För dig.

Världens finaste ängel. Himlens klaraste stjärna.
Det är du. Min fina pappa.

Ibland undrar jag om det inte har varit du som har andats åt mig hela livet. För numera gör varje andetag så fruktansvärt ont. Nu när du inte längre är här. Nu när du inte längre andas.
Dom dagarna då andetagen inte gör lika ont; är du med mig då?
Alla dom dagarna och stunderna som jag gråter; är du med mig då?
Dom dagarna och stunderna som jag skrattar så att det kommer tårar; är du med mig då?

Jag andas för dig.
Jag gråter för dig.
Jag skrattar för dig.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0