Ditt sista andetag.
I morse satt jag och tänkte. Det blir lätt så när jag är själv - att jag sitter och tänker på vad som faktiskt hänt.
Jag satt för mig själv på bussen och tänkte på när du låg där. När jag såg dig för sista gången. Min fina, älskade pappa.
Du såg så lugn ut. Du hade gett dig av. Bort till någon lugnare plats. En plats där du slipper ha ont. Där du slipper lida.
Jag ville så gärna ha dig kvar. Inte låta dig ge dig av.
Jag satt och tänkte djupare och djupare. Ännu lite djupare. Grävde mig ner. In i mig själv.
Fick bilderna framför mig. Bilder av dig. När du befann dig i den verkliga orättvisan. Med oss.
Jag undrade för mig själv; vad kände du precis innan, och precis när, du tog ditt sista andetag?
Vad tänkte du pappa? Vad kände du? Tänkte du? Kände du?
Ditt sista andetag. Du hade gjort så mycket. Kämpat. Mer än vad någon annan hade kunnat göra. Du var starkast av oss alla. Det är du fortfarande. Starkast.
Min starka pappa.
Hur kan en människa bara inte andas längre?
Livets gåta.
Nu får du många varma pussar.
För nu gråter jag.
För din skull.
Du fångar allt så otroligt bra, önskar jag kunde skriva som du! Min pappa dog för snart 10 år sedan, och det du beskriver här, har jag funderat på miljoner gånger...
Min pappa dog mitt under ett jobbsamtal en tidig morgon, och att inte få vara med när han tog sina sista andetag har varit ganska svårt att acceptera. Nu har ju många år förflutit men jag tänker och pratar om honom varje dag för det...
Kram Mija
Varje gång jag läser din blogg, rinner många, många tårar ner för mina kinder.
Du skriver så otroligt fint, Lisa!
Ett ord som beskriver din blogg och dina texter är VACKERT. Tänk vilken lyckans man din pappa var som hade så många som älskade/älskar honom så mycket!
Ta hand om dig!
Mija:
Jag tackar så oerhört för fina ord, och det känns bra att även andra som läser kan känna att jag fångar några av de ord som dom själva känner.
Jag beklagar verkligen det som hänt din pappa. Att inte få ha chansen att säga ett riktigt sista hej då... det kan jag inte föerställa mig.
Jag tror att man aldrig kommer sluta tänka på den man förlorat. Aldrig. Man kommer tänka på den/dem varje dag. Säkert.
Kram
M:
Tack så hemskt mycket M. Det värmer oerhört att du tycker så. Verkligen.
Tack. Tack så jättemycket.
Man blir lite starkare av alla ord folk skriver.
