God morgon världens bästa pappa!

Vet du vad jag gjorde igår kväll? Jag höll i killarnas träning tillsammans med Lasse och dom andra tränarna. Och vet du? Det var hur kul som helst. Sen stannade jag kvar efter träningen och snackade om hur dom ska tänka inför/under match och träning, och hur dom ska växa som lag osv. Det var verkligen kul, för alla satt och lyssnade noga.
Jag ska komma tillbaka tror jag. Det vill jag. Det ville dom.
Lasse sa innan träningen att "Jag tror att det är bra att du kommer, särskilt för Johans skull. Han är inte ensam om att sakna Rolle..."
Alla killar saknar dig, pappa. Vädigt mycket. Du var deras tränare, och dom saknar dig. Men Johan har inte bara förlorat sin tränare... Han har förlorat sin pappa. Han var (och är) så otroligt stolt över dig. Det märker jag på sättet han pratar om dig, hur och när han nämner dig.
Johan sa efter deras match i söndags att han saknar dig i båset. Han tänker under matcherna att du inte finns där som du brukar, bredvid honom, och det blir extra tungt. Det blir en börda att bearbeta även under match. Han och killarna är ju bara 12 och 13 år. Han ska inte behöva tänka så. Älskade lillebror.
Men dom är ett bra lag. Med bra killar. Det är bra. För alla.

Den första jag tänker på när jag vaknar,
det är du. Fina pappa.