Hej världens bästa pappa.

I köket, och lite var stans, sitter det här fotot på dig. Vet du vad det mest speciella med det fotot är? Det är inte att du ser så härligt nöjd ut. Det är inte att du är världens finaste människa. Utan det är att, från vilken vinkel jag än tittar på det - så ser det ut som att du tittar på mig. In i mina ögon. Det är lite läskigt, men samtidigt så härligt. Tydligt. Jag får titta i dina ögon. Jag får titta in i dom ögonen som jag känner igen. I dom där glada ögonen. Dom bruna. Dom stora. Det kan jag göra när jag vill. Varje dag. För att jag behöver.

Det är så jag minns dig. Glad.
Inte sjuk. Inte. Inte. Inte alls.
För det var en så oerhört kort period av ditt liv.
Kort period av vårat liv.
Tre månader av 49 år. Det är ju ingenting.
'Ingenting' blev till allting.
Vi saknar dig hela tiden, pappa.