Hej världens bästa pappa!

Igår kväll bjöd Elin mig på middag och bio. Jag vet att du känner dig trygg när du vet att jag är med henne. Hon var den allra första jag ringde när du hade tagit ditt sista andetag med oss. Hon visste det redan några minuter efter mig, och jag valde att ringa och gråta hos henne först - för jag vet att hon delade tårarna med mig. Hon är glädje och trygghet för mig.
En scen i filmen vi såg visade hur en son till sin sjuka pappa satte sig bredvid honom och läste ett brev som han hade skrivit till sin pappa. Han höll honom i handen och grät. Då fällde jag flest tårar. Kanske var det så jag skulle ha gjort för att känna att jag fick ett riktigt hej då, med garanti att du visste alla mina tankar - läst upp ett brev för dig. Men det är för sent nu. Det gick för fort. Jag hann inte tänka. Så du fick ditt brev på din begravning. Jag hoppas du hörde då. På något vis.