Pappa,

i förmiddags fick jag ett samtal av Johan. Han lät ledsen. Jag fick en klump i bröstet. Orden han fick fram var "Jugge finns inte mer..." Jag blev stum. Fick inte fram ett ord. Jag kände hur tårarna knackade på bakom ögonen. Han orkade inte vara kvar här längre, pappa. Han ville se hur det såg ut där du och dom andra änglarna är. Och han ville stanna där. Han ville det alldeles för tidigt. Jag träffade han för några veckor sen. Och nu finns han inte här mer. Han andas inte med sina barn längre. Han andas inte med någon längre. Förutom med alla änglar.
Lova mig en sak, pappa? Ta hand om honom när han kommer. Han kanske redan har kommit? Det är många här nere som ger honom sina tårar idag. Jag är en av dom. Jag har inte kunnat le ännu. Det går inte. Jag tog ut mina känslor på gymmet nyss. Ge honom några fina vingar, pappa. Stora. Vita.
Han fanns ju nyss. Det känns sorgligt. Alla väljer olika vägar, det vet jag. Men visst blir alla änglar till slut ändå, pappa? Det förtjänar han. Ta hand om honom när han kommer till dig.