Det är en sån där bok som man får läsa när man vill, hur länge man vill. Jag brukar sluta mitt i. När det blir för sant.

"Vad gör jag
nu när du är borta?

När inger särskilt händer,
vilket är ganska ofta,
sitter jag i ett hörn och
jag gråter
tills jag är
alltför bedövad
för att känna.

Paralyserad, orörlig
för en kort stund,
är det helt stilla
inuti och runtomkring mig.

Sedan tänker jag på
hur mycket jag saknar dig.
Då känner jag
rädsla
smärta
ensamhet
förtvivlan.

gråter jag
tills jag är
alltför bedövad
för att känna.

Intressant tidsfördriv."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0