Han är inte ensam om att sakna Rolle...
God morgon världens bästa pappa!
Vet du vad jag gjorde igår kväll? Jag höll i killarnas träning tillsammans med Lasse och dom andra tränarna. Och vet du? Det var hur kul som helst. Sen stannade jag kvar efter träningen och snackade om hur dom ska tänka inför/under match och träning, och hur dom ska växa som lag osv. Det var verkligen kul, för alla satt och lyssnade noga.
Jag ska komma tillbaka tror jag. Det vill jag. Det ville dom.
Lasse sa innan träningen att "Jag tror att det är bra att du kommer, särskilt för Johans skull. Han är inte ensam om att sakna Rolle..."
Alla killar saknar dig, pappa. Vädigt mycket. Du var deras tränare, och dom saknar dig. Men Johan har inte bara förlorat sin tränare... Han har förlorat sin pappa. Han var (och är) så otroligt stolt över dig. Det märker jag på sättet han pratar om dig, hur och när han nämner dig.
Johan sa efter deras match i söndags att han saknar dig i båset. Han tänker under matcherna att du inte finns där som du brukar, bredvid honom, och det blir extra tungt. Det blir en börda att bearbeta även under match. Han och killarna är ju bara 12 och 13 år. Han ska inte behöva tänka så. Älskade lillebror.
Men dom är ett bra lag. Med bra killar. Det är bra. För alla.
Vet du vad jag gjorde igår kväll? Jag höll i killarnas träning tillsammans med Lasse och dom andra tränarna. Och vet du? Det var hur kul som helst. Sen stannade jag kvar efter träningen och snackade om hur dom ska tänka inför/under match och träning, och hur dom ska växa som lag osv. Det var verkligen kul, för alla satt och lyssnade noga.
Jag ska komma tillbaka tror jag. Det vill jag. Det ville dom.
Lasse sa innan träningen att "Jag tror att det är bra att du kommer, särskilt för Johans skull. Han är inte ensam om att sakna Rolle..."
Alla killar saknar dig, pappa. Vädigt mycket. Du var deras tränare, och dom saknar dig. Men Johan har inte bara förlorat sin tränare... Han har förlorat sin pappa. Han var (och är) så otroligt stolt över dig. Det märker jag på sättet han pratar om dig, hur och när han nämner dig.
Johan sa efter deras match i söndags att han saknar dig i båset. Han tänker under matcherna att du inte finns där som du brukar, bredvid honom, och det blir extra tungt. Det blir en börda att bearbeta även under match. Han och killarna är ju bara 12 och 13 år. Han ska inte behöva tänka så. Älskade lillebror.
Men dom är ett bra lag. Med bra killar. Det är bra. För alla.
Den första jag tänker på när jag vaknar,
det är du. Fina pappa.
Ditt sista andetag.
I morse satt jag och tänkte. Det blir lätt så när jag är själv - att jag sitter och tänker på vad som faktiskt hänt.
Jag satt för mig själv på bussen och tänkte på när du låg där. När jag såg dig för sista gången. Min fina, älskade pappa.
Du såg så lugn ut. Du hade gett dig av. Bort till någon lugnare plats. En plats där du slipper ha ont. Där du slipper lida.
Jag ville så gärna ha dig kvar. Inte låta dig ge dig av.
Jag satt och tänkte djupare och djupare. Ännu lite djupare. Grävde mig ner. In i mig själv.
Fick bilderna framför mig. Bilder av dig. När du befann dig i den verkliga orättvisan. Med oss.
Jag undrade för mig själv; vad kände du precis innan, och precis när, du tog ditt sista andetag?
Vad tänkte du pappa? Vad kände du? Tänkte du? Kände du?
Ditt sista andetag. Du hade gjort så mycket. Kämpat. Mer än vad någon annan hade kunnat göra. Du var starkast av oss alla. Det är du fortfarande. Starkast.
Min starka pappa.
Hur kan en människa bara inte andas längre?
Livets gåta.
Nu får du många varma pussar.
För nu gråter jag.
För din skull.
Du grät. Våran ängel grät tårar.
Hej finaste pappa.
Nu är du 50 år gammal. 50 år ung. 50 år som du inte fick vara med om. Som bara vi andra fick vara med om.
På kvällen på din födelsedag åkte vi närmsta till din grav. Till din alldeles egna plats. Vi tände ljus. Ljus för dig. Bara för dig. För hur mycket vi saknar dig. För hur mycket vi älskar dig.
Jag grät mycket när vi stod där. Det var kallt. Det var kolsvart. Det kom sån där kall ånga när man andades. Jag andades mycket. För dig. Du ska också få andas.
Jag tänkte på hur mycket jag saknar dig när jag stod där. På hur fel det här är - orättvist. Du hade ju velat finnas här. Här med oss. Och det gör så ont. Allt gick fel. Allt.
Alla ljus lyste upp hela platsen. Det värmde lite av att stå där. Att stå där med dom närmsta och titta på alla ljusen. Att titta på din sten. Att viska "grattis på födelsedagen pappa. Jag saknar dig.", och torka av några tårar på våran sten. Så som jag alltid gör.
Farfar var så söt när han gick fram och la dit rosor som satt på ett hjärta. Lilla farfar. Från pappa till son. Saknade son.
Alla som skulle varit där, som också ville vara där, kunde inte komma. Men vi var många ändå, och vi tände ljus åt dom som inte kunde komma. Dom saknar dig väldigt mycket. Väldigt mycket.
Inget är sig likt utan dig. Så är det bara. Det är svårt. Tungt. Tungt att andas. Tungt att gå framåt.
När vi alla sakta gick därifrån - från din plats - åkte vi hem till oss och fikade. Vet du vad vi åt, pappa? Prinsesstårta. Du tyckte om prinsesstårta. Tårtorna var vita, med ditt födelsedagsdatum på och tre röda hjärtan under. Tre hjärtan för mamma, mig och Johan. Du hade tyckt om dom. Det vet jag.
Nu är du 50 år gammal. 50 år ung. 50 år som du inte fick vara med om. Som bara vi andra fick vara med om.
På kvällen på din födelsedag åkte vi närmsta till din grav. Till din alldeles egna plats. Vi tände ljus. Ljus för dig. Bara för dig. För hur mycket vi saknar dig. För hur mycket vi älskar dig.
Jag grät mycket när vi stod där. Det var kallt. Det var kolsvart. Det kom sån där kall ånga när man andades. Jag andades mycket. För dig. Du ska också få andas.
Jag tänkte på hur mycket jag saknar dig när jag stod där. På hur fel det här är - orättvist. Du hade ju velat finnas här. Här med oss. Och det gör så ont. Allt gick fel. Allt.
Alla ljus lyste upp hela platsen. Det värmde lite av att stå där. Att stå där med dom närmsta och titta på alla ljusen. Att titta på din sten. Att viska "grattis på födelsedagen pappa. Jag saknar dig.", och torka av några tårar på våran sten. Så som jag alltid gör.
Farfar var så söt när han gick fram och la dit rosor som satt på ett hjärta. Lilla farfar. Från pappa till son. Saknade son.
Alla som skulle varit där, som också ville vara där, kunde inte komma. Men vi var många ändå, och vi tände ljus åt dom som inte kunde komma. Dom saknar dig väldigt mycket. Väldigt mycket.
Inget är sig likt utan dig. Så är det bara. Det är svårt. Tungt. Tungt att andas. Tungt att gå framåt.
När vi alla sakta gick därifrån - från din plats - åkte vi hem till oss och fikade. Vet du vad vi åt, pappa? Prinsesstårta. Du tyckte om prinsesstårta. Tårtorna var vita, med ditt födelsedagsdatum på och tre röda hjärtan under. Tre hjärtan för mamma, mig och Johan. Du hade tyckt om dom. Det vet jag.
