Vi hann inte skratta färdigt.

Vi hade ju så mycket kvar att göra tillsammans, pappa.
Det känns som att vi blev avbrutna av orättvisan mitt i ett skratt. Så bra hade vi det just då. Allt var bäst. "Vi som hade det så bra..." som du sa.
Vi hade ju inte skrattat klart. Det hade vi faktiskt inte.



Kommentarer
Postat av: Monica

Min fina familj - jag vore inget utan er <3<3<3

2010-05-18 @ 13:12:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0