Hösten är här och löven faller ner.
Jag kan inte förstå att jag inte får se dig mer.
Saknaden är oerhört djup för oss alla.
Jag kommer aldrig glömma dina händer så kalla.
Då du somnade blev för alltid en sorgedag.
Ibland känns det även som du tog med dig mina andetag.
En dag kanske jag lyckas knyta ihop minnes -och sorgesäcken.
Mina ögon riktas varje dag upp mot en himmel med hopp om att hitta levande tecken.
Alldeles för fort kom den där overkliga dagen.
Dagen då du med oss tog dom sista andetagen.
Att du aldrig vaknade igen är i allas hjärtan fel.
Det gör att ingen av oss någonsin kommer bli hel.
Det var du som hela tiden gjorde att jag tog nya tag.
Jag älskar dig - varje dag.