Jag hoppas - och jag vill tro - att du kände eller såg oss som var hos dig på din födelsedag, pappa. Att du kände att vi var där tillsammans för dig. Jag hoppas verkligen det. Om jag kände det, då skulle jag kunna vara lugn. Lugn för en liten, liten stund.
Strax innan vi kom till din plats på kvällen, så regnade det lite smått. Duggade.
När vi kom fram till din plats - då regnade det inte mer.
När vi gick - då började det dugga igen...
Grät du pappa? Grät du? Jag tror det.
Du grät. Våran ängel grät tårar.
Grattis på 50-årsdagen älskade pappa. Min ängel.
Nu är dagen här. Nu är det inte bara nära - nu är den här. Rakt framför mig. Mitt inuti mig. Inuti oss. Dagen som jag annars alltid längtar till. Födelsedagarna.
Det är ju idag som vi skulle ha gjort som vi alltid brukar göra. Gå upp extra tidigt. Smygandes. Dödströtta. Men glada. Ut till köket och fixa frukost. Ta fram alla paket. Tända ljus. Smyga in till sovrummet tillsammans. Sjunga för den som ligger där och sover på sin alldeles egna dag. I mörkret. Vi sjunger "ja må han leva". Relativt svagt. Men fyllt med kärlek. Fyllt med glädje. Alla sitter i samma säng. Öppnar paket. Pratar. Kramas.
Men inte idag. Idag är det din dag. Din 50-årsdag.
Det är ju idag jag skulle ha börjat skoja med dig om att du, min fina pappa, börjar bli en gammal skrutt. Det är ju den här dagen man ska fira med en dunder -och brakfest för familj, släkt och vänner.
Men inte idag. Inte den här gången. Du blev aldrig "gammal". Du hann inte. Du fick inte. Men du ville. Du ville. Vi ville. Alla ville. Men du fick inte.
Idag får istället familj, släkt och vänner tända ljus. Tända ljus för dig och för din dag.
Skulle allt ha varit som vanligt - om du hade andats och varit frisk - då hade hela släkten kommit i ottan i morse och överraskat dig. Det är så vi gör när någon fyller jämt. Våldgästar hemmet. Sjunger. Är glada tillsammans. Ger bort en fin present.
Men inte idag. Inte den här gången. För ingenting är som vanligt.
Imorse när jag vaknade grät jag. Drog täcket över ansiktet. Ville inte vara med. Inte om den här dagen. Det är så fel. Ingenting stämmer ju. Du ska finnas. Då är allt bra.
Ikväll kommer vi alla i släkten åka till dig. Till din plats. Vi kommer tända massa ljus. Gråta. Tänka på dig. Bli ledsna för att du inte fick leva mer. Att du togs ifrån oss så hastigt. Så fort. Vi kommer gråta för orättvisan och sorgen. Saknaden. Vi kan fortfarande inte förstå att du inte finns mer - att du inte får leva längre.
Det gör ont. Vi saknar dig så mycket. Allihopa.
Vet du? Mamma åkte till dig tidigt i morse. Till dig och din plats. Som att du fortfarande finns. Det gör du. Och det är fortfarande din dag. Vi kommer sen pappa. Vi kommer sen och tänder många ljus för dig.
Jag hade gjort vad som helst för att få gå in till ditt och mammas sovrum och sjunga födelsedagssången för dig idag. Vad som helst för att få ge dig presenter på din dag.
Men din säng är tom. Huset är tomt. Livet är tomt.
Utan dig.
Det är ju idag som vi skulle ha gjort som vi alltid brukar göra. Gå upp extra tidigt. Smygandes. Dödströtta. Men glada. Ut till köket och fixa frukost. Ta fram alla paket. Tända ljus. Smyga in till sovrummet tillsammans. Sjunga för den som ligger där och sover på sin alldeles egna dag. I mörkret. Vi sjunger "ja må han leva". Relativt svagt. Men fyllt med kärlek. Fyllt med glädje. Alla sitter i samma säng. Öppnar paket. Pratar. Kramas.
Men inte idag. Idag är det din dag. Din 50-årsdag.
Det är ju idag jag skulle ha börjat skoja med dig om att du, min fina pappa, börjar bli en gammal skrutt. Det är ju den här dagen man ska fira med en dunder -och brakfest för familj, släkt och vänner.
Men inte idag. Inte den här gången. Du blev aldrig "gammal". Du hann inte. Du fick inte. Men du ville. Du ville. Vi ville. Alla ville. Men du fick inte.
Idag får istället familj, släkt och vänner tända ljus. Tända ljus för dig och för din dag.
Skulle allt ha varit som vanligt - om du hade andats och varit frisk - då hade hela släkten kommit i ottan i morse och överraskat dig. Det är så vi gör när någon fyller jämt. Våldgästar hemmet. Sjunger. Är glada tillsammans. Ger bort en fin present.
Men inte idag. Inte den här gången. För ingenting är som vanligt.
Imorse när jag vaknade grät jag. Drog täcket över ansiktet. Ville inte vara med. Inte om den här dagen. Det är så fel. Ingenting stämmer ju. Du ska finnas. Då är allt bra.
Ikväll kommer vi alla i släkten åka till dig. Till din plats. Vi kommer tända massa ljus. Gråta. Tänka på dig. Bli ledsna för att du inte fick leva mer. Att du togs ifrån oss så hastigt. Så fort. Vi kommer gråta för orättvisan och sorgen. Saknaden. Vi kan fortfarande inte förstå att du inte finns mer - att du inte får leva längre.
Det gör ont. Vi saknar dig så mycket. Allihopa.
Vet du? Mamma åkte till dig tidigt i morse. Till dig och din plats. Som att du fortfarande finns. Det gör du. Och det är fortfarande din dag. Vi kommer sen pappa. Vi kommer sen och tänder många ljus för dig.
Jag hade gjort vad som helst för att få gå in till ditt och mammas sovrum och sjunga födelsedagssången för dig idag. Vad som helst för att få ge dig presenter på din dag.
Men din säng är tom. Huset är tomt. Livet är tomt.
Utan dig.
Grattis på 50-årsdagen älskade pappa.
Vi älskar dig - varje dag!
Min ängel. Våran ängel.
Inte alls. Ingenting.
Pappa,
jag ser inte fram emot morgondagen.
Inte alls. Ingenting.
Imorgon är det den 26 oktober.
Första födelsedagen du inte får vara med om.
Jag hatar det. Vi hatar det. Varje dag.
Nytt meddelande.
Nytt meddelande. 25 oktober klockan 11:47. Från: Mallan.
"Lisa nu brinner ett ljus från mig för din pappa. Älskar dig"
Jag har så fina vänner. Så otroligt fina vänner.
Eller hur pappa? Det vet jag att du tycker. Fina pappa.
"Lisa nu brinner ett ljus från mig för din pappa. Älskar dig"
Jag har så fina vänner. Så otroligt fina vänner.
Eller hur pappa? Det vet jag att du tycker. Fina pappa.
Jag ville inte minnas. Inte just då.
Hej fina pappa.
När jag åkte hem ikväll från Johan, så tog jag en annan buss än vad jag brukar. Och såhär i efterhand ångrar jag det. Vet du varför, pappa? För bussen tog vägen upp till Karolinska sjukhuset. Sedan förbi platsen vi beställde din fina gravsten från. Det kommer fram så mycket ledsna minnen. Så många. Jag började gråta på bussen. För mig själv. Jag gömde mig bakom innebandyklubborna. Drog ner mössan över ögonen. Och lutade mig bakåt. Jag ville inte minnas. Inte just då. Och inte just nu. Jag ville inte. För det känns fortfarande så overkligt. Så overkligt och så fel. Så oerhört fel.
Älskade pappa. Min älskade pappa.
Orättvisan är ens värsta fiende i många lägen. Och det värsta, vet du vad det är? Det är att man inte kan påverka själv. Inte någonting. Inte det minsta. Man kan bara låtsas som att man är stark. Försöka. Frustrationen växer parallellt med sorgen. Sorgen växer parallellt med varje dag som går. Sakta. Fort. Sakta. Fort. Det är så fel. Så orättvist. Ingenting är rätt. Ingenting stämmer. Inte längre. För allt är upp -och ned. Allt.
