Min finaste ängel.

Tänk förut när jag kunde låtsas att du var bortrest och snart skulle komma hem. Tänk. Det kan jag inte göra längre. För på onsdag är det ett år sen du tog ditt sista andetag. Ett år, pappa. Jag kan inte förstå det. Hur dagarna går framåt, om än trögt vissa dagar. Hur är det möjligt utan dig? Utan dina andetag.
Det känns som att det var igår jag såg dig för sista gången.

Jag är glad att jag har alla bilder.
Jag är glad att jag har alla minnen.
Minnen som går att ta på.
Minnen som går att titta på.
Minnen som går att tänka på.

Ditt leende och skratt är med mig hela tiden.
För när jag skrattar - då skrattar du.
För när du skrattar - då skrattar jag.