Hej bästa pappa.

Idag har jag och Sophie suttit i Kungsträdgården och ätit jordgubbar i solen, vid vattnet och alla rosa blommor. Där behöver man inte tänka någonting. Utan bara vara. Det kan bara stå helt still. Tiden och tankarna. Och det kan behövas ibland. Som en uppvärmning av det som väntade.
Idag hade jag behövt din axel. Idag hade jag behövt uttrycka min besvikelse. Bara idag. Men jag antar att det är så som många säger; att det finns en mening med allt. Även om jag inte tror på det själv, så kanske just det här hade någon mening. Jag kan inte lyckas med allt. Jag får låtsas att det är bra nu. Bara för ett tag. Tills allt är så bra som det kan bli för stunden igen.

Jag har inte heller lyckats få tillbaka dig till oss. Man får inte ha så bråttom.