Tyst minut.

Det hölls en tyst minut för dig idag på träningen, pappa.
Det var bra att Johan fick gråta. Gråta på riktigt och inte bara snyfta. Och att han fick göra det inför alla sina lagkamrater. Det sas fina ord om dig. Jag höll om Johan under den tiden och under den tysta minuten. Så grät vi tillsammans.
Jag och min lillebror. Din dotter och din son.

Jag kan inte förstå att det har gått ett år. Ett helt år utan dina andetag.



Kommentarer
Postat av: Bella

Oj vad rörd jag blev av det här inlägget. Ni måste vara världens finaste syskon till världens finaste pappa. Du är så stark, fortsätt att skriva för du inspirerar så många och väcker känslor som ingen annan!

2010-03-11 @ 22:26:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0