jag.
Idag var det min tur. Krympa ihop som ett litet barn, och sakna. Jag tog upp massa fotoalbum och bläddrade igenom. Länge. Sakta. I soffan som vi suttit i tillsammans så många gånger... där satt jag.
Blåränderna går aldrig ur. Eller hur, pappa?
Du vet minnen... dom är odödliga. Precis som kärleken och saknaden efter dig.
Det symboliserar maktlöshet.
Hela tiden ligger det ett tryck över bröstet. Ett tryck över hela kroppen. Ibland känns det som att det där trycket har fösvunnit, men det är nog bara mig själv jag lurar. Det kommer aldrig att försvinna. Aldrig någonsin. Det där trycket symboliserar sorg. Det symboliserar saknad. Det symboliserar kärlek. Det symboliserar maktlöshet.
Att varje dag känna att man kan gråta hela dagen... Att varje dag känna att man har ett hål i hjärtat som aldrig kommer att försvinna... Att varje dag innerst inne veta att jag aldrig kommer få tillbaka skratten med dig... det är som att på livstid inte få le på riktigt. Jag saknar att ha dig bredvid mig och skratta med dig. Jag saknar att bara få se dig. För nu kan jag bara göra det på bilder och i huvudet. Det är inte samma sak. Men jag vet att jag ska vara glad att jag har alla bilder och minnen i hjärtat.
Men jag kan aldrig någonsin komma ifrån tanken att jag hellre vill ha dig här. Levande. Höra dina andetag. Skratta åt våran humor. Höra skrattet som gjorde mig trygg. Se dig somna i soffan.
Borta - det kommer du aldrig att vara. Du är bara inte här.
Det där trycket... det är en påminnelse om att du inte är här.
Livstidsdömd. Det är vi allihopa. För vi behöver dig - varje dag.
Att varje dag känna att man kan gråta hela dagen... Att varje dag känna att man har ett hål i hjärtat som aldrig kommer att försvinna... Att varje dag innerst inne veta att jag aldrig kommer få tillbaka skratten med dig... det är som att på livstid inte få le på riktigt. Jag saknar att ha dig bredvid mig och skratta med dig. Jag saknar att bara få se dig. För nu kan jag bara göra det på bilder och i huvudet. Det är inte samma sak. Men jag vet att jag ska vara glad att jag har alla bilder och minnen i hjärtat.
Men jag kan aldrig någonsin komma ifrån tanken att jag hellre vill ha dig här. Levande. Höra dina andetag. Skratta åt våran humor. Höra skrattet som gjorde mig trygg. Se dig somna i soffan.
Borta - det kommer du aldrig att vara. Du är bara inte här.
Det där trycket... det är en påminnelse om att du inte är här.
Livstidsdömd. Det är vi allihopa. För vi behöver dig - varje dag.
Man får inte ha så bråttom.
Hej bästa pappa.
Idag har jag och Sophie suttit i Kungsträdgården och ätit jordgubbar i solen, vid vattnet och alla rosa blommor. Där behöver man inte tänka någonting. Utan bara vara. Det kan bara stå helt still. Tiden och tankarna. Och det kan behövas ibland. Som en uppvärmning av det som väntade.
Idag hade jag behövt din axel. Idag hade jag behövt uttrycka min besvikelse. Bara idag. Men jag antar att det är så som många säger; att det finns en mening med allt. Även om jag inte tror på det själv, så kanske just det här hade någon mening. Jag kan inte lyckas med allt. Jag får låtsas att det är bra nu. Bara för ett tag. Tills allt är så bra som det kan bli för stunden igen.
Jag har inte heller lyckats få tillbaka dig till oss. Man får inte ha så bråttom.
Idag har jag och Sophie suttit i Kungsträdgården och ätit jordgubbar i solen, vid vattnet och alla rosa blommor. Där behöver man inte tänka någonting. Utan bara vara. Det kan bara stå helt still. Tiden och tankarna. Och det kan behövas ibland. Som en uppvärmning av det som väntade.