Jag saknar dig.
Och pappa... vi vann matchen idag. Det var en så otroligt skön seger. Mot ett otroligt omoget lag. Det kom fram en skön känsla blandad med ilska. Men vi vann. Vi vann och vi gjorde det rakryggade.
När jag åkte hem ikväll från Johan, så tog jag en annan buss än vad jag brukar. Och såhär i efterhand ångrar jag det. Vet du varför, pappa? För bussen tog vägen upp till Karolinska sjukhuset. Sedan förbi platsen vi beställde din fina gravsten från. Det kommer fram så mycket ledsna minnen. Så många. Jag började gråta på bussen. För mig själv. Jag gömde mig bakom innebandyklubborna. Drog ner mössan över ögonen. Och lutade mig bakåt. Jag ville inte minnas. Inte just då. Och inte just nu. Jag ville inte. För det känns fortfarande så overkligt. Så overkligt och så fel. Så oerhört fel.
Älskade pappa. Min älskade pappa.
Orättvisan är ens värsta fiende i många lägen. Och det värsta, vet du vad det är? Det är att man inte kan påverka själv. Inte någonting. Inte det minsta. Man kan bara låtsas som att man är stark. Försöka. Frustrationen växer parallellt med sorgen. Sorgen växer parallellt med varje dag som går. Sakta. Fort. Sakta. Fort. Det är så fel. Så orättvist. Ingenting är rätt. Ingenting stämmer. Inte längre. För allt är upp -och ned. Allt.
Jag saknar dig.
Och pappa... vi vann matchen idag. Det var en så otroligt skön seger. Mot ett otroligt omoget lag. Det kom fram en skön känsla blandad med ilska. Men vi vann. Vi vann och vi gjorde det rakryggade.
Nu är det inte långt kvar tills du fyller år.
Hela 50 år. 50 år som du inte hann fylla.
Jag älskar dig - varje dag.
Fina fina fina pappsen.
Fina människor.
God morgon finaste pappa.
Igår kväll firade vi Jossan som fyllt 27 år, och det var hur trevligt som helst med alla roliga människor. Sen skulle alla åka in till Golden Hits, men jag åkte inte med i taxin eftersom jag vill vara någorlunda pigg när jag och några andra från laget ska spela match med junisarna idag. Istället fick jag Petras cykel så det gick på ett kick hem till Johan. Jag tror att jag gjorde rätt i det, även om vi med all säkerhet hade haft hur kul som helst där inne. Fina människor.
Jag gav Jossan en "skön dag" i födelsedagspresent, där hon får välja mellan massa saker att göra med en eller flera vänner. Hon är en sån person som tycker om att hitta på saker, så det tror jag passade henne bra om man inte riktigt vet vad man ska ge henne. Hon blev glad. Och alla andra var glada. Jag älskar att vara med personer som man kan driva massa med, och som kan driva med mig. Det är så härligt!
Nu ska jag och Johan göra frukost. Önska mig och min femma lite lycka till i matchen papi. Det vet jag att du gör.
Jag älskar dig - varje dag.
Igår kväll firade vi Jossan som fyllt 27 år, och det var hur trevligt som helst med alla roliga människor. Sen skulle alla åka in till Golden Hits, men jag åkte inte med i taxin eftersom jag vill vara någorlunda pigg när jag och några andra från laget ska spela match med junisarna idag. Istället fick jag Petras cykel så det gick på ett kick hem till Johan. Jag tror att jag gjorde rätt i det, även om vi med all säkerhet hade haft hur kul som helst där inne. Fina människor.
Jag gav Jossan en "skön dag" i födelsedagspresent, där hon får välja mellan massa saker att göra med en eller flera vänner. Hon är en sån person som tycker om att hitta på saker, så det tror jag passade henne bra om man inte riktigt vet vad man ska ge henne. Hon blev glad. Och alla andra var glada. Jag älskar att vara med personer som man kan driva massa med, och som kan driva med mig. Det är så härligt!
Nu ska jag och Johan göra frukost. Önska mig och min femma lite lycka till i matchen papi. Det vet jag att du gör.
Jag älskar dig - varje dag.
Jag saknar dig hela tiden...
Vart är du någonstans, pappa?
Det var ju mina ord...
Hej finaste älskade pappa.
Varje dag så kommer jag och tänka på olika stunder med dig. Ibland är det allt ifrån logiskt att komma och tänka på vissa stunder, under vissa ögonblick. Men vem har sagt att livet är logiskt? Alla har vi nog minst ett par exempel var som bevisar att livet inte är varken rättvist eller logiskt. Så är det bara.
Men när jag kom hem idag - då började jag tänka på ett ögonblick som aldrig ens har inträffat. Aldrig. Varför gjorde jag det? Vet du vad jag tänkte på, pappa? Jag tänkte på en del av din begravning... Den har ju skett, men inte just den delen jag tänkte på. Jag fick upp en bild i huvudet, där jag såg mig själv läsa upp mitt brev till dig inför alla i kyrkan, med gråten i halsen och tårar längs kinderna. Det hände ju inte. Det var inte jag som läste mitt eget brev den dagen. Det var ju den snälla prästen som läste upp det. Inte jag. Jag kunde inte. Så han ställde upp. Det var bara han och jag som hade läst brevet innan alla i kyrkan fick höra det.
Medan han lugnt och fint läste upp mina ord till dig, så kunde jag sitta och mima med. För mig själv. Utantill. Innantill. Med stängda ögon som var fyllda med tårar innanför ögonlocken. Det var ju mina ord...
Hoppas det var okej för dig att jag inte läste brevet för dig och alla andra. Det hade inte gått, för jag testade att läsa dom högt för mig själv, och till och med det var oerhört svårt. Jag tog ett klokt beslut. För din skull. Men det var mina ord, pappa. Bara mina ord. Från mig till dig. Bara till dig.
Jag saknar dig så himla mycket - varje dag.
Varje dag så kommer jag och tänka på olika stunder med dig. Ibland är det allt ifrån logiskt att komma och tänka på vissa stunder, under vissa ögonblick. Men vem har sagt att livet är logiskt? Alla har vi nog minst ett par exempel var som bevisar att livet inte är varken rättvist eller logiskt. Så är det bara.
Men när jag kom hem idag - då började jag tänka på ett ögonblick som aldrig ens har inträffat. Aldrig. Varför gjorde jag det? Vet du vad jag tänkte på, pappa? Jag tänkte på en del av din begravning... Den har ju skett, men inte just den delen jag tänkte på. Jag fick upp en bild i huvudet, där jag såg mig själv läsa upp mitt brev till dig inför alla i kyrkan, med gråten i halsen och tårar längs kinderna. Det hände ju inte. Det var inte jag som läste mitt eget brev den dagen. Det var ju den snälla prästen som läste upp det. Inte jag. Jag kunde inte. Så han ställde upp. Det var bara han och jag som hade läst brevet innan alla i kyrkan fick höra det.
Medan han lugnt och fint läste upp mina ord till dig, så kunde jag sitta och mima med. För mig själv. Utantill. Innantill. Med stängda ögon som var fyllda med tårar innanför ögonlocken. Det var ju mina ord...
Hoppas det var okej för dig att jag inte läste brevet för dig och alla andra. Det hade inte gått, för jag testade att läsa dom högt för mig själv, och till och med det var oerhört svårt. Jag tog ett klokt beslut. För din skull. Men det var mina ord, pappa. Bara mina ord. Från mig till dig. Bara till dig.
Jag saknar dig så himla mycket - varje dag.
Hjärta. Vilja. Zunda.
Vi tog 3 poäng, pappa. Vi visade hjärta och vilja - och vi vann. Det var så skönt. Du hade varit stolt över oss. Det vet jag. Hjärta. Vilja. Zunda. Fina Råsunda. Älskade människor.
