När man dör... försvinner man då?

Nu bor vi här, pappa. I natt var första natten här. Jag har fått din och mammas säng. Jag har hela tiden vetat vilken sida som ska vara min. Jag sover på din sida. I din säng. Din sida där du alltid har legat om nätterna. Då visste jag var du var. Förut. Nu vet jag inte. Man kan inte bara försvinna. Hjärtat måste hamna någonstans. Kärleken. Känslorna. Jag vill vara där du varit. Gå i dina fotspår. Bli lika bra som du. Lika stark. Med samma hjärta.
Tar alla änglar hand om varandra där du är?



Kommentarer
Postat av: Sophie

jag <3 dig, längtar till tisdag fina du.

2010-05-30 @ 22:06:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0