Idag hade jag behövt din axel. Idag hade jag behövt uttrycka min besvikelse. Bara idag. Men jag antar att det är så som många säger; att det finns en mening med allt. Även om jag inte tror på det själv, så kanske just det här hade någon mening. Jag kan inte lyckas med allt. Jag får låtsas att det är bra nu. Bara för ett tag. Tills allt är så bra som det kan bli för stunden igen.
Jag har inte heller lyckats få tillbaka dig till oss. Man får inte ha så bråttom.
Jag hann aldrig se dina vingar.
Pappa,
finns det några änglar som får en andra chans att fortsätta livet där dom hör hemma?
Om det gör det, så ska jag först få ner dig från himlen, pappa, och sen ska jag hämta ner dom andra bekanta änglarna, så att alla i min närhet som har en ängel kan få le sina riktiga leenden igen. Så att alla får le med hjärtat igen. Som dom gjorde innan änglarna till slut fick vingarna och tog dom sista andetagen.
Du fick dina vingar så fort, pappa. Jag var inte beredd på att dom skulle fällas ut så tidigt. Jag hann aldrig se dina vingar. Så fort kom dom. Vingarna kom - och tog dig med sig.
finns det några änglar som får en andra chans att fortsätta livet där dom hör hemma?
Om det gör det, så ska jag först få ner dig från himlen, pappa, och sen ska jag hämta ner dom andra bekanta änglarna, så att alla i min närhet som har en ängel kan få le sina riktiga leenden igen. Så att alla får le med hjärtat igen. Som dom gjorde innan änglarna till slut fick vingarna och tog dom sista andetagen.
Du fick dina vingar så fort, pappa. Jag var inte beredd på att dom skulle fällas ut så tidigt. Jag hann aldrig se dina vingar. Så fort kom dom. Vingarna kom - och tog dig med sig.
Doften som bara vi känner igen.
Nu ikväll gick jag igenom dina kläder. Lukten - det är som att du fortfarande är här. Att du snart kommer hem igen. Jag saknar dig så mycket pappa. Kläderna jag sparade kommer jag kunna gå runt i nu. Dina kläder. Din lukt. Jag kan gå runt i dina fotspår. Jag kan gå runt i din doft. Doften som bara vi känner igen. Jag ska ha dom för alltid. Någonstans nära. Där jag alltid kan ta fram dom och känna mig lika trygg som jag alltid gjort i din närhet.
Jag kommer aldrig att ge upp tanken om att du kommer komma hem snart. Att allt är som vanligt. Att du kommer komma hem genom dörren och äta middag med oss. Jag kommer aldrig ge upp tanken om att en dag få duka för fyra personer igen.
Någon gång...
Hjärtskärande.
Imorgon ska vi gå igenom din garderob.
Dina kläder. Din historia. Din doft.
Våran saknad. Våran sorg.
Skulle jag få hålla om dig en sista gång skulle jag aldrig någonsin släppa taget.
Inga ögon att le med.
Jag har något jag vill berätta för dig, pappa. Jag vill så gärna. Men jag kan inte.
Det är en sak som jag är så glad över. Nästan stolt till och med. Men jag kan inte berätta det för dig.
Jag skulle vilja hoppa runt och krama dig för att jag vet att du skulle dela den här glädjen och stoltheten med mig fullt ut. Men jag kan inte.
Idag såg jag fram emot att komma hem och berätta allt för dig, men tanken dog lika snabbt som den kom, för jag kom på att jag inte hade dina ögon hemma att prata med och till. Att le med. Att skratta med. Jag kände mig glad för att jag skulle få berätta för dig. För att jag vet hur dina ögon skulle lysa av lycka, stolthet och glädje. Men jag kan inte.
Det är stort. Stort för mig. Och då är det stort för dig. Det vet jag. För jag vet att du delar det här med mig. Det känns nästan som ödet. Det är lite läskigt.
