Jag har haft tur som har haft dig under hela min uppväxt. Någon dag hoppas jag vi ses igen. Där uppe i himlen.

Pappa,

för flera timmar sen skulle jag i vanlig ordning iväg och träna. Fortfarande sitter jag hemma. Jag kan inte sluta gråta. Istället för att träna sitter jag hemma och kollar på bilder från när du och mamma var unga, tänker tillbaka på alla ögonblick - såna där självklara ögonblic som det inte kommer komma några fler av - samtidigt som jag lyssnar på din favorit. Magnus Uggla. Vi hade ju så mycket mer att göra tillsammans pappa...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0