Och det är alltid lika skönt att slå Hammarby, eller hur? Det är det alltid. Det känns konstigt att inte se dig på läktaren längre. Riktigt konstigt... Men någonstans är du. Det måste du ju vara - för människor försvinner inte bara (?) Vart är du, pappa? Jag vill veta om du ser mig.
För jag saknar dig så mycket. Jag kan inte slappna av, förrän jag vet att du har det bra där du är. Att du inte har ont längre. Att du kan prata och skratta. Att du kan se.
Du är min ängel.
Och det är alltid lika skönt att slå Hammarby, eller hur? Det är det alltid. Det känns konstigt att inte se dig på läktaren längre. Riktigt konstigt... Men någonstans är du. Det måste du ju vara - för människor försvinner inte bara (?) Vart är du, pappa? Jag vill veta om du ser mig.
För jag saknar dig så mycket. Jag kan inte slappna av, förrän jag vet att du har det bra där du är. Att du inte har ont längre. Att du kan prata och skratta. Att du kan se.
Du är min ängel.
Laget går före jaget.
Hej älskade pappa.
Igår på träningen mådde jag så bra. Dels för att jag såg att alla andra i laget också mådde bra, men även för att vi mådde bra tillsammans. På samma nivå. Med samma glädje. Med samma hjärta. Mitt älskade lag. Dom gör mig stark för stunden. Gemenskap. Jag älskar dom allihopa. Jag älskar deras närvaro.
Vi har ny seriematch redan ikväll. Det blir lite av ett derby. Mot Hammarby. Det ska bli kul, och jag vill så gärna göra massa poäng för dig. Jag ska göra mitt bästa. För dig. Och för laget.
Laget går före jaget.
Igår på träningen mådde jag så bra. Dels för att jag såg att alla andra i laget också mådde bra, men även för att vi mådde bra tillsammans. På samma nivå. Med samma glädje. Med samma hjärta. Mitt älskade lag. Dom gör mig stark för stunden. Gemenskap. Jag älskar dom allihopa. Jag älskar deras närvaro.
Vi har ny seriematch redan ikväll. Det blir lite av ett derby. Mot Hammarby. Det ska bli kul, och jag vill så gärna göra massa poäng för dig. Jag ska göra mitt bästa. För dig. Och för laget.
Laget går före jaget.
Saknar dig hela tiden.
Snart fyller du år...
Då ska massa ljus brinna för dig.
Mitt i allt mörker. Det ska bli vackert.
Lappar fyllda med kärlek.
På köksluckorna sitter det foton och lappar. Det har jag berättat förut, pappa. Lappar med fina ord på. Dikter. Påståenden. Lappar fyllda med kärlek.
Nu sitter det två nya lappar där. På den ena står det såhär;
"Vi har varit med om dig.
Vi kan inte förlora dig."
Och så är det tre stycken hjärtan ritade ovanför. Vi brukar göra tre hjärtan för oss tre som är kvar här utan dig. Mamma, jag och Johan. Vi tre.
På den andra nya lappen står det såhär;
"Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål.
Tappa inte bort denna riktning.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få."
Den lappen är klippt till ett hjärta.
Hjärta står för kärlek.
Vi saknar dig så mycket.
Men solen gick upp idag ändå.
God morgon pappa.
Förlåt för att jag inte gjorde dig stolt igår. Vi förlorade med 3-2. Vi vann skottstatistiken med 31-8. Men vi förlorade matchen. Stolpe. Ribba. Kryssribba. Ut. Inte in i mål. Jag hatar att förlora. Du med. Hatar. Det känns väldigt surt. Men solen gick upp idag ändå. Som tur är.
Varje gång när jag vaknade i natt låg jag och tänkte på vad jag personligen kunde ha gjort bättre. Då kändes det ännu surare. Vi skulle ha vunnit. Jag hatar alla sorters orättvisa. Det här är en av dom. Men solen gick upp idag ändå. Som tur är.
Förlåt för att jag inte gjorde dig stolt igår. Vi förlorade med 3-2. Vi vann skottstatistiken med 31-8. Men vi förlorade matchen. Stolpe. Ribba. Kryssribba. Ut. Inte in i mål. Jag hatar att förlora. Du med. Hatar. Det känns väldigt surt. Men solen gick upp idag ändå. Som tur är.
Varje gång när jag vaknade i natt låg jag och tänkte på vad jag personligen kunde ha gjort bättre. Då kändes det ännu surare. Vi skulle ha vunnit. Jag hatar alla sorters orättvisa. Det här är en av dom. Men solen gick upp idag ändå. Som tur är.
Vi skulle ha vunnit. Såg du det?
Imorgon ska jag göra allt för att göra dig stolt, pappa.
Hej fina papi.
Ikväll firade vi härliga Johanna Airas som fyllde 20 år i måndags. God mat med härligt folk. Jag gick hem redan vid halv 10 eftersom att vi har samling 9.30 imorgon bitti, men det var väldigt trevligt iallafall och hon blev jätteglad för presenterna. Det var det viktiga - att hon är glad på sin dag. Eller hur?
Imorgon ska jag göra allt för att göra dig stolt, pappa. Det kommer - som alla andra gånger - bli tufft. Men jag ska kriga. Vi ska kriga. Det lovar jag. Vad är det för roligt om det inte är en utmaning och svårt?
Vi fick ett citat från coach, som Michael Jordan har kläckt ur sig någon gång. Jag satte upp det, skrivet med bläck, på min dörr in till mitt rum. "I can accept failure, everyone failes at something. But I can not accept not trying." Klokt. Sant. Starkt. Jag ser det citatet varje dag. Det kan vara nyttigt.
Ikväll firade vi härliga Johanna Airas som fyllde 20 år i måndags. God mat med härligt folk. Jag gick hem redan vid halv 10 eftersom att vi har samling 9.30 imorgon bitti, men det var väldigt trevligt iallafall och hon blev jätteglad för presenterna. Det var det viktiga - att hon är glad på sin dag. Eller hur?
Imorgon ska jag göra allt för att göra dig stolt, pappa. Det kommer - som alla andra gånger - bli tufft. Men jag ska kriga. Vi ska kriga. Det lovar jag. Vad är det för roligt om det inte är en utmaning och svårt?
Vi fick ett citat från coach, som Michael Jordan har kläckt ur sig någon gång. Jag satte upp det, skrivet med bläck, på min dörr in till mitt rum. "I can accept failure, everyone failes at something. But I can not accept not trying." Klokt. Sant. Starkt. Jag ser det citatet varje dag. Det kan vara nyttigt.
Andas du?
Hej bästa pappa.
Imorse när Johan åkte till jobbet, passade jag på att gå ut på en långpromenad i höstvädret. Det var skönt att få andas lite. Man behöver andas. Jag behöver andas. Alla behöver andas. Andas du? Om det hade gått, så hade jag andats åt dig varje dag pappa. Nu också. Allt för att du ska få leva. Men det går inte. Det gick inte. Jag fick inte. Jag ville andas för dig. Men det gick inte. Jag vill fortfarande andas för dig.
Alltid på samma plats när jag är ute och går, så tänker jag på dig när jag går förbi. Extra mycket. Mitt i mitt lugn. Mitt i allt lugn. Jag vet inte varför. Det är ett speciellt lugn där. Speciell luft.
Du var så lugn...
Jag saknar dig. Hela tiden.
Imorse när Johan åkte till jobbet, passade jag på att gå ut på en långpromenad i höstvädret. Det var skönt att få andas lite. Man behöver andas. Jag behöver andas. Alla behöver andas. Andas du? Om det hade gått, så hade jag andats åt dig varje dag pappa. Nu också. Allt för att du ska få leva. Men det går inte. Det gick inte. Jag fick inte. Jag ville andas för dig. Men det gick inte. Jag vill fortfarande andas för dig.
