Jag satt ganska högt upp med laget och några andra vänner. Det kan ha varit på en läktare av något slag. Sen hände det något. På flera hundra meters avstånd ser jag dig gå där nere. Och du ser mig. Vi tittar varandra i ögonen hela din väg upp till mig. Jag grät. Jag kunde inte förstå att det var sant. Du hade ju redan tagit ditt sista amdetag. Men nu var du där. När du var framme vid mig tittade du ännu djupare i mina ögon. Jag grät. Du räckte mig något. Men jag vet inte vad. Jag kunde inte röra vid dig. Jag ville så gärna krama dig. Hoppa in i dina armar och känna mig trygg. När jag hade tagit emot det du gav mig, så var du borta.

Sen vaknade jag.