Vet du vad det är för dag idag, pappa? Hade du fått tänka i några sekunder så hade du kommit på det. Det vet jag. Det är min och Johans 3-årsdag. Den 19 januari. Det kommer du ihåg, va? När jag fäller som mest tårar - då är det i hans famn jag vill vara. Han är min själsfrände. Vi hör ihop och jag älskar honom. Det vet jag att du vet om.
Jag vet att du tyckte om Johan så mycket. Så himla mycket. Ni brukade alltid skratta ihop. Och prata sport. Mest Djurgården. Erat lag. Ni fick två år tillsammans. Eller tiden innan det blev jag och Johan lärde ni känna varandra, och sen under åren byggdes det bara på till något ännu bättre. Visst, pappa? Jag vet verkligen att du tyckte om Johan.

Kommer du ihåg den kvällen du och mamma berättade att du var sjuk? Klart du gör. Den är inristad med svarta bokstäver i mitt hjärta. Onda bokstäver. Då var Johan här och han fick också veta. Jag minns att ni kramades i soffan efter att jag hade suttit där och kramat dig. Jag satt där med en tom blick fylld med tårar. Tittandes när du, med minst lika tom blick som jag, kramade om Johan. Han förstod ingenting då. Sen berättade jag.
Jag minns det som om det var igår.
Det var nästan sista gången ni träffade varandra. Du och Johan. Du och min Johan. Våran Johan. Han som jag ville att du skulle kunna se med mig hela livet. Nu kommer du få se oss hela livet någon annanstans ifrån. För det vet jag att du vill.

Du log alltid när du såg oss tillsammans.