Det kändes konstigt igår när jag ropade på dig. Jag vet inte vad jag tänkte, pappa. Jag har ju inte kunnat ropa på dig på länge. Det var en konstig känsla. En konstig, tung känsla som förut var lätt och naturlig. När du fanns.
Tänk om du hörde mig..? Tänk om du hörde mig, pappa.
Jag kan inte sluta tänka på att jag ropade på dig. Och känslan som kröp igenom kroppen. Det kändes. Det kändes ordentligt. Som om jag precis gjort bort mig inför hela världen. Jag kan inte sluta tänka på det.
För tänk om du hörde mig.