Jävla skitsjukdom

Hej pappa. Världens bästa pappa. Hur har du det? Vad gör du? Andas du? Spelar du innebandy? Har du träffat mormor och morfar? Det är så mycket man undrar, som man aldrig antagligen aldrig kommer få svaret på heller. Men jag vill veta. Jag vill inte veta för att lämna jorden, utan för att försäkra mig om att du har det bra, så bra som du kan ha, att du inte har ont längre. Och att du ler. Vart du nu än är någonstans. Jag saknar dig hela tiden. Finaste pappa. Världens bästa människa.

Barca vann igår pappa! Jag sa ju det! Jag hejade åt mig och åt dig. Bra va?

Ikväll ska jag vara med Elin, och vi ska sova över antingen här hemma eller hos henne. Elin är bra pappa, det vet jag att du också tyckte. För vet du? Hon är inte som alla andra vänner, hon är unik. Kommer du ihåg när vi var i Prag med innebandylaget pappa? Kommer du ihåg hur roligt jag, Elin och Niko hade det? Det var där våran resa började. Min och Elins. Du hade det också jättekul, det kommer jag ihåg att du sa när vi hade kommit hem.

Nu är det inte långt kvar tills jag tar studenten pappa. Det är blandade känslor. Jag vill. Och jag vill inte. Det kommer inte vara samma sak när inte du är där på samma sätt som mamma kommer vara. Ni ska ju stå där båda två tillsammans. Jag kommer kunna krama mamma. Jag kommer inte kunna krama dig. Det gör ont. Bästa pappa.
Jag ska berätta en sak sen, som jag skrev i boken. Det kommer strax.

Jag älskar dig - varje dag. Du är bäst.
OHANA



Julafton 2008, 12 dagar efter det svarta hålet. Vi saknar dig pappa. Det är något i din blick på den här bilden som säger att allt inte är bra. Det var det inte heller. Du var rädd. Ledsen. Våran sista julafton.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0