Jag tänker på dig hela tiden pappa. Det kan jag inte tala om tillräckligt många gånger. Omöjligt.
Vet du vad jag råkade göra ikväll? Sporten var på tv... en intervju med Kristoffer Ottosson. Vet du vad jag gjorde automatiskt? Ropade på dig. Jag ropade högt (högt) och tydligt; "pappa!"
Efter det fick jag ont i magen och blev tyst. Stum. Lite skakig. Varför ropade jag på dig? Jag vet ju att du inte svarar.
Vanligt vis hade du redan suttit i soffan och kollat. Men gjorde du inte det. Och jag ropade istället på dig.
Jag förstår inte. Jag förstår inte, pappa.
Tio månader på dagen efter att du tog ditt sista andetag... Då ropar jag på dig.
Fan... fan vad jag saknar dig.

Det lyser hos dig. Ser du det?