God morgon älskade pappa.

Nu skulle du ha varit på jobbet i två timmar, om allt var som vanligt, för du brukade komma dit vid 8-tiden varje dag.
Det tar emot att titta in i erat sovrum varje morgon och kväll, och se att du inte ligger där. Att din säng är tom. Den är bäddad. Men den är tom. Jag har ingen att väcka när jag känner att det är dags. Jag saknar att säga till dig lite försiktigt att "pappa, klockan är kvart över sju, så att du vet". Då brukade du resa dig från sängen, duscha och sen äta frukost. Filmjölk med såna där crunchy-flingor. Och du som alltid sa till mig och Johan att vi inte ska äta för mycket socker hela tiden, så sitter du själv och äter en sockerbomb till frukost varje morgon. Du är rolig du. Jag saknar att säga det till dig. Jag saknar att skratta med dig pappa. Snälla, kom tillbaka.

Just nu är det inte så mycket att göra här på jobbet. Så jag sitter mest och tänker på dig.
Idag efter jobbet kommer mamma och hämtar mig, så ska vi åka och titta på din gravsten som är färdig nu. Jag hoppas att den är så fin som jag förväntar mig. Du kommer få den finaste gravplatsen på hela Görväln när stenen kommer dit. Finast av alla. Precis som du förtjänar.
Det kommer kännas ännu mer främmande att se ditt namn på en gravsten. Ännu mer främmande - det trodde jag inte var möjligt. Men för varje dag som går, så blir allt mer och mer främmande, eftersom att man kommer närmare och närmare den dagen då man fullt ut måste inse och acceptera att du är borta. Att du är d... jag klarar inte av att säga ordet som börjar på "d". Det hör inte ihop med dig. Inte alls. Du har gått bort. Du har somnat in. Du har inte d _ _ _.

Världens bästa, finaste pappa.
Jag saknar dig hela tiden.
Varje dag.

OHANA
familj