Nu kommer dom igen, pappa. Dom där tårarna som jag inte vill visa för hela världen...

... men som ändå hittar ut när som helst. Dom där tårarna som jag bara vill visa för dig. Och för dom som ligger nära hjärtat. Jag saknar dig så mycket. Minnen är odödliga. Minnen finns för att kunna se tillbaka i tiden. Som en mental tidsmaskin. Jag vill hellre åka tillbaka i tiden. Vad som helst för att få vara med dig. Vi hör ju ihop. Det är inte meningen att vi ska vara ifrån varandra.
När jag ser dig på foton, hör din röst på filmer och ser dina miner i mitt huvud - då är det bara det som existerar. Inget annat.
Bara du, jag och alla minnen.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0