Ibland slår det mig extra hårt i ansiktet och hjärtat. Idag är en sån dag. En sån där dag då dom där gnagande känslorna är extra hårda och verkliga. Men jag vet inte varför. Jag vet bara att du inte kommer komma hem ikväll heller. Och inte imorgon. Aldrig mer kommer du komma hem. Det är en overklig verklighet. Och den måste vi leva i. Leva för din skull.