Pappa,
nu har jag suttit ute i en stol i regnet länge. Vet du vad jag har gjort? Läst igenom dina brev. Och mitt brev till dig. Jag läser dina brev för att hämta lite kraft. Det är bara dina egna ord, med din egna handstil, som kan övertyga mig om någonting alls. Jag grät ikapp med regnet.
Får jag visa några av dina ord här, pappa? Bara några få? Jag gör det... såna ord som inte behöver ligga mjukt i bara mitt hjärta, utan som kan delas med några andra. Dom djupaste orden och meningarna - dom är bara med mig. Det lovar jag. Det vill jag. För det är dina ord till mig. Till bara mig.
Jag har inte läst dina brev på ett tag, så när jag läste dom här orden nyss, så rann tårarna extra mycket. Mer än de runnit längs kinderna de andra gångerna jag har läst dom här orden. Dom kom ännu närmare än innan. Du förstår varför.

"Som ni vet så ligger Djurgårdens IF mig mycket varmt om hjärtat och jag har haft de som lag sen 1966 någon gång, då Viola hade en kille som bodde på Djurgårn vid Gröna Lund och tog med mig på hockey och fotboll. Han hette Leif. Jag var och såg när Rolle Stoltz spelade hockey bland annat. Sen är det så att en kille som hette Gösta "Knivsta" Sandberg, som blev utsedd till århundradets Djurgårdare för några år sedan, var klasskamrat med farmor. Det är stort. Därför har jag givetvis försökt få er två att bli Djurgårdare i hjärtat då det för mig har betytt så mycket genom åren. Så jag hoppas att DIFs märke finns hos er framöver och att ni tänker på mig när de spelar."

Jag ska börja spela i Djurgårdens märke pappa. Oj, vad jag kommer tänka på dig då. Samtidigt som jag ser framför mig hur stolt du är. Hur stolt du skulle ha varit...