Det är svårt att se framåt utan dig.

Det är som dimma. Dimma i motvind. Dimma i motvind full med sand. Jag kan inte leva fullt ut utan dig. Det vet jag. Men här är jag, mitt i det. Mitt i dimman utan dig. Det är svårt. Men jag gör det ändå. För att du skulle ha varit med där - i framtiden. Jag älskar dig, pappa - varje dag!



Ditt leende lever kvar i det klara.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0