Jag vill så gärna berätta det för dig. Men jag kan inte. För du är inte här. Jag kan inte vara stolt tillsammans med dig. Men jag vill. Jag vill skratta med dig för det här. För det är stort. Stort för mig - stort för dig.
Det är en sak som jag är så glad över. Nästan stolt till och med. Men jag kan inte berätta det för dig.
Jag skulle vilja hoppa runt och krama dig för att jag vet att du skulle dela den här glädjen och stoltheten med mig fullt ut. Men jag kan inte.
Idag såg jag fram emot att komma hem och berätta allt för dig, men tanken dog lika snabbt som den kom, för jag kom på att jag inte hade dina ögon hemma att prata med och till. Att le med. Att skratta med. Jag kände mig glad för att jag skulle få berätta för dig. För att jag vet hur dina ögon skulle lysa av lycka, stolthet och glädje. Men jag kan inte.
Det är stort. Stort för mig. Och då är det stort för dig. Det vet jag. För jag vet att du delar det här med mig. Det känns nästan som ödet. Det är lite läskigt.
Jag vill så gärna berätta det för dig. Men jag kan inte. För du är inte här. Jag kan inte vara stolt tillsammans med dig. Men jag vill. Jag vill skratta med dig för det här. För det är stort. Stort för mig - stort för dig.
Är det här ödet, pappa?
Blåränderna går aldrig ur.
Vi kan inte förlora dig igen. För vi har varit med om dig.
Känslan.
Hej älskade pappa!
Jag vet att du var med mig igår kväll, men nästa gång behöver jag dig mer. Starkare. För att orka se allt positivt och fortsätta. Jag hatar att ha den här dåliga känslan i kroppen. Men känslan har ju haft fel förut, eller hur? Känslan jag har i hjärtat och bröstet bygger på att jag inte presterade maximalt, men jag vet ju innerst inne att det inte var sista chansen. Men känslan bultar fortfarande ont och nedstämt. Jag gillar det inte. Nästa gång behöver jag dig mer. Jag vet att du kommer vara där. Den personen jag var där med senast innan igår - det var ju du. Jag ska klara det, pappa. Jag ska kriga och jag ska kämpa. Det lovar jag. Jag vill och jag ska. Jag kan om jag vill.
Jag vet att du var med mig igår kväll, men nästa gång behöver jag dig mer. Starkare. För att orka se allt positivt och fortsätta. Jag hatar att ha den här dåliga känslan i kroppen. Men känslan har ju haft fel förut, eller hur? Känslan jag har i hjärtat och bröstet bygger på att jag inte presterade maximalt, men jag vet ju innerst inne att det inte var sista chansen. Men känslan bultar fortfarande ont och nedstämt. Jag gillar det inte. Nästa gång behöver jag dig mer. Jag vet att du kommer vara där. Den personen jag var där med senast innan igår - det var ju du. Jag ska klara det, pappa. Jag ska kriga och jag ska kämpa. Det lovar jag. Jag vill och jag ska. Jag kan om jag vill.
Du är inristad inom mig i all evighet.
Ett varsitt hål i hjärtat.
- "Det blir bra nu med det nya huset. Nu får ni en nystart, och kan börja ett nytt liv".
- "Vi vill inte ha ett nytt liv. Vi var nöjda med det livet vi hade innan. Det är bara att det här blir lite annorlunda".
Vi vill att du ska få leva, pappa. Vi kommer aldrig någonsin att börja ett nytt liv. Det går inte utan dig. Du kommer alltid vara med. Däremot kommer vi att lära oss att leva med sorgen och saknaden. Det kommer att bli mindre svårt - någon gång - man får inte ha så bråttom bara, eller hur? Vi lever fortfarande samma liv. Tillsammans. Men med ett varsitt hål i hjärtat. Och det hålet får vara där så länge som det behöver. Om det så tar hela livet. Eller ännu mer.
