Varje morgon och eftermiddag cyklar jag förbi din uppväxt. Din barndom. Det är fint där. Lugnt. Färgglatt. Fridfullt. Somrigt. Det känns som att för några minuter få cykla ute på landet. Och varje gång tänker jag på något som du har skrivit i dina brev. Ibland samma saker. Ibland olika saker. Saker som ni har gjort där tillsammans, du och din familj. Mamma, pappa, syskon och kompisar. Jag ler lite för mig själv när jag cyklar förbi. När jag cyklar förbi din barndom.
Jag och din syster kommer till dig ikväll, pappa. Till din rofyllda plats. Där jag tittar upp mot samma himmel varje gång. Där jag vinkar hejdå på ditt och mitt sätt varje gång.