Hej älskade pappa!

Lite överallt hittar jag (ibland letar jag) lappar och annat smått med din handstil på. Du är överallt. Det finns lappar sparade där du bara har kladdat lite, men mitt i allt så kallat kladd på en lapp du skrev när du precis hade fått reda på att du var sjuk, ser man hur du har skrivit så här:
"MINA.
LISA.
JOHAN."
Jag saknar dig så mycket pappa.
Allt du har rört vid... det påminner om allt som har varit. Det påminner om allt som inte kommer komma tillbaka igen. Det påminner om allt som numera är ovärdeliga minnen som ingenting kan ersätta. Det gör ont. Väldigt ont.
Det gör ont att veta att vi inte kommer att skapa några nya minnen tillsammans. Det känns så konstigt pappa. Vi var ju mitt uppe i livet. Livet som vi har levt tillsammans.
Inte en dag utan dig.