Alltid på samma plats när jag är ute och går, så tänker jag på dig när jag går förbi. Extra mycket. Mitt i mitt lugn. Mitt i allt lugn. Jag vet inte varför. Det är ett speciellt lugn där. Speciell luft.
Du var så lugn...
Jag saknar dig. Hela tiden.
Nu sitter dina ord på min arm, pappa. För all framtid.
Men sen när orden sitter där - då kommer jag inte vara nervös längre.
God morgon bästa pappa.
Igår åkte jag och mötte farmor, och sen åkte vi ut till landet. Jag hälpte henne med att kratta ihop alla löv och sen gick vi med det till den platsen man måste slänga allt på. Det tog sina timmar, men det var skönt att vara ute i luften. Bara farmor och jag. Jag märker att det inte bara är farfar som startat vågen med att vara envis - den finns även hos farmor. Och den har förts vidare till resten av generationerna. Vi hade kul tillsammans.
När Johan gick upp strax innan 6 i morse, så blev jag ensam i sängen. Så ensam att jag började tänka på dig. Jag tänkte på två saker; på att hålla din hand samtidigt som jag låg med huvudet bredvid dig på din säng, och så tänkte jag på julafton (?). Jag började gråta där i mörkret. Jag har ont i ögonen. Julafton utan dig. Jag får inte tänka så långt fram. Jag får inte. Men jag gör det. För det kommer ju vara sanning även då - julafton utan dig, pappa. Jag vill inte. Vi kommer gråta många gånger den dagen. Det vet jag. Jag ska sluta tänka så mycket. Men det är svårt. Otroligt svårt. För jag vet att allt jag tänker - det är sanning och verklighet. Jag saknar dig så mycket.
Idag kommer dina ord upp på min arm. Dina ord. Jag är lite nervös. Men sen när orden sitter där - då kommer jag inte vara nervös längre. Du gör mig trygg.
Igår åkte jag och mötte farmor, och sen åkte vi ut till landet. Jag hälpte henne med att kratta ihop alla löv och sen gick vi med det till den platsen man måste slänga allt på. Det tog sina timmar, men det var skönt att vara ute i luften. Bara farmor och jag. Jag märker att det inte bara är farfar som startat vågen med att vara envis - den finns även hos farmor. Och den har förts vidare till resten av generationerna. Vi hade kul tillsammans.
När Johan gick upp strax innan 6 i morse, så blev jag ensam i sängen. Så ensam att jag började tänka på dig. Jag tänkte på två saker; på att hålla din hand samtidigt som jag låg med huvudet bredvid dig på din säng, och så tänkte jag på julafton (?). Jag började gråta där i mörkret. Jag har ont i ögonen. Julafton utan dig. Jag får inte tänka så långt fram. Jag får inte. Men jag gör det. För det kommer ju vara sanning även då - julafton utan dig, pappa. Jag vill inte. Vi kommer gråta många gånger den dagen. Det vet jag. Jag ska sluta tänka så mycket. Men det är svårt. Otroligt svårt. För jag vet att allt jag tänker - det är sanning och verklighet. Jag saknar dig så mycket.
Idag kommer dina ord upp på min arm. Dina ord. Jag är lite nervös. Men sen när orden sitter där - då kommer jag inte vara nervös längre. Du gör mig trygg.
Känner du någon saknad, även fast du inte är här?
Saknar du oss, pappa?
Känner du någon saknad,
även fast du inte är här?
Det tror jag. Hoppas.
Jag känner saknad konstant.
En saknad efter dig. Oss.
En saknad som växer,
mer för var dag som går.
Större. Större. Större.
"Stor kärlek ger stor sorg."
Vi behöver dig, pappa.
Känner du någon saknad,
även fast du inte är här?
Det tror jag. Hoppas.
Jag känner saknad konstant.
En saknad efter dig. Oss.
En saknad som växer,
mer för var dag som går.
Större. Större. Större.
"Stor kärlek ger stor sorg."
Vi behöver dig, pappa.
Jag var orkeslös
God morgon pappa.
Igår kväll kunde jag inte somna, och under natten har jag inte sovit bra alls. Det är sånt som sker. Låg och tänkte på dig innan jag bestämde mig för att sova. Men det gick inte. Jag kunde inte somna. Istället dök tårarna upp. Och ilskan. Den kombinationen av känslor är något jag snarare fruktar än välkomnar. Jag saknar dig så mycket. Så oerhört mycket.
Jag är orkeslös vissa dagar. Då lägger jag mig ner och tänker. Ibland lägger jag mig ner och tänker inte alls. Jag behöver dig pappa.
Igår var en sån dag. Jag var orkeslös. När jag var på väg till träningen mötte jag Nadja och hon sa "jag hoppas du är på väg hem från träningen, för du ser helt slut ut." Det var så sant. Jag var helt slut. Och det märkte jag när jag kom till träningen också. Jag brukar alltid fåna mig en massa när jag kommer, vara knäpp, högljudd och så vidare. Men inte igår. Inte igår. För jag orkade inte. Men mitt under träningen - då lyckades jag koppla bort den där orkeslösa delen, och istället fokusera på vilka människor jag faktiskt var med för stunden. Laget. Och att jag faktiskt gjorde någonting som jag älskar. Resultatet av det blev en toppen-träning. Det var så kul. Det gick så bra för alla. Alla älskade det dom gjorde. Och vi gillar varandra. Vi kan fokusera. Vi kan. Vi är bäst. Det är vi.
Igår kväll kunde jag inte somna, och under natten har jag inte sovit bra alls. Det är sånt som sker. Låg och tänkte på dig innan jag bestämde mig för att sova. Men det gick inte. Jag kunde inte somna. Istället dök tårarna upp. Och ilskan. Den kombinationen av känslor är något jag snarare fruktar än välkomnar. Jag saknar dig så mycket. Så oerhört mycket.
Jag är orkeslös vissa dagar. Då lägger jag mig ner och tänker. Ibland lägger jag mig ner och tänker inte alls. Jag behöver dig pappa.
Igår var en sån dag. Jag var orkeslös. När jag var på väg till träningen mötte jag Nadja och hon sa "jag hoppas du är på väg hem från träningen, för du ser helt slut ut." Det var så sant. Jag var helt slut. Och det märkte jag när jag kom till träningen också. Jag brukar alltid fåna mig en massa när jag kommer, vara knäpp, högljudd och så vidare. Men inte igår. Inte igår. För jag orkade inte. Men mitt under träningen - då lyckades jag koppla bort den där orkeslösa delen, och istället fokusera på vilka människor jag faktiskt var med för stunden. Laget. Och att jag faktiskt gjorde någonting som jag älskar. Resultatet av det blev en toppen-träning. Det var så kul. Det gick så bra för alla. Alla älskade det dom gjorde. Och vi gillar varandra. Vi kan fokusera. Vi kan. Vi är bäst. Det är vi.
Jag älskar dig - varje dag.
Det luktar höst
Jag och mamma var hos dig igår pappa. Vi satte nya, höstiga blommor och tände ett ljus. Det är fint med alla gula, gröna, röda och orange löv som hälften sitter på de höga träden, och hälften ligger på marken. Vid din plats. Det är fint. Det är fridfullt. Det luktar höst. Du fyller år på hösten. Snart är det din födelsedag.
Vi somnade tillsammans
Jag tänker ofta på när jag somnade i den stora stolen bredvid din säng, pappa. När du somnade i sjukhussängen och jag i stolen. Hand i hand. Vi somnade tillsammans. Du och jag. Till den här låten. Vi höll varandras händer. Jag har nog aldrig suttit så obekvämt, så länge som jag gjorde. Men det gjorde ingenting. Det gjorde absolut ingenting. Jag grät innanför ögonlocken. Jag grät för situationen som du befann dig i. Det var så fel. Så orättvist.
Det är fortfarande fel och orättvist. Men jag kan inte göra något. Ingen kan göra något. Inte nu. Inte längre. Jag hatar det.
Det gör ont att du ska vara så långt borta. Jag vill vara med dig. Här. Nu.
