Tänker på vissa av stunderna då vi alla var hos dig alla fredagkvällar. På sjukhuset. På fredagarna och lördagarna var vi där längre. Då var vi tillsammans, och det var så bra som vi kunde få det just då. Just för dom stunderna.
När jag tänker på dom stunderna nu... så känns det som att jag skulle göra vad som helst för att få vara på sjukhuset med dig varje dag.
Tänk att man kan längta efter att vara på ett sjukhus. Det är nog inte sjukhuset jag längtar efter eller saknar. Det vet jag. Det är inte situationen heller. Det vet jag. Det var ju en mardröm.
Men det här är också en mardröm.
Ett liv utan dig.
Det är att vara nära dig jag saknar. Det är att veta att du andas som jag saknar. Det är att veta att du finns som jag saknar.
Det är allt... allt med dig, som jag saknar.

Jag älskar dig - varje dag.