Ditt lugn behövs. Det där lugnet som spred sig till andra också. Inte bara till oss här hemma. Det var som att du kom med ett trollspö och visade att allt löser sig. Att allt inte är hela världen. Bara för stunden. Men det är inte alla som förstår det. Inte förrän dom har varit med om någonting som fått dom att se vardagen med andra ögon. Ur ett annat perspektiv. Med ditt lugn kändes det som att jag skulle klara vad som helst. Med mammas push och pepp tillsammans ditt lugn, envishet och tålamod, och bådas glädje - så har vi fått dom bästa förutsättningarna här hemma. Jag önskar bara att det där trollspöet fick finnas kvar här. Så att allt skulle vara som vanligt igen.
Andras känslor kan få mig att börja gråta inombords. Skrika inombords så att det känns som att hjärtat snart spricker. Sen behövs det inte mycket för att det lilla tålamodet jag har ska rinna ut i sanden. Jag hatar att inte du finns. Kom hem och trolla fram lugnet hos alla igen. Jag behöver dig. Alla behöver dig.

Du har lämnat kvar lite lugn. Men jag behöver mer.