Jag ska försöka att inte somna av tårar ikväll, pappa. Både för min och din skull. Jag ska försöka att inte gråta mig till sömns för att sen vakna imorgon bitti och direkt inse att det här är verkligheten. Att det inte finns några leenden.
Hur länge kommer verkligheten bestå av tårar? Vad tror du pappa? Jag tror på för alltid.
Det finns leenden också. Till och med skratt som leder till kramp i magen. Och dom försöker jag tillägna dig. Min fina pappa.

Tårar. Svaghet. Skratt. Styrka. Dåliga dagar. Bra dagar.
Utan dig. Allting svart.

Jag glömmer aldrig det här mms:et från dig. Från sjukhussängen. Med ditt och mitt hjärta i handen. På andra sidan telefonen höll jag i det andra hjärtat. Ditt och mitt hjärta. På vänster handled.
Du har det med dig. På dig. Hos dig. Jag har det med mig. På mig. Hos mig.
Du är hos mig. Inom mig. Inte bredvid mig. Overkligt.