Hej pappa (förlåt för att jag inte har skrivit till dig här på några dagar, men du vet att det viktigaste skriver jag varje dag till dig i böckerna).

I tisdags kväll hade vi fotbollsträning med killarna istället för fys. Det är kul att se Johan spela...  han kommer alltid vara ett boll-geni. Mycket tack vare dig. Det är synd att han inte vill spela längre. Men jag tror att det är för sorgligt för honom. Ni gjorde så mycket tillsammans som har med fotbollen att göra. Men han kommer bli minst lika duktig i innebandy. Det kan han inte lägga av med, även om du var med ännu mer där. Jag är stolt över att vara hans syster. Våran lagspelare och boll-underbarn, med precis samma lugn som du alltid har haft. Han är så lik dig.
På kvällen träffade jag Julia och Sophie. Vi satt och pratade och myste länge på en uteservering. Dom två tjejerna är två av mina hjältar. Dom var anledningen till att jag orkade mig igenom skolan sista tiden och gick ut med betyg du ler utav. Jag är dom evigt tacksam.

Vet du vad jag gjorde igår hela dagen? Jag var med Elin vid deras segelbåt, spenderade hela dagen där med en av dom viktigaste för mig, skrattade mycket och njöt av att vara vid vattnet. Det hade du tyckt om. Gud, vad vi hade det bra alla gånger vi har var ute på vattnet. Det var bland dom bästa dagarna på sommaren. Du älskade det. Vi älskade det. Jag tänkte mycket på dig igår. Vi har så fina minnen därifrån - vattnet.
Tänk om jag kunde se dig varje gång jag kollade ner mot vattnet. Som att se din spegelbild, fast ännu mer levande. Det önskar jag att jag kunde. Och sen hoppa mot dig. Ner i det blå.