Jag saknar dig så mycket pappa. Kom tillbaka. Snälla...
Det är fortfarande fel och orättvist. Men jag kan inte göra något. Ingen kan göra något. Inte nu. Inte längre. Jag hatar det.
Det gör ont att du ska vara så långt borta. Jag vill vara med dig. Här. Nu.
Jag saknar dig så mycket pappa. Kom tillbaka. Snälla...
Jag glömmer aldrig när vi somnade.
Du och jag tillsammans. Samtidigt.
Jag saknar dig varenda sekund.
Är du fortfarande vårat ljus, pappa?
God morgon världens finaste pappa!
Jag tror att vi lyckades göra dig stolt igår. Vi fick med oss 3 poäng, och i slutändan var det faktiskt det som var det viktiga. Vi spelade inte bra, och jag var särskilt inte bra. Kände mig mest irriterad och ledsen under matchen, och det var helt främmande för mig eftersom att det kändes så lungt hela uppvärmningen. Det bara kom succesivt. Mer och mer. Men vi vann. Vi vann - och det är bra.
Vet du vad jag och mamma ska göra snart? Vi ska åka och köpa en lykta. En gravlykta. En gravlykta till dig. Till din plats. Så att du kan ha det ljust dygnet runt nu under kalla, mörka hösten och vintern som komma skall. Det ska lysa hos dig. Det ska lysa för dig. Ljuset visar att du är saknad. Ljuset visar att vi är hos dig ofta. Att vi saknar dig med hela våra hjärtan. Att det är tomt utan dig.
Du var vårat ljus. Är du fortfarande vårat ljus, pappa?
Jag tror att vi lyckades göra dig stolt igår. Vi fick med oss 3 poäng, och i slutändan var det faktiskt det som var det viktiga. Vi spelade inte bra, och jag var särskilt inte bra. Kände mig mest irriterad och ledsen under matchen, och det var helt främmande för mig eftersom att det kändes så lungt hela uppvärmningen. Det bara kom succesivt. Mer och mer. Men vi vann. Vi vann - och det är bra.
Vet du vad jag och mamma ska göra snart? Vi ska åka och köpa en lykta. En gravlykta. En gravlykta till dig. Till din plats. Så att du kan ha det ljust dygnet runt nu under kalla, mörka hösten och vintern som komma skall. Det ska lysa hos dig. Det ska lysa för dig. Ljuset visar att du är saknad. Ljuset visar att vi är hos dig ofta. Att vi saknar dig med hela våra hjärtan. Att det är tomt utan dig.
Du var vårat ljus. Är du fortfarande vårat ljus, pappa?
Kom tillbaka.
Skratta med mig.
Det vet jag bara
Hej pappsen (jag saknar dig).
I natt har jag sovit jättedåligt. Och det känner jag i kroppen nu. Och i huvudet. Men det ska jag försöka koppla bort totalt sen, för då ska jag göra mitt bästa för att göra dig stolt. Det ska jag. Vi ska göra vårat bästa för att vinna. Det ska vi.
Lillen är iväg och spelar match nu, där du också borde vara. I båset. Och coacha killarna. Du får vara stolt från någon annan plats nu. Inte lika nära. Men om du kisar, då kanske du ser ändå. Gör du det, pappa? Ser du oss?
Jag vet att Johan har dig med sig när han spelar. Det vet jag bara.
I natt har jag sovit jättedåligt. Och det känner jag i kroppen nu. Och i huvudet. Men det ska jag försöka koppla bort totalt sen, för då ska jag göra mitt bästa för att göra dig stolt. Det ska jag. Vi ska göra vårat bästa för att vinna. Det ska vi.
Lillen är iväg och spelar match nu, där du också borde vara. I båset. Och coacha killarna. Du får vara stolt från någon annan plats nu. Inte lika nära. Men om du kisar, då kanske du ser ändå. Gör du det, pappa? Ser du oss?
Jag vet att Johan har dig med sig när han spelar. Det vet jag bara.
Vill inte kalla honom människa
God morgon paps.
Igår fick jag reda på en grej som hade hänt Jacko. Det är allvarligt. I skolan dessutom. Johan var inte där just då. Men han har varit där andra gånger. Tydligen.
Hade du andats nu, och även fått höra resten - då hade du blitvit tokig inombords. Och orolig utombords. Det är jag nu. Arg också för den delen. Förbannad.
Jag tänkte åka till deras skola idag, men den personen jag ville träffa är inte där idag. Men på måndag - då åker jag dit. Jag vill ha ett ansikte. Ett idiotiskt ansikte på en idiotisk ungdom. Vill inte kalla honom människa.
En sak är säker... Ingen rör min lillebror. Eller hans kompisar. Aldrig.
Jag vet att du håller med mig, pappa.
Igår fick jag reda på en grej som hade hänt Jacko. Det är allvarligt. I skolan dessutom. Johan var inte där just då. Men han har varit där andra gånger. Tydligen.
Hade du andats nu, och även fått höra resten - då hade du blitvit tokig inombords. Och orolig utombords. Det är jag nu. Arg också för den delen. Förbannad.
Jag tänkte åka till deras skola idag, men den personen jag ville träffa är inte där idag. Men på måndag - då åker jag dit. Jag vill ha ett ansikte. Ett idiotiskt ansikte på en idiotisk ungdom. Vill inte kalla honom människa.
En sak är säker... Ingen rör min lillebror. Eller hans kompisar. Aldrig.
Jag vet att du håller med mig, pappa.
Saknar dig.
Mitt hjärta gråter för dig. För din skull.
God morgon papi!
Igår kväll var jag och kollade AIK-CaperioTäby med några från laget. Man träffar alltid på så många som man känner när man går på dom där matcherna. Det är kul. Jag försöker ta efter en speciell spelare, och spela som han, men det är svårt. Men ibland går det.
Vet du vad vi ska göra ikväll, pappa? Spela träningsmatch. Mot Balrog. Vilken utmaning, eller hur? Vi får se det som träning. Se och lära. Det är också nyttigt.
Snart ska jag åka hem från Johan. Alltid när jag åker för mig själv - då tänker jag på dig. I min ensamhet. För mig själv. Jag saknar dig så mycket. Jag saknar att göra allt med dig, som vi brukade göra tillsammans. Även alla småsaker. Kanske till och med att man saknar de "små", vardagliga sakerna mest. Äta middag. Sitta i soffan och rapa ikapp. Skratta. Gömma fjärrkontrollen. Äta frukost. Åka bil tillsammans. Eller som att kunna ringa vilken sekund som helst, bara för att höra vad den andra gjorde. Jag saknar dig hela tiden pappa.
Mitt hjärta gråter för dig. För din skull.
Igår kväll var jag och kollade AIK-CaperioTäby med några från laget. Man träffar alltid på så många som man känner när man går på dom där matcherna. Det är kul. Jag försöker ta efter en speciell spelare, och spela som han, men det är svårt. Men ibland går det.
Vet du vad vi ska göra ikväll, pappa? Spela träningsmatch. Mot Balrog. Vilken utmaning, eller hur? Vi får se det som träning. Se och lära. Det är också nyttigt.
Snart ska jag åka hem från Johan. Alltid när jag åker för mig själv - då tänker jag på dig. I min ensamhet. För mig själv. Jag saknar dig så mycket. Jag saknar att göra allt med dig, som vi brukade göra tillsammans. Även alla småsaker. Kanske till och med att man saknar de "små", vardagliga sakerna mest. Äta middag. Sitta i soffan och rapa ikapp. Skratta. Gömma fjärrkontrollen. Äta frukost. Åka bil tillsammans. Eller som att kunna ringa vilken sekund som helst, bara för att höra vad den andra gjorde. Jag saknar dig hela tiden pappa.
Mitt hjärta gråter för dig. För din skull.
Precis som du är
God morgon världens bästa pappa!
Jag tänker på dig. Jag tänker på dig hela tiden. Mer eller mindre. Starkare eller svagare.
