Minnen bleknar. Det har folk sagt. Vad det än gäller. Det har jag hört. Det stämmer säkert. Kanske. Men jag har så oerhört svårt att tänka mig att minnena av dig kommer att blekna. Blekna till små, kanske obefintliga Din röst. Dina ögon. Ditt skratt. Alla ögonblick. Ditt leende. Din handstil. Ditt sätt att vara. Ditt sätt att prata. Dina ordval. Din humor.
Vet du varför jag har svårt att tro att allt det där kommer blekna för mig i framtiden, pappa? För att allt det där lever kvar med oss. Det lever vidare med oss. Inom oss och utanpå. Det kan inte försvinna. Det går inte. Jag kommer för alltid göra allt för att du ska leva inom mig varje dag framöver. Jag ska kämpa för dig. Jag ler för dig. Jag skrattar för dig.
Du var så mycket mer än en pappa. Du var en vän. En själsfrände. Med ett varmt hjärta som tänkte alltför lite på dig själv. Det var tur att vi kompletterade varandra så bra. Att vi delade hjärta. En hjärthalva var, eller hur? Vi var hos dig igår, vid din fina, lugna plats. Jag ville nog egentligen inte åka därifrån. Det är så mycket man vill säga när man står där, men jag får bara ut några få ord. Det kommer fler tårar än vad det kommer ord. Det hade precis blivit mörkt ute. Men mörkret blir ljust hos dig. Av dig och av alla ljus. Du skiner. Du skiner upp allt. Jag är så ledsen för att du inte får vara här, pappa. Världens starkaste människa. Världens sämsta förlorare. Världens bästa pappa. Med jordens varmaste personlighet. Du älskade att vara med oss. Vara med alla. Nu får du inte vara det, och det gör ont. Alldeles för ont för att kunna förklara med ord. Ibland måste man ha känslorna på insidan, och ibland får man ha dom utanpå kroppen. Det får vara så. För att det är så. Jag önskar att du kunde vara här och trösta. Höra dig säga att allt kommer bli bra. Få vara nära ditt lugn. Ditt unika lugn. Det är tungt utan dig. Du tog med dig så mycket när du tog dina andetag och åkte på en livslång semester i himlen. En alldeles för tidig semester. Ofrivilligt.
Någon behövde dig mer. Men jag kommer aldrig att få reda på vem... vem som tog dig ifrån mig. Jag vill inte vara utan dig. Ses vi igen? Du är välkommen hem igen när som helst. Varje dag.