På kvällarna. När man ligger i sängen och försöker somna. Försöker somna utan dina andetag. Det är då jag får tid att tänka. Tänka tillbaka. Tänka på hur det var. Tänka på hur tomt det känns utan dig. Varför var jag inte hos dig en timme extra? Varför höll jag inte din hand en extra minut varje gång? Varför sa jag inte "varje dag" till dig en gång extra? Kan det verkligen vara så att jag aldrig mer kommer få skratta med dig? Det skär i mig pappa. Den där oslipade kniven vrids om. Det slår mig när jag tänker. Hugger. Sätter stopp för andningen. Går inte att behålla lugnet man hade precis innan. Då kommer regnet. Ögonregnet. Tårarna som är för dig. Tårarna som du tar emot som varma pussar. För att jag är ledsen för din skull. Jag saknar dig vissa dagar så mycket så att jag inte kan tänka klart. Det känns som att jag skulle kunna göra vad som helst för att få dig tillbaka.