Jag önskar att jag fick krama dig igen.

Tänka sig att man kan älska såna böcker. Böcker om sorg. Jag älskar, för att det lättar hjärtat litelite grann. O det lilla behövs. Så mycket rader som rör ens hjärta. Hjärtat kommer alltid att blöda, men man får lära sig att leva med det hjärtat. Jag har så otroligt många böcker, från kyrkan och från andra ställen om sorg. En bok jag läst, är när livet stannar. Rekomenderar. Familjesmärta, även om det inte är den smärtan av att förlora sin far, så handlar den om att förlora så otroligt många som står en nära. Om sorgen. Om smärtan. Om kampen om att se ljus igen. Den är så hemsk, men samtidigt så fin.



Man är aldrig ensam, även om man ofta kan känna det. Det är som du säger, böckerna ger en känslan, om att man faktiskt inte är det. Och det behöver man.



Du är en kämpe, och jag beundrar dig högt.