... faller mina tårar. Just nu. Det är tungt utan dig. Alltid. Otroligt tungt till och med vissa gånger. Under dom senaste dagarna har jag varit på platser som jag inte har varit på sen den sista gången då du var med. Lill-Johan också. Jag fick en klump i magen. I hjärtat. Jag kunde inte koncentrera mig. Kunde inte känna glädje. Mönstret hade brytits. En normalt sett inte så värdslig sak blev helt plötsligt hela världen. Och den föll samman. På en kort sekund. Jag saknar dig så mycket, pappa. Jag behöver dig. Ditt hjärta. Ditt skratt. Din famn. Kom hem, snälla.