Helt stilla. Jag var fast.

Hej världens bästa pappa.

Jag hade det hur bra som helst med Gillbergarna igår. Mycket skratt som vanligt. Vi strosade, åt gott och sen var det bio. 'Allt för min syster'. 'My sister's keeper'.
Vi grät. Vi grät. Och vi grät. Nästan hela filmen igenom. Filmen var så hemsk. Filmen var så fin. Underbar. Kärleksfull. Sorglig. Jag hatar cancer. Jag hatar cancer. Jag hatar cancer.
Jag satt blixt stilla hela filmen. Det har aldrig hänt att jag gjort det på en bio någon gång. Helt stilla. Jag var fast. Tårarna rann. Jag hatar den där sjukdomen.
En mening från filmen som jag fastnade för - som jag kommer att minnas länge - var: "Det gör ingenting att sjukdomen dödar mig... men den dödar min familj."

Jag saknar dig pappa - varje dag.



Kom tillbaka...


Kommentarer
Postat av: rebecca

Precis den meningen jag skrev ner i min blogg.. fastnade för den så oerhört mycket också. Bra var filmen, men så sorglig.. Helt otroligt.. Skrev en kommentar innan du gick på filmen, visste att du skulle påverkas lika mycket som mig.

2009-10-01 @ 15:49:35
URL: http://rks.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0