Hej pappa!

Nu har vi precis kommit hem från Maria och Jonas. Vi har firat Alfred som fyller 3 år idag. Tiden går så fort. Det var lika härligt som vanligt att träffa alla i släkten (vi är ju bäst tillsammans) och dom får mig alltid att le. Och nu känner man sig lika rund som vanligt när man ätit massa tårta och bullar. Men det hör till, eller hur? Det vet jag att du tycker. Kommer du ihåg när jag inte ville äta tårta, inte ens på min 18-årsdag förra året, och du tyckte att jag var lite "fjantig" som inte kunde göra det. Då tog du iallafall ett foto på tårtan med mitt glada ansikte bredvid, så att det skulle se ut som att jag skulle äta. Det var ju bättre än ingenting, eller hur? Fina pappa. Numera vräker jag i mig sånt där, bra va? Eller bra och bra. Du förstår vad jag menar... att jag har lärt mig att inte tänka så.

Nu ska jag packa ihop lite saker och sen bege mig till Sophie och ha mys -och svullokväll. Det ska bli skönt, för jag behöver henne. Hon är så bra. Hon är verkligen bra. En vän att behålla. Eller hur pappa? Du hann inte träffa Sophie mycket alls, men jag har berättat mycket om henne för dig, så du har nog fått den bästa uppfattningen av henne ändå. För det finns inte så många sätt att beskriva henne på, för alla ord leder ändå till att hon är toppen.

Du var min pappa. Du är min pappa.
På samma gång har du varit som min vän.
Min pappa och vän som jag delar hjärta och humor med.