Hej älskade pappa!

Jag vet att du var med mig igår kväll, men nästa gång behöver jag dig mer. Starkare. För att orka se allt positivt och fortsätta. Jag hatar att ha den här dåliga känslan i kroppen. Men känslan har ju haft fel förut, eller hur? Känslan jag har i hjärtat och bröstet bygger på att jag inte presterade maximalt, men jag vet ju innerst inne att det inte var sista chansen. Men känslan bultar fortfarande ont och nedstämt. Jag gillar det inte. Nästa gång behöver jag dig mer. Jag vet att du kommer vara där. Den personen jag var där med senast innan igår - det var ju du. Jag ska klara det, pappa. Jag ska kriga och jag ska kämpa. Det lovar jag. Jag vill och jag ska. Jag kan om jag vill.