Livet kan vändas upp -och ner på ett ögonblick, på en vecka, på 3 månader eller varför inte under flera år? Fredagen den 12 december 2008 runt 20-tiden på kvällen fick jag och min familj bevisat för oss på tydligaste sätt att livet är ett orättvist spel, som man aldrig kommer komma ifrån. Hur mycket man än vill. Antingen måste man leva det, eller försvinna från det. Ge upp.
Min pappa, min älskade pappa, var (och är från någon annanstans) världens snällaste människa, som alltid fick alla i sin omgivning att le och känna sig trygga. Jag har aldrig någonsin under mina 19 år sett min pappa arg. Förutom några gånger när Djurgården förlorat i fotboll eller ishockey, men det räknas knappt. Han satte mig, min lillebror och våran mamma i förstahand - alltid.
Vi sa att vi skulle klara oss genom det här, tillsammans. Det blev inte som vi sa.
Den 10 mars 2009 somnade den bästa människan i våra liv in efter 3 månaders kamp mot cancer.

Sedan den dagen har jag skrivit till pappa varje dag i en bok, som nu är flera böcker, och jag tänker fortsätta här. Minst ett hej varje dag. Till dig pappa.
Dela känslor. Det kan vara bra.

Jag saknar dig så mycket pappa - varje dag
Jag älskar dig - varje dag