Hej älskade fina pappa (jag saknar dig)

Tydligen ska man förstå först. Begripa. Sen ska man tydligen hantera. Acceptera. Efter det är det den där meningen som ska hittas. Någonstans. Någon gång. Tydligen. Meningen med det som har hänt. Allt enligt ett papper. Allt enligt en teori. Jag förstår inte. Hur ska jag kunna förstå? Hur ska jag då kunna hantera? Hur ska jag då kunna hitta någon mening med att du rycktes bort från mig oss? Om jag inte ens förstår det - förstår jag inte hur jag någonsin ska lära mig att leva ordentligt utan dig älskade pappa. Jag gör det inte. För det är fel. Det är inte rätt. Du ska vara här. Men vi gör allt vi kan. Vissa dagar kan jag känna att allt är som vanligt. Sen kommer slaget i ansiktet och en kort del av livet rusar förbi och gör mig påmind om dina andetag som inte längre finns här.
Jag älskar dig - varje dag! Kommer du och hälsar på snart?
Meningen finns inte.