Förändringar är bra. Det har jag lärt mig. Man behöver det om hjärtat säger det. Om hjärtat ber om det. Men dom ska ske vid rätt tillfälle. Och det ska vara förändringar som känns rätt. Det var inte rätt att du togs ifrån oss. Det var så fel som någonting kan bli. Det är en för stor förändring som tar så mycket och inte ger någonting tillbaka. Inte än iallafall. Det gör mest ont, även om jag får skratta varje dag när jag är med alla bra människor. Det gör ont varje dag på ett eller annat sätt. Jag gör förändringar i min vardag nu, pappa. Både såna som kommer automatiskt och frivilliga förändringar. Och det gör jag för att jag behöver det. Antagligen är det bara jag själv som behöver det, men det är också därför jag gör dom. För att dom är rätt för mig och för att jag vill. För att mitt hjärta ber mig. Jag måste för att mitt hjärta säger så, och jag få le av det. Mitt hjärta mår bra för stunden, och det måste må bra för att jag ska kunna göra så att andra mår bra. Så är det i längden. Det bygger på det. Skulle jag fuska med mig själv blir jag lurad av hela mig. Då skulle skratten jag får ut nu inte betyda lika mycket som dom gör. Därför följer jag mitt hjärta. Det började jag göra allt mer när dina andetag togs ifrån mig. Jag har lärt mig att tänka lite mer, på vad jag faktiskt vill. Jag har lärt mig att tänka ett steg längre. Precis som du. Jag har lärt mig att vara som du. När jag blir stor vill jag bli som du. Lika duktig och lika snäll. Lika rolig och lika bra.
Jag önskar att du fick se oss växa. Du skulle vara stolt över Johan om du såg han nu. Han gick ut 8:an nu och han har kämpat så mycket hela året. Lilla killen som har kommit över 1,80-gränsen för ett tag sen och har storlek 45 i skor. När det gäller Johans innebandy har du kanske sett vad som hänt för honom, och jag kan verkligen se framför mig hur du växer några centimeter av stolthet samtidigt som du visar blicken och leendet som bara du hade. Du skulle vara stolt över mamma också, så mycket som hon kämpar och ställer upp hela tiden trots att hennes liv är totalt vänt upp och- ned. Vi försöker så mycket som vi kan, pappa. På våra egna sätt. Och så får det vara tills det inte behöver vara så längre. Vi har en trygghet ändå. Vi är fortfarande en familj, bara lite mer utspridd nu med dig i himlen och oss här hemma. Vi vill alla ha dig här hemma. Hemma i huset som du aldrig har varit i men som ändå känns att du är nära. Det är konstigt. Men så är verkligheten - konstig.
Jag saknar dig med hela mitt hjärta. Varje dag. Var eviga dag saknar jag dig oändligt mycket och jag älskar dig så. Vill hålla din hand varje dag. Jag vill höra ditt skratt varje dag. Se ditt ansikte. Krama dig. Men jag får inte. Ingen dag. Det är så tomt utan dig. Tomt i luften och tomt i hjärtan. Samtidigt som det är alldeles fullt av dig.
Tänker på dig dygnet runt.