Vet du, pappa? Om ungefär en vecka, på torsdagen - då ska jag göra min andra tatuering. Då ska dina egna ord skrivas in på min arm. Så att dom alltid är med mig. Vart jag än går. Precis som du är. Den är för dig. Och för mig. Jag kan titta på orden, och kanske känna mig lite starkare i vissa stunder. Vissa av de stunder som jag gråter för din skull.
Kommer du ihåg innan jag skulle göra min första tatuering? Jag minns det som om det var igår. Du låg i din sjukhussäng och frågade om jag var säker på att ordet inte betydde någonting annat också. Du frågade det med ett svagt leende på läpparna. Med ännu svagare röst. Jag fnissade tillbaka och svarade att jag hade kollat upp att det bara betydde 'familj'. Inget annat.
Du hann aldrig se den tatueringen. Tatueringen som var för dig och för hela familjen. Du slutade andas. Men jag gjorde den ändå. Det var rätt. Och jag gjorde den på en speciell dag. Dagen innan din begravning. Dagen innan världens vackraste begravning.
Jag saknar dig så mycket pappa.
Jag tänker på dig. Jag tänker på dig hela tiden. Mer eller mindre. Starkare eller svagare.
Vet du, pappa? Om ungefär en vecka, på torsdagen - då ska jag göra min andra tatuering. Då ska dina egna ord skrivas in på min arm. Så att dom alltid är med mig. Vart jag än går. Precis som du är. Den är för dig. Och för mig. Jag kan titta på orden, och kanske känna mig lite starkare i vissa stunder. Vissa av de stunder som jag gråter för din skull.
Kommer du ihåg innan jag skulle göra min första tatuering? Jag minns det som om det var igår. Du låg i din sjukhussäng och frågade om jag var säker på att ordet inte betydde någonting annat också. Du frågade det med ett svagt leende på läpparna. Med ännu svagare röst. Jag fnissade tillbaka och svarade att jag hade kollat upp att det bara betydde 'familj'. Inget annat.
Du hann aldrig se den tatueringen. Tatueringen som var för dig och för hela familjen. Du slutade andas. Men jag gjorde den ändå. Det var rätt. Och jag gjorde den på en speciell dag. Dagen innan din begravning. Dagen innan världens vackraste begravning.
Jag saknar dig så mycket pappa.
Lyckan
Hej papi.
Jag tänker. Ibland alldeles för mycket, med all säkerhet. Sån är jag. Andra också. Andra inte. Men jag tänker.
Vet du vad jag tänkte på idag, pappa? Att jag är lycklig. Jag var lycklig. Och jag är fortfarande lycklig.
Men lyckan är inte total. För du andas inte. Du är inte här fysiskt. Lyckan kommer aldrig att bli total heller. Det har jag insett. Bara inte accepterat det. Inte ännu. Men jag ska. Jag ska - för din skull.
Jag har världens bästa omgivning med världens bästa släkt och familj. Världens bästa vänner. Världens bästa lag och lagkamrater. Och världens bästa pojkvän. Jag har inget att klaga på när det gäller lycka. Faktiskt.
Men ibland tar sorgen över. Ibland bara till hälften. Ibland totalt. Under dom stunderna finns inte lyckan. Inte alls.
Tror jag. Tror.
Allt ändras när jag träffar på någon av dessa som går under kategorin 'världens bästa'. Det är en fin, speciell kategori - världens bästa. Ikväll var det mitt lag, och alla personer det inkluderar, som fick mig att vända mig. Som fick mig att känna lycka. Att jag är lycklig.
Jag är lycklig. Ibland är det bara svårt att förstå. Men den finns där. Lyckan.
Jag behöver ju dig. Vi är fler som behöver dig.
Vi klarar oss. Vi klarar oss, pappa. Det ser du.
Hela du och dina minnen du givit mig - dom får mig trygg.
Med din trygghet parallellt med lyckan och omtanken jag får omkring, då är jag trygg.
Och då är jag lycklig. Säker.
Saknaden kommer aldrig lämna mig.
Den växer för varje dag som går.
För efter varje dag blir det mer och mer tomt.
Mer definitivt. Att du inte andas med oss längre.
Men därifrån som du andas nu - därifrån ger du lycka.
Lycka ner till oss. Till oss, som behöver dig mest.
Jag tänker. Ibland alldeles för mycket, med all säkerhet. Sån är jag. Andra också. Andra inte. Men jag tänker.
Vet du vad jag tänkte på idag, pappa? Att jag är lycklig. Jag var lycklig. Och jag är fortfarande lycklig.
Men lyckan är inte total. För du andas inte. Du är inte här fysiskt. Lyckan kommer aldrig att bli total heller. Det har jag insett. Bara inte accepterat det. Inte ännu. Men jag ska. Jag ska - för din skull.
Jag har världens bästa omgivning med världens bästa släkt och familj. Världens bästa vänner. Världens bästa lag och lagkamrater. Och världens bästa pojkvän. Jag har inget att klaga på när det gäller lycka. Faktiskt.
Men ibland tar sorgen över. Ibland bara till hälften. Ibland totalt. Under dom stunderna finns inte lyckan. Inte alls.
Tror jag. Tror.
Allt ändras när jag träffar på någon av dessa som går under kategorin 'världens bästa'. Det är en fin, speciell kategori - världens bästa. Ikväll var det mitt lag, och alla personer det inkluderar, som fick mig att vända mig. Som fick mig att känna lycka. Att jag är lycklig.
Jag är lycklig. Ibland är det bara svårt att förstå. Men den finns där. Lyckan.
Jag behöver ju dig. Vi är fler som behöver dig.
Vi klarar oss. Vi klarar oss, pappa. Det ser du.
Hela du och dina minnen du givit mig - dom får mig trygg.
Med din trygghet parallellt med lyckan och omtanken jag får omkring, då är jag trygg.
Och då är jag lycklig. Säker.
Saknaden kommer aldrig lämna mig.
Den växer för varje dag som går.
För efter varje dag blir det mer och mer tomt.
Mer definitivt. Att du inte andas med oss längre.
Men därifrån som du andas nu - därifrån ger du lycka.
Lycka ner till oss. Till oss, som behöver dig mest.
Vi älskar dig - varje dag!
I dom där glada ögonen
Hej världens bästa pappa.
I köket, och lite var stans, sitter det här fotot på dig. Vet du vad det mest speciella med det fotot är? Det är inte att du ser så härligt nöjd ut. Det är inte att du är världens finaste människa. Utan det är att, från vilken vinkel jag än tittar på det - så ser det ut som att du tittar på mig. In i mina ögon. Det är lite läskigt, men samtidigt så härligt. Tydligt. Jag får titta i dina ögon. Jag får titta in i dom ögonen som jag känner igen. I dom där glada ögonen. Dom bruna. Dom stora. Det kan jag göra när jag vill. Varje dag. För att jag behöver.
I köket, och lite var stans, sitter det här fotot på dig. Vet du vad det mest speciella med det fotot är? Det är inte att du ser så härligt nöjd ut. Det är inte att du är världens finaste människa. Utan det är att, från vilken vinkel jag än tittar på det - så ser det ut som att du tittar på mig. In i mina ögon. Det är lite läskigt, men samtidigt så härligt. Tydligt. Jag får titta i dina ögon. Jag får titta in i dom ögonen som jag känner igen. I dom där glada ögonen. Dom bruna. Dom stora. Det kan jag göra när jag vill. Varje dag. För att jag behöver.
Det är så jag minns dig. Glad.
Inte sjuk. Inte. Inte. Inte alls.
För det var en så oerhört kort period av ditt liv.
Kort period av vårat liv.
Tre månader av 49 år. Det är ju ingenting.
'Ingenting' blev till allting.
Vi saknar dig hela tiden, pappa.