Jag älskar dig - varje dag!
- "Vi vill inte ha ett nytt liv. Vi var nöjda med det livet vi hade innan. Det är bara att det här blir lite annorlunda".
Vi vill att du ska få leva, pappa. Vi kommer aldrig någonsin att börja ett nytt liv. Det går inte utan dig. Du kommer alltid vara med. Däremot kommer vi att lära oss att leva med sorgen och saknaden. Det kommer att bli mindre svårt - någon gång - man får inte ha så bråttom bara, eller hur? Vi lever fortfarande samma liv. Tillsammans. Men med ett varsitt hål i hjärtat. Och det hålet får vara där så länge som det behöver. Om det så tar hela livet. Eller ännu mer.
Jag älskar dig - varje dag!
Kom tillbaka pappa.
- "Jag önskar att man kunde vakna upp till en ny värld".
- "Jag med. Antingen vaknar man upp till något sämre, eller så vaknar man; så är allt fortfarande likadant".
- "Jag med. Antingen vaknar man upp till något sämre, eller så vaknar man; så är allt fortfarande likadant".
Ditt hjärta är mitt hjärta.
God morgon älskade pappa!
Igår var det cup med grabbarna, och dom gjorde dig stolta där uppe genom att vinna alla matcher överlägset. Jag tror att du sitter på ett vitt moln och ler nu. Okej, kanske inte på ett moln - men jag vet att du ler. Idag ska vi tillbaka och spela slutspel. Jag vet att du håller tummarna och hejar från din plats.
Igår kväll åt jagm Julia och Sophie middag hemma hos Sophie och sen gick vi ut. Vi mötte upp Elin, Nikolina och Fia i stan, och jag valde att följa med Elin hemmåt, för att jag kände att... att det var rätt just då. Nu när jag äntligen är hemma igen så vill jag vara bredvid Elin i alla situationer. Hon ska inte vara ensam. Du hade gjort samma sak för den vännen du bryr dig mest om, det vet jag. För du och jag - vi har samma tankesätt. Ditt hjärta är mitt hjärta.
Förresten pappa; har jag sagt att jag tatuerade mig i Thailand? Nej, det är ingen fara, och dom blev jättefina. Och betydelsefulla. Bakom vänster öra står det "hopp". Bakom det andra örat står det "kärlek". På deras språk. Dom är till vi i familjen, släkten och alla vänner. Dom ger mig hopp. Dom ger mig kärlek. Och det är anledningen till att jag orkar. Tillsammans med minnena av dig.
Igår var det cup med grabbarna, och dom gjorde dig stolta där uppe genom att vinna alla matcher överlägset. Jag tror att du sitter på ett vitt moln och ler nu. Okej, kanske inte på ett moln - men jag vet att du ler. Idag ska vi tillbaka och spela slutspel. Jag vet att du håller tummarna och hejar från din plats.
Igår kväll åt jagm Julia och Sophie middag hemma hos Sophie och sen gick vi ut. Vi mötte upp Elin, Nikolina och Fia i stan, och jag valde att följa med Elin hemmåt, för att jag kände att... att det var rätt just då. Nu när jag äntligen är hemma igen så vill jag vara bredvid Elin i alla situationer. Hon ska inte vara ensam. Du hade gjort samma sak för den vännen du bryr dig mest om, det vet jag. För du och jag - vi har samma tankesätt. Ditt hjärta är mitt hjärta.
Förresten pappa; har jag sagt att jag tatuerade mig i Thailand? Nej, det är ingen fara, och dom blev jättefina. Och betydelsefulla. Bakom vänster öra står det "hopp". Bakom det andra örat står det "kärlek". På deras språk. Dom är till vi i familjen, släkten och alla vänner. Dom ger mig hopp. Dom ger mig kärlek. Och det är anledningen till att jag orkar. Tillsammans med minnena av dig.
