God morgon världens bästa pappa.

Igår hade vi match mot Bajen, och det är alltid lika skönt att vinna mot dom. Och det gjorde vi också. Men det var ingen trevlig syn att se våran största trygghet Maria på kryckor innan matchen och borta resten av säsongen. Stackarn. Kryckor har man ju gått på ett antal gånger, eller hur pappa? Du minns säkert alla gånger som det har hänt mig, för du har antagligen varit med under alla gånger.

Jag var tvungen att gå av matchen igår i slutet för att jag hade så ont. Man gör ingen nytta för laget om man spelar på halvfart. Inte ens det. Det kändes som ett bra taget beslut av mig själv. Det hade jag inte gjort lika självklart förra säsongen. Vi vann och det är jag jätteglad för. Vi vinner alltid tillsammans.
Du hade varit stolt igår, som vanligt. Det vet jag. Skulle jag förklara dig på snabbaste sätt med fem ord så skulle jag säga stolt, snäll, hjälpsam, rolig och tålmodig. Jag skulle kunna fortsätta i en evighet. Jag saknar dina egenskaper. Jag saknar dig. Så otroligt mycket. Världen slutar inte att vara orättvis.

Varje dag får du änglar upp till dig. Tar ni hand om varandra?