Bara för dig
Pappa, vet du? Vi lyckades göra dig stolt. Jag lyckades göra dig stolt. Tillsammans med mina lagkamrater som lyfter mig hela tiden. Vi vann. Vi vann, pappa. Jag försöker tänka att jag spelar för dig, för när det går vägen - då känns allt en liten gnutta lättare mitt i allt det svåra och onda. Du är med mig vart jag än går. Vart jag än är.
Direkt efter matchen såg jag att jag hade ett sms från Öberg. Hon kunde inte vara med under matchen ikväll. Vet du vad det stod, pappa? Så här hade hon skrivit:
"Hej gumman! Grattis till en bra match. Kul att du hittat formen... Det gläder mig. Ville bara säga att jag tände ett ljus för din pappa idag när jag var i kyrkan. Tänkte på dig o din far... O att du skulle få briljera idag. Puss o kram. Öberg"
Jag började gråta för mig själv när jag läste det. Men insåg att det kanske inte ser så snyggt ut om jag sitter och lipar mitt i all segerglädje. Men det gav mig kraft mitt i allt. Ett lugn. Dom där meningarna.
Nu vet jag att du har flera ljus som brinner. Som brinner för dig. Bara för dig. För min pappa. För våran Rolle.
Det är ljust för dig. Hos dig. Mitt ljus, har ljus. Du har ljus. Älskade pappa.
Direkt efter matchen såg jag att jag hade ett sms från Öberg. Hon kunde inte vara med under matchen ikväll. Vet du vad det stod, pappa? Så här hade hon skrivit:
"Hej gumman! Grattis till en bra match. Kul att du hittat formen... Det gläder mig. Ville bara säga att jag tände ett ljus för din pappa idag när jag var i kyrkan. Tänkte på dig o din far... O att du skulle få briljera idag. Puss o kram. Öberg"
Jag började gråta för mig själv när jag läste det. Men insåg att det kanske inte ser så snyggt ut om jag sitter och lipar mitt i all segerglädje. Men det gav mig kraft mitt i allt. Ett lugn. Dom där meningarna.
Nu vet jag att du har flera ljus som brinner. Som brinner för dig. Bara för dig. För min pappa. För våran Rolle.
Det är ljust för dig. Hos dig. Mitt ljus, har ljus. Du har ljus. Älskade pappa.
Jag gör allt för att göra dig stolt.
Allt. Vad som helst. När du vill.
Jag saknar dig hela tiden pappa.
Det ska jag. Det lovar jag.
God morgon älskade pappa!
Idag får du hålla tummarna för mig och för hela laget. Mycket tuff match väntar. Och jag ska - som alltid - göra mitt bästa för att göra dig stolt. Det ska jag. Det lovar jag.
Idag får du hålla tummarna för mig och för hela laget. Mycket tuff match väntar. Och jag ska - som alltid - göra mitt bästa för att göra dig stolt. Det ska jag. Det lovar jag.
Jag vet att du har ditt hjärta nära dig.
Du vet att jag har mitt hjärta nära mig.
Ett ljus för dig
Hej pappa (jag saknar dig).
Jag och mamma åkte förbi dig idag. Din plats. Det var väldigt kallt. Men solen lös. Så det blev vackert. Världens vcakraste plats. Så fridfull.
Vi hade inte med oss några blommor idag. Men vi tände ett ljus. Ett ljus för dig. Så att det inte är så mörkt för dig mitt i natten. Jag tycker inte om mörker. Jag är mörkrädd. Det känns bra när jag vet att du har det ljust. Särskilt under kvällarna och nätterna. Mörker är skrämmande. Mörker är inget positivt. Mörker är otäckt.
Du är ljuset. Du är min sol. Som lyser upp vissa ögonblick.
Jag saknar dig så mycket. Jag älskar dig - varje dag.
Jag och mamma åkte förbi dig idag. Din plats. Det var väldigt kallt. Men solen lös. Så det blev vackert. Världens vcakraste plats. Så fridfull.
Vi hade inte med oss några blommor idag. Men vi tände ett ljus. Ett ljus för dig. Så att det inte är så mörkt för dig mitt i natten. Jag tycker inte om mörker. Jag är mörkrädd. Det känns bra när jag vet att du har det ljust. Särskilt under kvällarna och nätterna. Mörker är skrämmande. Mörker är inget positivt. Mörker är otäckt.
Du är ljuset. Du är min sol. Som lyser upp vissa ögonblick.
Jag saknar dig så mycket. Jag älskar dig - varje dag.
Jag får inte fram orden...
... men gråten har hittat till halsgropen ändå, pappa.
Jag behöver dig. Jag behöver dig hela tiden.
Jag vet att allt inte alltid kan vara på topp.
Men när jag vet att det kan vara på topp - varför är det inte det då?
Jag letar lösningar. Jag hittar lösningar. Jag hittar förutsättningar.
Men dom får inte användas. Förutsättningarna. Inte som jag vill.
Orättvisa är fel ordval. Men jag finner inget bättre. Inte just nu.
Jag behöver dig hela tiden. Gör mig stark.
Jag saknar dig med hela mitt hjärta. Jag vill hålla din hand.
Jag vill veta vart du är någnonstans.
Älskade pappa. Min pappa. Johans pappa. Våran papi.
Jag behöver dig. Jag behöver dig hela tiden.
Jag vet att allt inte alltid kan vara på topp.
Men när jag vet att det kan vara på topp - varför är det inte det då?
Jag letar lösningar. Jag hittar lösningar. Jag hittar förutsättningar.
Men dom får inte användas. Förutsättningarna. Inte som jag vill.
Orättvisa är fel ordval. Men jag finner inget bättre. Inte just nu.
Jag behöver dig hela tiden. Gör mig stark.
Jag saknar dig med hela mitt hjärta. Jag vill hålla din hand.
Jag vill veta vart du är någnonstans.
Älskade pappa. Min pappa. Johans pappa. Våran papi.
Jag behöver dig hela tiden.
Pappa,
den låten som Elin tänkte på dig och mig under... det är den här.
Lyssna.
Jag behöver dig hela tiden. Vart är du någonstans, pappa?
den låten som Elin tänkte på dig och mig under... det är den här.
Lyssna.
Jag behöver dig hela tiden. Vart är du någonstans, pappa?
Helt stilla. Jag var fast.
Hej världens bästa pappa.
Jag hade det hur bra som helst med Gillbergarna igår. Mycket skratt som vanligt. Vi strosade, åt gott och sen var det bio. 'Allt för min syster'. 'My sister's keeper'.
Vi grät. Vi grät. Och vi grät. Nästan hela filmen igenom. Filmen var så hemsk. Filmen var så fin. Underbar. Kärleksfull. Sorglig. Jag hatar cancer. Jag hatar cancer. Jag hatar cancer.
Jag satt blixt stilla hela filmen. Det har aldrig hänt att jag gjort det på en bio någon gång. Helt stilla. Jag var fast. Tårarna rann. Jag hatar den där sjukdomen.
En mening från filmen som jag fastnade för - som jag kommer att minnas länge - var: "Det gör ingenting att sjukdomen dödar mig... men den dödar min familj."
Jag saknar dig pappa - varje dag.
Jag hade det hur bra som helst med Gillbergarna igår. Mycket skratt som vanligt. Vi strosade, åt gott och sen var det bio. 'Allt för min syster'. 'My sister's keeper'.
Vi grät. Vi grät. Och vi grät. Nästan hela filmen igenom. Filmen var så hemsk. Filmen var så fin. Underbar. Kärleksfull. Sorglig. Jag hatar cancer. Jag hatar cancer. Jag hatar cancer.
Jag satt blixt stilla hela filmen. Det har aldrig hänt att jag gjort det på en bio någon gång. Helt stilla. Jag var fast. Tårarna rann. Jag hatar den där sjukdomen.
En mening från filmen som jag fastnade för - som jag kommer att minnas länge - var: "Det gör ingenting att sjukdomen dödar mig... men den dödar min familj."
Jag saknar dig pappa - varje dag.
Kom tillbaka...
